Skämt

Varför dör inte skämt ut? Varför tvingas jag höra mina barn berätta vitsar som jag skrattat färdigt åt för 25 år sedan eller mer? (Typ: "Kom nu ketchup, så går vi!", "Allt gott kommer ifrån himmelen" och "I det mörka, mörka kistan låg en död prins...korv!")

Liksom jag i späd ålder, ägnar sig min dotter åt att konstruera egna festliga vitsar. Jag kommer dessvärre inte ihåg en enda av dem, men hon delar säkert frikostigt med sig när hon är vaken, och då kan ni få fröjdas. En annan variant av "skapande" är det som inträffade vid middagsbordet idag, när sonen påpekade att tomaten inte smakade något vidare, och jag konstaterade att det ju var en paprika. Strax regnade vitsar på temat:
"-Den här osten smakade inte gott. -Det är en banan." "-Den här julskinkan var äcklig. -Det är kanske för att det är en räka." osv osv.

Skillnaden mellan mig och mina barn, är att jag faktiskt var rolig. Eller vad sägs om den här:
En kannibal i skolmatsalen: Den här maten är ju inte mänsklig!
Och om man går in i ett mycket litet rum, kan man säga:
Man kan ju få cellskräck för mindre!
Det, mina vänner, är humor på hög nivå!

Eller? Kanske är det någon kosmisk rättvisa som gör att jag får lida precis som jag tvingat mina föräldrar, syskon och vänner att lida genom min dåliga humor...


Kommentarer
Postat av: Kajsa

Två katter sitter i en snadlåda;

Den ena har hink, den andra spann.

2009-09-06 @ 21:12:11
URL: http://whythis.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0