VAB
Dessvärre (?) jobbar maken hemifrån så gott som alla fredagar, och jag kan ju inte precis köra iväg honom bara för att det skulle passa mig fint att agera öm moder istället för insatt och engagerad kollega. Eftersom gossen i fråga precis påbörjat sin första läsning av Sagan om ringen, kommer han förmodligen inte ens störa faderns arbete det allra minsta. Så det är väl bara att ta sig i kragen och vara vuxen, antar jag.
(Får man skriva så'nt här? Tänk om någon kommer på mig, typ försäkringskassan, Reinfeldt eller chefen? Men det är väl inte ett brott att inte tycka att arbetet är jättekul alla dagar, eller för den delen att tycka att det är mysigt att pyssla om sin krassliga son? Väl?)
Burk 41
Nej, så sannerligen om jag har. Men jag har i alla fall apelsinglansiga läppar.
Auktoritet
Å, att vara lärare i Japan!
(För säkerhets skull: Jag vet inte säkert att det är just Japan, men det kändes snyggare att skriva så än att skriva "Å att vara lärare i ett asiatiskt land, alternativt vara asiatisk lärare i något annat land, eller att vara lärare med den auktoriteten och få lov att göra sådana saker oavsett nationalitet!")
Gnäll
65% + 50% - nej, det blir inte mindre än 100%. Följden blir att jag låter bli att göra saker som brukat vara så naturliga för mig att jag inte funderat så mycket på det: tänka fokuserat på intressanta saker, sköta om mina krukväxter, läsa skönlitteratur... Istället gör jag saker som kräver nästan ingenting (tittar på Scrubs och facebookar) när alla måsten är avklarade. Skönt, men inte precis jättegivande.
Och vems är felet? Mitt.
Suck!
Bokmässan
Jag är så löjligt uppspelt, som ett barn som ska till Liseberg ungefär. Det är något med det överväldigande vimlet av människor, montrar, föredrag och böcker som gör mig alldeles glad. Att bara strosa runt i flera timmar, bläddra lite i alla tänkbara sorters böcker, samla på mig hela buntar med återvinningsmaterial bara för att jag inte kan säga nej, hitta någon fånig liten pryl att köpa istället för allt det kulturella, se och höra en eller annan kändis och kanske rentav någon man känner... Det ska jag göra imorgon. På arbetstid. Tralalalala!
Ruggigt
Ruggigt är det att sverigedemokraterna tar plats i riksdagen! Så länge som övriga partier avhåller sig från att förhandla med dem, borde dock inte deras förslag gällande invandringspolitiken nå särskilt långt - väl? Det oavsett är det skrämmande att så många människor håller med dem och tycker att de är värda att rösta på. Redan nu skäms jag för omänskligheten i svenska systemet, när människor skickas tillbaka till krig och förföljelse. Finns det faktiskt de som vill ha mer så'nt? Minst sagt ruggigt!
Kvalet
Elände! Imorgon kommer jag rösta på det parti som är minst dåligt i de frågor jag tycker är viktigast. Å andra sidan är det inte alls lika o-dåligt i andra frågor som är nästan lika viktiga...
Varför finns det inget parti som kombinerar t.ex. avskaffande av kärnkraft, valfrihet till föräldrar, hjälp till dem som vill arbeta och hjälp till dem som inte kan arbeta? Det är väl inte så mycket begärt iallafall?
Gud
Det finns mycket att fundera på när man kommer in på det här med Gud.
Kväll
Här sitter jag och fryser om en fot. Stödstrumpan åkte av för en stund sedan; den är faktiskt inte särskilt bekväm. (Ja, jag har stödstrumpa. Mitt ena ben tyckte att tre graviditeter på fyra år var att ta i.) Egentligen borde jag väl gå och lägga mig, men det är så skönt att sitta i lugnet och knappa lite på datorn. Barnen sover på våningen ovanför, förväntansfulla inför ridlektion och kalas imorgon. Maken är i kyrkan och hänger med ungdomarna där. Jag skulle inte klara det jobbet särskilt bra - varken hängande eller sena kvällar är riktigt min grej. Om det inte utövas hemma i soffan, förstås.
Knappandet har hittills resulterat i att en skoluppgift har blivit färdig och att några mail har blivit skrivna. Och så det här, då. Önskar att jag kunde vara lite djup och erbjuda något riktigt läsvärt, men det är som om jag inte har något att komma med förutom lite smågemytligheter. Antingen är jag ytlig eller så är jag lat. Kanske både och. Eller trött. Det låter ju bättre förstås; vi kör på det.
