Det händer grejer, serni. Träffar folk, går på årsmöte, börjar jobba, skottar snö, väntar på rörmokaren... Det sistnämnda är lite som att vänta på Godot. Han kommer just inte. Kan ha tröttnat på oss efter de två första besöken. Kanske tycker vi är kinkiga som vill ha både kallt och varmt vatten i alla kranar och kunna spola på alla toaletter. Det är möjligt.

Kallt är det, som ni som bor i Sverige förmodligen har noterat. Idag gnistrade och glittrade inte bara snön, utan självaste luften. Eller, förresten, ska man vara petig så var gnistret nog snökorn som virvlade som damm (vacker liknelse, inte sant?) i luften och reflekterade solstrålarna - men det såg ut som att luften var glittrig. Inte så pjåkigt, faktiskt. Men längtar till sommaren gör jag likafullt. Den där tiden när jag inte har dubbla linnen och dubbla långtröjor för att hålla mig varm. När vinden är ljummen och snäll. När världen har andra färger än blott vitt och blått. När man känner naturen dofta. Minns ni?