Politik
-Jag kommer med allra största sannolikhet aldrig att rösta på socialdemokraterna.
-Mona Sahlin är inte min favoritpolitiker.
Med det sagt vidare till dagens politiska händelser.
Vallöften i år är från båda block lite ärligare än jag vant mig vid - de börjar likna läroplanerna modell 94, med "Mål Att Uppnå" (MAU) och Mål Att Sträva Efter" (MASE). "Om ekonomin så tillåter ska vi..." säger man. Det är bra, tycker jag - lite realism mitt i valrörelsen sitter inte fel.
Hursomhelst. Den rödgröna valplattformen har presenterats idag, och eftersom jag har ledig dag har jag hunnit höra ganska mycket om den på P1. Framförallt har följande två mål/löften upprepade gånger ljudit genom etern:
1. MAU: Maxtaxan på barnomsorg ska sänkas.
2. MASE: Restaurangmomsen ska sänkas. (Fast det tycker visst alla, så vi kan rösta som vi vill oberoende av det där.)
Okej, inga sådär revolutionerande grejer kanske. Det som gör mig lite fundersam är Sahlins motivering till dessa båda ting. De har, säger hon, funderat på "Vilka grupper har det tufft?", och utifrån det beslutat om sänkning av maxtaxa och restaurangmoms.
Öh?
De som har det tufft är väl inte i första hand de som tjänar såpass att de får betala maxtaxa på dagis? Och restaurangmoms... Är jag rysligt gammaldags som inte tycker att det är prioriterat att äta ute när man behöver spara? Men det kanske är restaurangägarna som avses med grupper som har det tufft, förstås, och då är det väl ett bra förslag.
Antingen är jag väldigt smart som genomskådade det där på första försöket, eller så vet jag ingenting om nästan nå't. Jag vet iallafall definitivt inte vilka som borde få styra Sverige de närmsta fyra åren. Som maken uttryckte det: "Förra valet var ett val mellan pest och kolera. I år står det mellan böldpest och ..."
"böldpest och..."
"och..."
Men! Jag glömde vad det andra alternativet var! Nu blir ju citatet nästan meningslöst och borde plockas bort, och det som skulle bli en så fin slutkläm! Jag skulle kunna fylla på det med en godtyckligt vald riktigt farlig sjukdom. Men då är det ju inte ett citat längre. Så kan jag ju inte göra... Och inte är det riktigt snyggt att ta bort citattecknen och låtsas att jag kom på det själv heller. Ajajaj. Jag slutar skriva nu, och återkommer när jag har kontaktat citatets källa.
Så går det när jag försöker mig på ett politiskt inlägg.
Väntar
Tur att jag är så rysligt tålmodig av mig.
(?)
Gäsp
vägs upp av eftermiddagens solsken och att maken gav mig en tjuga
när jag kom hem, så att jag skulle kunna köpa glass precis som barnen.
20%
Dessvärre har jag kanske satsat lite högt när jag i tankarna har planerat allt jag ska hinna med under dagen, helst redan innan barnen kommer hem från skolan. Nästa vecka ska jag komma ihåg att planera in minst en timma med en god bok också. Veckan därpå börjar högskoleterminen (jag ska läsa in lite ämneskunskap), så då kan jag inte längre välja mina goda böcker själv...
Idag
Idag...
...har minstingen börjat ettan, fått en ros och blivit fadder för ett förskolebarn. Lyckan är total. Igår jublade hon vid sängdags, för att hon äntligen skulle få gå och lägga sig och snart vakna upp till första skoldagen. Faktum är att även hon som började trean och han som började femman verkar mycket nöjda med att skolan har börjat. Vad glad jag är för att de trivs så bra!
...har jag fått nya elever. Sju språk i klassrummet, åtta om man räknar svenska. Spännande. Och nervöst.
Jag gjorde också ett inhopp i en grupp med nästan bara elever jag haft förut i olika grupper. Det var roligt!
...väntade mig en rosbukett här hemma, utan särskild orsak. Det är den bästa sorten!
...tog jag jobb med mig hem, och längtade väldigt efter att bli klar med det. Nu, när jag är tillräckligt klar för idag, undrar jag vad jag hade tänkt att göra med resten av kvällen. Det lutar åt sömn, efter en stund med "Flyga drake" (boken, inte filmen). Godnatt* på dig!
*eller godmorgon eller vad som passar just nu.
Burk 39
Undrar varför jag inte har bokmärken i den här. Det borde man ju ha!
Färglöst
Dåså, då har jag tagit bort färgen från bloggen. Vad tycks?
Knäpp
Med gårdagens huvudvärk i färskt minne, beslutade jag mig för att genast bekämpa första lilla tendens till återfall idag. Denna tendens uppkom under bussresa nr 1 i morse. Alltså klev jag beslutsamt in på Pressbyrån och inhandlade helt resolut en svindyr Coca-Cola - socker, koffein och vätska i ett; vem behöver tabletter då? Medan jag inväntade buss nr 2 (den som skulle föra mig och mina kollegor till kompetensutveckling i en närliggande kommun) tog jag ett par klunkar. Sedan pulade jag ner flaskan i handväskan, att ha till hands vid senare behov. MEN nu är jag ju inte student längre, utan en alldeles vuxen lärare, och således känns det liksom inte riktigt rätt att dricka läsk under föreläsningar. Inte heller känner jag mig bekväm med att dra upp en Coca-Cola ur handväskan när kollegorna står och dricker kaffe i pausen. Så vad gör jag? Jo, jag går på dass, och när jag ändå är där passar jag på att dricka lite. I smyg. Varje gång jag går på toaletten - och det hinner bli några stycken, för jag dricker ju te också vid fikapauserna (hur skulle det se ut om jag inte drack något till frallan?). Vuxenpoängen bara rinner av mig, men det är det ju bara jag som vet...
Det är inte klokt vilka fåniga situationer man (jag) kan försätta sig (mig) i bara för att folk inte ska tycka! Som om folk skulle bry sig...
:)
Hvdvrk
Fjärde
Som sagt, det kanske är tur att jag börjar jobba igen imorgon...
Stram
Kanske tur att semestern är slut imorgon, så att jag får riktiga saker att fundera på.
Strandliv
Semestern är närapå slut, och det känns väl sådär.
Men vilka minnen den gett oss!
Från stränder, till exempel.
Bada...
Fanta...
Jag bygger platta gubbar & barnen lägger till en dimension.
Burk 38
En lite udda burk har jag fått från svärmor. Man undrar förstrött varför den har handtag - den är näppeligen stor nog att använda varken som picknickkorg eller lunchlåda. Å andra sidan är den alltför väl tilltagen för att man faktiskt ska förvara fruxo-tabletter i den, utom möjligen om man är sjukligt insnöad på just den sortens tablettaskar. En snabb genomgång i tanken av mina burkar, ger följande resultat: Fordom innehöll burkar gärna det som står på dem, men idag skriver man något som ser käckt ut eller väcker nostalgiska minnen, och låter folk stoppa vad de vill i burkarna. Inte helt äkta, kan man sura om man är lagd åt det hållet (som jag). Om man inte är det kan man glädjas åt en fin burk och åt friheten att använda den som man vill. Det fungerar också.
