Semester
Är på fjärde semesterdagen och funderar på bloggen. Det är inte omöjligt att det kommer att bli tunnsått med inlägg under sommaren, så du som brukar slänga dig till datorn varje morgon för att kolla om jag har uppdaterat kan unna dig sovmorgon några veckor. Bra, va'?!
Prinsessbröllop
Jag får inget gjort idag, jag bara tittar på bröllop. Tanken var att jag skulle sitta andaktsfullt framför vigseln, vad resten av familjen än sysslade med, men istället blev vi sittande allihop i flera timmar. Sonen - som innan bröllopet närapå fällde tårar för att han inte skulle få se slutet av matchen Holland - Japan - kommenterade klänningar med samma intresse som jag och flickorna. (Löftet att han skulle få se resten av matchen i efterhand hjälpte upp humöret också.)
Jag ska inte skriva sådär mycket mer - bröllopet är ju inte slut än - men vilken fin brudklänning!
Nähäpp
Det bidde ingen tillsvidareanställning - den goda viljan lovade tydligen mer än reglerna tillåter - men ett år till har jag iallafall skrivit på för.
Jaja - vad är väl en bal på slottet?
Favoritpsalm
Den här dagen är kall och småsur, men vi fick iallafall sjunga en favorit bland psalmer i kyrkan idag. Fokus hamnar rätt och jag (som föralldel är ganska lättrörd nuförtiden) får tårar i ögonen. Varje gång.
Det enda som bär när allting annat vacklar,
det är Guds nåd och hans barmhärtighet.
All jordisk berömmelse och glans den slocknar
när sist jag står hos Gud i härlighet.
Det enda jag vet det är att nåden räcker,
att Kristi blod min synd, min skuld betäcker.
Det enda jag har att lita till en gång,
det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd.
Det enda som står igenom alla tider,
är Kristi kors och blodets säkra grund.
Ty allt vad jag byggt av hö och strå det faller.
Det varar blott en kort, en flyktig stund.
Det enda jag har inför den vita tronen,
det är en frälsad själ. Halleluja!
Och detta är nog ty all min synd blev sonad
när Jesus dog för mig på Golgata.
~Lydia Litell~
Det enda som bär när allting annat vacklar,
det är Guds nåd och hans barmhärtighet.
All jordisk berömmelse och glans den slocknar
när sist jag står hos Gud i härlighet.
Det enda jag vet det är att nåden räcker,
att Kristi blod min synd, min skuld betäcker.
Det enda jag har att lita till en gång,
det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd.
Det enda som står igenom alla tider,
är Kristi kors och blodets säkra grund.
Ty allt vad jag byggt av hö och strå det faller.
Det varar blott en kort, en flyktig stund.
Det enda jag har inför den vita tronen,
det är en frälsad själ. Halleluja!
Och detta är nog ty all min synd blev sonad
när Jesus dog för mig på Golgata.
~Lydia Litell~
Skolavslutning
En av mina underbara elever gav mig dagens mest oväntade sommaravslutningspresent.
Full i skratt och varm i hjärtat!
Tepåse
I går stod den där, prydligt uppställd vid kanten av pendelparkeringen. Tepåsen.
Man undrar ju.
En morgontrött pendlare som generat släppt den på gruset, på det att ingen måtte märka att han glömt slänga den efter frukosten och istället krampaktigt kramat den hela morgonen?
Någon som inte hann med sin morgonkopp hemma, utan tidseffektivt låtit téet dra i bilen?
Ett par vänner som sammanstrålat på väg åt varsitt håll, hällt upp varmvatten ur en termos och avnjutit en plastmugg te innan de åter skiljdes åt?
Kanske någon som arbetar med en barnbok? Tepåsen Tea i stora världen.
Tepåsar lär fungera lika bra som gurkskivor på trötta ögon. Är det en skönhetsprodukt som dumpats vid vägkanten? Men då borde det vara två. En enögd person?
Återlämnande av lånad påse på överenskommen plats?
Kemiskt experiment - hur påverkas smak och övriga te-egenskaper av kallt regnvatten i närheten av motorväg?
I morse hade den vält.
Sover
Nej, det är inte mycket jag skriver nuförtiden. Har en liten tendens att somna när jag får en ledig stund; det påverkar nog. Idag somnade jag på balkongen fastän snart-sju-åringen förutom att täcka mig med en gigantisk nalle och en kudde själv klättrade på mig.
På fredag slutar eleverna, och om ytterligare en vecka börjar min semester. Mitt livs andra riktiga semester - alltså en så'n där som faktiskt bara är en (betald) paus från ett jobb man ska återuppta. Iallafall tycker jag att det finns klara tecken på att jag får fortsätta i höst.
Tecken 1: Chefen säger att hon vill det och att vi ska skriva kontrakt i veckan som kommer.
Tecken 2: Jag fick en tjänstedator i fredags. Borde jag ju inte fått om jag bara hade två veckor kvar, kan man tycka.
Tecken 3: ...Nej, jag hade nog inte fler. Men det räcker nog rätt bra med de två första.
Men innan hösten ska jag sova lite till.
På fredag slutar eleverna, och om ytterligare en vecka börjar min semester. Mitt livs andra riktiga semester - alltså en så'n där som faktiskt bara är en (betald) paus från ett jobb man ska återuppta. Iallafall tycker jag att det finns klara tecken på att jag får fortsätta i höst.
Tecken 1: Chefen säger att hon vill det och att vi ska skriva kontrakt i veckan som kommer.
Tecken 2: Jag fick en tjänstedator i fredags. Borde jag ju inte fått om jag bara hade två veckor kvar, kan man tycka.
Tecken 3: ...Nej, jag hade nog inte fler. Men det räcker nog rätt bra med de två första.
Men innan hösten ska jag sova lite till.
Myror
Vad mina döttrar hade att berätta om eftermiddagen:
Vi försökte måla myror blå,
men de blev bara mosade hela tiden.
Komplimanger
De finaste komplimangerna kan vara de som man minst väntar sig. Som när lillflickan skriver på mors dags-kortet att jag är mjuk.
