Jag är ledig och tröttheten är ikapp. Igår skulle jag åka till stallet, gå på swopping, städa och tvätta. Jag åkte till stallet och tog en fotopromenad medan dottern red. Kortet nedanför är från den stunden. Swoppingen kom jag också till - fyndade en jacka och lite småplock, fikade och pratade med sköna människor. Tvätten och städningen däremot... Nå, det är ju inte som att jag missade ett tillfälle som aldrig kommer igen.

I kyrkan idag predikades det om att dela sorg och glädje, och förstås nämndes morden i Alingsås. Det är väl en så'n där sak som jag liksom har skjutit lite åt sidan, jag som inte är så nära och kan göra det. Med Pingst därhemma är det så att jag har lite svårt att hålla ordning på vilka som är släkt med vilka - trots att jag själv tillhör en av de stora släkterna och därmed har en del gratis - och därför har det tagit mig ett tag att komma fram till vilka som är barn till paret som dog. För varje namn jag har kommit på har sorgen kommit närmare, och idag landade det fjärde och sista namnet. De som drabbats är så'na fina, trogna och glädjespridande människor.

Det sägs ju att delad sorg är halv sorg. Vi är många som delar sorgen med familjerna, och jag hoppas att det på något sätt kan göra det lättare för dem.

Sedan ska vi se om jag kan få mindre spänningar i nacken med hjälp av vila, värme (vetekudde alltså, inga utlandsresor eller så) och gymnastikprogrammet jag fick av min tandläkare idag. Ja, tandläkaren. Han påstår att det inte ska knaka i käkarna när man öppnar munnen, så nu har jag fått en lista på övningar att göra varje dag. Jag brukar vara urusel på dylika saker (knipövningar, tandtrådning, kolla efter mystiska knölar i brösten etc), men om jag kommer in i det här kanske det kan vara första steget mot en ny livsföring. Lite introduktion till så'n där motion som man hör talas om ibland.

Men det känns allt som att det är mycket mer än tisdag idag. Väldigt sent på fredag kväll, till exempel, fast utan den lediga dagen efter. 

På tal om lördagar, förresten: på lördag ska jag på swopping. Alltså klädbytardag för trendiga kvinnor, typ... Märkligt att stå och rota i garderoben på jakt efter plagg som jag själv inte använder men som andra människor kanske vill ha, och samtidigt hoppas att just det som de sorterar ut ur sina garderober ska falla mig på läppen. Jaja, hittar jag inget är ingen större skada skedd - de tior jag betalat kommer nämligen gå till de svältande på Afrikas horn. Bra, det. Kläderna, minglet och fikat blir mest en bonus i jämförelse. (Mer info om swoppingen finns här.)

Ska bara ta mig igenom ons-tors-fre först.

Förstås för morden i Alingsås, på snälla, trogna, strävsamma människor. Paret är en liten men självklar del av min uppväxt. Han sjöng ofta, bland annat på morfars begravning. Han la sin hand på söndagsskolbarnens huvud när de fyllde år och bad Gud välsigna dem.

Det är längesedan jag bodde i Alingsås nu, och längesedan jag såg dem. Jag är bara låg, medan sorgen och chocken förstås är enorm för barnen och barnbarnen. Tänker på dem.

Det glunkas lite om att vi bör gå över från ferietjänst till semestertjänst. Alltså: från att jobba som nu (45 timmarsveckor mot att vi har ledigt på skolloven) till så'na tider som de flesta har.

Det. Vill. Jag. Inte!

Det är värt så fantastiskt mycket att ha de där loven, dels för att det stämmer med barnens tider, men också för att pauserna behövs. Skämt om att man blir lärare p.g.a. loven är inte särskilt ovanliga, och visst är just det lyxigt. Men om det nu ska vara jämlikt för alla yrkeskategorier, så kan man väl ändra så att andra får det som vi - det borde väl fler bli glada av än om man gör tvärtom?

Hursomhelst - lov om en och en halv vecka. Då ska här sovas!

Och det är inte så tokigt, budskapet - att göra det rätta, att vara vänlig, att ge alla en chans.

Lite galet kändes det att inte hinna svabba köksgolvet innan folk droppade in (jo, faktiskt, men det är rätt längesedan det gjordes, annars är jag inte så petig), men sedan gjorde det ju ingenting. När det är fullt med folk i vårt lilla kök kan ingen se golvet ändå...

Jo, vi passade på att göra en liten insamlingsgrej också. En kvinna i kyrkan har dragit igång en helbra kampanj; Avstå för att ge. Tanken är att vi med vår överkonsumtion ju bidrar till att förvärra kriser i andra delar av världen, t.ex. just nu svälten på Afrikas horn. Därför kan man välja att avstå något under en period - fika på sta'n, något klädesplagg man faktiskt inte behöver, film ur billiga lådan e.dyl. - och istället ge pengarna dit de behövs bättre. Pengarna går via PMU, som både har ett etablerat arbete och bra kanaler i området, och dessutom ett 90-konto som garanterar att pengarna hamnar där de ska. Enklast kan man sms:a "Avstå" till 72 980, så skänker man 50 kr till de svältande. De pengarna räcker till att ge en familj mat en hel vecka. Bra, eller hur? Och maken avstod helt enkelt från paket för egen del idag, och ställde istället fram en bössa för det här ändamålet.

Jomen. Inte min mest strukturerade text, men iallafall. Da'n gav en god eftersmak!

Syrsodling.

Japp, vi odlar syrsor. Fyra lådor med syrsor har vi, två med sådana som är lagom stora att äta om man är en liten ödla, en låda med sådana som råkat bli för stora och som du kan få för en billig peng om du har en lite större ödla eller helt enkelt gillar syrsor, och så en med stora som lägger ägg och har sig.

Medan maken har varit iväg har det uppstått två problem, som han kommer informeras om när han kommer hem om en stund, stackaren. Den ena lådan med ätliga syrsor har drabbats av en akut epidemi eller vad som nu drabbar syrsor. Iallafall hittar inte jag något som lever i den, och då räknas de inte som ätliga längre. De äggläggande syrsorna däremot lever och har hälsan - och spelar. Och spelar. Och spelar. Högt. Hela tiden. Det var lite mysigt som bakgrundsljud i början, men det gick över, och ikväll är de förvisade från sonens rum på det att han ska få sova hela natten.

Jaja, så kan det gå. Vi har redan tagit oss igenom det första problemstadiet - det när syrsorna rymde och hittades lite här och var på övervåningen - så vi kommer kanske igenom nuvarande stadium också.

Kan man ju hoppas.

Nu: söndagkväll, pyjamasbyxor och lugn.

Imorgon: kompetensutvecklingsdag för mig och två av barnen (Det innebär helt olika sak för lärare resp. elever. Tyvärr är jag lärare...) och mormor ska va' barnvakt.

Resten av veckan: Gräsänka = pussel med tider bortom det normala. Tur att chefen är förstående!

Ha det gott!