Åska

Åskan kändes i luften i två dagar innan den väl kom. Och i huvudet. Har väl en del luft därinne också, kantänka. Så varade blixtrandet och dundrandet också en god stund; det får man ju förstå. Efter en så lång uppladdning vore det ett antiklimax utan en rejäl urladdning.

Men nu - det är så ofattbart skönt! Alla skumma spänningar och tryck runtomkring och inuti släpper, och det vore rent slöseri med härlighet att inte öppna fönstren.

Och det här, kära ni, var bara en ren naturbetraktelse född ur lättnaden och glädjen över kvällsbrisens friskhet. Inget djupare än så. Ingen symbolik. Hoppas det är OK.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0