För länge, länge sedan (i februari 2009) skrev jag om min minstings fina småbarnsleende, och att jag inte ville att hon skulle bli av med det. Så här såg hon ut på den tiden:

Mellandagar, det är grejer det! Den minimala ledigheten före julafton när allt behövde göras fick mig att totalt glömma mellandagarna och den ljuvliga kravlösheten de innebär. Nu är jag mitt i den, och jag läser, designar om bloggen, äter rester, träffar kompisar, fyndar lite på mellandagsrean och plockar förstrött undan lite överblivet paketpapper. Det är så skönt och så välgörande! Dessutom regnar det, och det tycker jag om. Det känns som att jag får kompensation för den där hösten som flög förbi de där dagarna när jag inte orkade mycket mer än jobba, göra det absolut nödvändigate hemma och sova.

God mellandag på dig!

Och så var tredje och sista julen, den med min släkt, firad. Tänk dig 24 personer, varav åtta under femton år, på en hyfsat liten yta... Det är ganska kaotiskt och väldigt mysigt: 

Betygen är satta, jullovet är här, klapparna är köpta (och de flesta är inslagna också), granen står i källaren och vänjer sig vid värmen, julskinkan ligger i vårt nya kylskåp (jo, för julmaten behöver kyla och det gamla kylskåpet slutade producera sådan nu i veckan) och ska griljeras imorgon, vi har "marsipanat" och gjort mashmallow-klubbor, tvätthögen är kraftigt minskad och det känns riktigt överkomligt att det är jul om ett par dagar. 

Imorgon: städning av golv och lite annat, julgransklädning, griljering och lite annat smått och gott. Tror bestämt att min favoritjulskiva med Crystal Lewis ska få ackompanjera. Julsånger i jazz!

Smakprov:

Fy och usch vad det är svårt med betygssättning!

Skotta, städa, tvätta, grädda pannkakor, baka pepparkakor med barnen och ikväll är det julbord. Vore jag så här effektiv alla dagar skulle vi kunna få en Madicken-jul. Och om jag inte hade varit på jobbet om dagarna, förstås. Det får bli en modernare variant av jul; det är just ingen som brukar klaga över det, när man tänker på saken.

- Hur kändes det att stå i Globen och framföra sin egen låt?

Att fylla år är bra för självkänslan.

Då och då plingar mobilen till med en ny hälsning, och på facebook trillar grattisen in i en strid ström. Nyss ringde en kär gammal vän som jag inte pratat med se'n förra året den här tiden. Maken hade t.o.m. med sig gratulationer från De äldres fest (som han medverkade på i förmiddags - en oväntad bonus med ungdomspastorsyrket)! Och min underbara familjen tar i från tårna för att hitta grejer som gör mamma glad. Klart de lyckas!

Bortskämd, det är vad jag är!

Jag vet inte riktigt vad som hände på jobbet idag. Jag steg in genom dörren några minuter i sju, tog en runda för att vattna blommor, tända adventsljusstakar och byta några ord med städerskan. Sedan var klockan plötsligt dags att sluta, och när jag halkade ner för backarna till busstationen kändes det knappt som att jag hunnit vara på jobbet alls. Det som var så oerhört fängslande att tiden rann iväg måste, obegripligt nog, ha varit ihopknåpandet av matteprov. Vem vet, en dag kanske jag skriver läromedel, för jag tycker faktiskt att det är väldigt trivsamt att sitta och sätta ihop övningar. (Önskar bara att jag kunde illustrera själv, för det är rysligt svårt att hitta bilder som visar precis det jag är ute efter.) Egentligen borde jag nog fortsätta med provskapande ikväll, men vi ska ha gäster och man kan ju inte ha roligt jämt... 

Årets jul nr 1 är avklarad här i huset. En jul light - alltså pepparkakor, must, skumtomtar och lite klappar men inte skinka, revbensspjäll, knäck eller gran - har vi firat med svärfar denna helg. Nästa jul tar vi på självaste julafton (mer släkt), och se'n har vi jul nr 3 på annandagen (ännu mer släkt). Ingen av dem lär bli light-versioner, men det ska vi nog klara av efter vår lilla uppladdning den här helgen.