Sorg

Vad skriver man när ett litet barn inte fick leva? Jag skriver inte mycket...
Min svägerska berättar på sin blogg om det som just hänt, om babyn som inte klarade livet utanför mamma. På något sätt känns det som att jag inte kan skriva så mycket, som att sorgen inte är min. Det är inte min mage som livet har flyttat ut ur, det är inte mina barn som inte får sitt syskon, det är inte mitt hjärta som lärt känna den djupaste sorgen. Den sorg, saknad och undran jag känner är verklig, men ändå inte jämförbar. Därför skriver jag inte mycket.
Lilla Silas, jag sörjer att jag inte fick lära känna dig, hålla dig, älska dig, känna ditt hjärta slå.
Jag hoppas du känner igen din faster när vi möts hos barnavännen...

Kommentarer
Postat av: Birgit

Använder mammas dator så det ser ut som det är hon som skrivit, men det är jag =)

Jag tänker att sorgen inte kan mätas... Förlusten av Silas är hela familjens... Han fattas och saknas hos oss alla. VIsst är det Stefan och jag som förlorat honom, men även ni har förlorat ett litet barn som borde ha funnits... Barnen har förlorat en kusin, ni ett syskonbarn, far och morföräldrarna har förlorat ett barnbarn, vi en son och Seth en lillebror. Sorg kan aldrig mätas, men den finns och är påtaglig.

Hoppas vi ses snart! Kramar Mia

2010-05-07 @ 20:50:06
URL: http://mummen.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0