Det var inte så jag menade! Jag vet att jag skrev att det vore lika skönt om vintern tog fart på allvar, så att jag kunde slappna av, men... Snö sextonde oktober... Nej, det var inte det jag ville. Det var blott ett kvinnligt sätt att uttrycka önskan om ständig sommar, faktiskt.

Idag har jag fyllt elementen med blötsnöblöta vinterkläder, och suckat i vetskapen att jag kommer få hålla på med det ett halvår framöver. Nu kan det ju bli så att det inte är snö oavbrutet till april, men jag är inte den som låter bli att ta ut några sorger i förskott. Då kan man ju missa dem helt! Så jag suckar och klagar, huttrar och gnäller allt vad jag förmår. Doft av sura vantar i hallen, blöta fötter, kyla och vinterdäck - varför gillar folk vintern?