Vinterdvala light, det är vad jag hamnat i. Jobbar lite, skottar lite, diskar lite, men helst sveper jag in mig i en filt och försöker få upp värmen. Kyla är inte det jag omhuldar mest, men av någon orsak är jag den enda i familjen som fryser (utom på morgnarna, då ynkar sig barnen i kapp med mig). I demokratisk, ekonomisk och miljövänlig anda är värmepannan lågt ställd. Så jag fryser. Och gnäller.

När jag var i bokslukaråldern läste jag ofta om människor som utan klagan bar de gräsligaste bördor på sina axlar. Så'n skulle jag också bli, planerade jag, men tyvärr uppskattas sällan tåligt buret lidande, eftersom folk inte vet om att man lider. Således behöver jag lära mig konsten att demonstrativt lida i tysthet. Men jag vet inte, det låter liksom inte lika ädelt... Frågan är om det inte är lättare att helt enkelt höja värmen.

 

Skulle förklara för sonen varför Mona Sahlin avgår: "för att de förlorade valet". Då tyckte han att hon var som en barnunge, som lägger av när hon inte vinner. Tja, tänkte jag, men sa att "partiet vill ju inte ha henne när de inte vann." (En lätt förenkling, men inse fakta: jag är inte extremt insatt.) "Då är det ju som i fotboll, då." tyckte gossen - efter en dålig säsong är standardlösningen att avsätta förbundskaptenen - och det har han ju rätt i.

Sådärja, då har sonen och jag fått kläm på dagspolitiken. Den är som fotboll i en sandlåda.

Idag har jag haft en före detta plugg-kompis med make på besök, och det var väldigt trevligt. Tyvärr är jag inte alls bra på att komma mig för att bjuda hem folk, fast jag gärna har folk här. Därför är det väldigt bra med så'na som bjuder hem sig själva. Bara så ni vet!