Om jag skulle ta av mig den andra strumpan också. Om en stund skulle jag vara jämnkall, och så skulle det bli hur skönt som helst att krypa ner under duntäcket.
Burk 40
Lättjan har tagit makten över mig, så jag skriver om en burk.Bilden av den fanns redan i datorn, och att skriva om burkar kräver ingen djupare eftertanke. Så passande!
Å andra sidan blir det svårt att fylla ut raderna, eftersom jag har glömt allt jag vetat om burken.
Vad är det i den? Minns inte. Trasiga små leksaker eller gamla halsband, kanske.
Vems har den varit? Minns inte. Mormors, skulle jag tro, med tanke på hur den ser ut.
Vad har det varit i den? Nej, det vet jag ju inte, men om den var mormors, kan man sluta sig till att det var något gott.
Vad jag däremot minns, är att jag faktiskt inte alls tyckte den var snygg när jag såg till att den blev min en gång för ganska längesedan. Det tycker jag nog egentligen inte nu heller. Lite tuff kanske, men inte precis snygg. Samtidigt med denna burk tillskansade jag mig en finare, fast den har jag använt som blomkruka, så den är sönderrostad i botten. Och solblekt. Hade jag orkat, hade ni kunnat få se kort på den också. Men lättjan är stark med mig, så det får bli en annan dag.
Cykling
Den minstaste tösen - hon som säger kyckling och cykling så att det låter som samma ord -
har de senaste dagarna blivit en fena på just cykling. Se själv:
Och så en bonusbild på storebror:
Fina barn man har!
Bröllopet
Efter helgen och lillebrors bröllop har jag så mycket att tänka på, att allting blir halvtänkt och osorterat. Somt är på riktigt tänkvärt, annat är kanske tids-slöseri att grubbla på, och så finns det så'nt som jag gärna dröjer vid bara för att det gör mig glad. Och eftersom det tänkvärda fortfarande är halvtänkt, delar jag med mig ur de två andra kategorierna.
Jag borde inte lägga mer jobb på att grubbla på var vår restid tog vägen. Mer än en timma försvann någonstans på vägen, och fast vi körde till oss en fortkörningsbot hann jag inte fixa håret. Ligger Skåne i en annan tidszon?
Kanske borde jag inte heller bry mig om att fundera på varför det var så viktigt för brorsans kompis att tala om för mig att vi brukade åka samma buss för längesedan. Det var faktiskt inte konstigt alls, eftersom vi bodde i samma samhälle och gick i skolan i samma stad (precis som alla andra i vår ålder i byn). Men det var viktigt för honom. Han pratade om det ganska länge och flera gånger. Om du, reskamrat, mot all förmodan läser det här: Ville du ha något särskilt sagt? (Observera att jag faktiskt undrar och inte försöker driva med någon. Tänk om jag borde ha kommit ihåg något vi pratade om någon gång, till exempel, och så gjorde jag inte det. Så'nt är ganska retligt. Jag vet, för det har hänt ett par gånger att jag glatt hejat/kramat om personer som inte vetat vem jag är.)
Glad blir jag av att lillebror har så mycket roliga och bra gamla och nya kompisar. Inte minst är det kul att se knattarna som hängde i skate-ladan vuxna, fortfarande roliga och dessutom trevliga. (Inte så att det inte var trevliga förut. Bara det att jag inte vet om de var det, för jag var storasyster och såväl ointresserad som ointressant.)
Ja, och så är det väldigt roligt att de har gift sig också! Det är vackert när två människor är så hemma i varandra att de tror på att hålla ihop hela livet.
Grattis, ni två!
Ojsan
Filmer II
Bröllop
Jag tror att det kommer att bli ett väldigt fint bröllop, och jag är övertygad om att bruden kommer vara osannolikt vacker. Och jag tror att jag inte kommer att trivas på scen, men det får man väl bjuda på...
Filmer
Bodyguard
Medan du sov
Never been kissed
Åh.
Äh!
Tid
det finns en tid för allt som sker under himlen:
en tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa,
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
en tid att skaffa, en tid att mista,
en tid att spara, en tid att kasta,
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,
en tid att tiga, en tid att tala,
en tid att älska, en tid att hata,
en tid för krig, en tid för fred.
Predikaren 3:1-8
Så poetiskt, och så tänkvärt.
Fast det är svårt att förstå att det kan finnas en rätt tid att dräpa och kriga.
