Vintertid
Vet du när Sverige införde sommartid? Den här veckan har jag lärt mig att det faktiskt är en händelse som jag skulle kunna minnas (det gör jag dock inte), för det var inte förrän 1980. Om någon hade bett mig gissa, skulle jag hamnat flera årtionden fel.
Ni som var större än fyra och ett halvt när det begav sig - var det en stor händelse? Orsakade det debatt? Gick ni faktiskt upp klockan två på natten för att ändra klockan?
Gospel
Inte vet jag hur många som faktiskt lyssnar på musiken man lägger ut i bloggen - själv brukar jag hoppa över att klicka på så'nt - men det här vill jag iallafall dela med den som orkar. Med risk för att låta hur klyschig som helst, så rör det här mitt hjärta. Ni kanske vet vad jag menar - den där sugande känslan i bröstet, som gåshud på insidan.
Jag är inte värdig, men Han älskar mig ändå. Inte så modernt, men så sant! Och skönt.
Ursäkta
Skulle bara säga det.
Tandläkaren
Men så flyttade jag till en ny stad, och ingen tandläkare kallade mig längre. Det var skönt ganska länge. Sedan blev behovet uppenbart, och jag fick söka upp en som reparerade lite och började kalla mig regelbundet. Men så flyttade jag igen, och vips har det gått nästan sex år utan att den minsta lilla tandläkare så mycket som sneglat på mina tänder. Förrän idag.
För idag har jag varit duktig och varit hos tandläkaren och blivit kund som ska kallas, fast jag inte ens har ont i tänderna. Osannolikt nog hade jag bara ett pyttigt hål, som kvickt och utan bedövning var fixat. Tänk om min barndoms tandläkare visste, eller min tandhygienist!
Tandläkaren var dessutom snäll, och skällde just inte alls på mig om regelbundna besök. Han frågade förstås om tandtråd, men eftersom jag just nu (eftersom jag skulle dit) har varit ganska noggrann med det, fick jag inte skäll för det heller. Det är inte bra. Jag tror att jag behöver lite skäll för att inte bli helt förslappad. Jag menar - om inte tandläkaren skäller måste det väl betyda att jag kan fortsätta att äta mellan målen och slarva med tandtråden? Det låter väl fint!
Axeln
Homonym
Tänk på ordet fil.
Fil = filmjölk, verktyg, körbana, dokument i datorn.
Logiskt och kreativt? Njae, va.
Undrar hur det är i andra språk.
Hederlig
Egentligen har jag ju inget emot att betala för mig, men det är lite irriterande när det faktiskt är svårare att vara hederlig än tvärtom. Nu måste jag gräva reda på något bra telefonnummer, ringa och sedan se till att returnera extraboken. Det är väl i och för sig inget extremt svårt, men ändå lite krångligare än att bara betala en faktura.
Jag menar - borde det inte vara tvärtom? Att man fick anstränga sig för att göra fel och stjäla (typ som att planera ett bankrån), men genom att bara göra som det faller sig vara hederlig (typ inte som när man vill betala en kompis lagligt för att den hjälpt till med något hemma)? Kan någon ta och fixa det, tack!
Bråttom
Sken
Vi stod och väntade på bussen, trodde jag. Jag hade just pillat upp hörlurarna ur väskan och pluggat in dem i mobilen, när jag av någon anledning vände på huvudet och såg mannen i den blå vindtygsjackan ruska ut de sista dropparna ur en burk Fanta Exotic. Om han inte sett så ertappad ut hade jag inte fortsatt snegla på honom. Varför tyckte han inte om att jag såg honom göra så? Med tillkämpad nonchalans lutade han sig mot papperskorgen och förde in burken innanför jackan. Jag vände uppmärksamheten mot mobilen och fick ljud i lurarna, lyssnade och njöt.
Nästa gång jag kastade en blick på mannen höll han fortfarande på att rätta till sin fina jacka. Sedan flanerade han med bestämd bekymmerslöshet förbi mig, med jackan snitsigt pösig över resåren i nederkant, och försvann runt hörnet på väntsalen. Efter en stund skymtade en prasslig påse med några burkar fram vid hörnet, men försvann direkt igen. Jag lyssnade, väntade och fick syn på mannen som kom åt mitt håll igen. Då körde bussen in, och jag klev på. Inte mannen. I skamlös nyfikenhet såg jag till att sätta mig så att jag kunde fortsätta tjuvkika. Han stannade på busshållplatsen, kastade som av en händelse ett öga ner i papperskorgen där, och ställde sig att vänta. Det sista jag såg av honom när bussen körde iväg, var hur han fiskade upp flaskan han fått syn på.
Jag lutade mig tillbaka och funderade över hans beteende. Att samla pantburkar på busscentralen utan att vilja visa att det är vad man gör. Hålla skenet uppe. Ha en snygg, ren och lagom rymlig jacka att skyla det skamfulla med. Jag antar att jag skulle ha gjort likadant om jag kom i behov. Låtsats. Trots allt satt jag med lurar i öronen och låtsades vara som vilken musikälskande hip människa som helst, fast jag i själva verket lyssnade på P1. Låtsades.
f-müsli
Nedförsbacke
Dagarna börjar så effektivt och bra. Första timmen får jag gjort hur mycket som helst, och andra och tredje är jag helt klart på gång, men sedan... Vad händer sedan? Jag "ska bara", och så kommer jag liksom aldrig igång särskilt helhjärtat igen. Förrän nästa morgon. Några timmar till vore det bra om effektiviteten höll i sig, så att jag slapp göra det sista precis innan läggdags.
D
DDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDDD
D har blivit en så glad bokstav sedan smileysarnas intåg.
Jag gillar hur vi plötsligt ser alla tecken på nya sätt, men
inte att det plötsligt har blivit svårare att uttrycka känslor
utan dem.
