Omtyckt
Genom en ridå av fnitter berättade töserna för mig om vad de nyss hade läst. Storebror hade delat med sig av innehållet ur en några år gammal hemlig anteckningsbok, och på en sida stod det:
"I lördags och i måndags och i måndags tyckte jag om mamma."
Fniss, fniss, fniss - han tyckte om mamma - fniss, fniss!
Själv tycker jag att det är lite rart, och så blir jag förstås nyfiken. Hur kom det sig egentligen att jag blev omtyckt så att det var värt att anteckna just de tre dagarna? Det kommer jag aldrig få veta, ehuru sonen inte minns.
Nu är det förvisso så att jag känner mig omtyckt allt som oftast, men om jag skulle tvivla någon dag finns det svart på vitt: två måndagar och en lördag finns det i alla fall en som tyckt om mig...
Fniss, fniss, fniss - han tyckte om mamma - fniss, fniss!
Själv tycker jag att det är lite rart, och så blir jag förstås nyfiken. Hur kom det sig egentligen att jag blev omtyckt så att det var värt att anteckna just de tre dagarna? Det kommer jag aldrig få veta, ehuru sonen inte minns.
Nu är det förvisso så att jag känner mig omtyckt allt som oftast, men om jag skulle tvivla någon dag finns det svart på vitt: två måndagar och en lördag finns det i alla fall en som tyckt om mig...
Målningen
Oj, vad de jobbar på, målarna! Huset är numera tvättat och skrapat, och en hel del panel är bytt. Fortsätter de i den här takten lär det inte ta många dagar att få det färdigt. Dock har vi sagt att vi ska ta verandan och grunden själva, och det har vi inte tid till just nu. Således kommer huset se lite kul ut ett tag, men det ska vi nog kunna stå ut med.
Vilken färg vi valde? Det får ni se när det går att fota.
Vilken färg vi valde? Det får ni se när det går att fota.
Bråttom
Hoppsan! Vi måste bestämma vilken färg vi vill ha på huset omgående - och jag menar genast. Målarkillarna kommer imorgon och börjar tvätta och greja fick vi veta nyss. Där ser man. Nå, vi har väl sållat ner idéerna till två eller tre, så det ska nog gå. Men ni får inte veta vad vi väljer mellan, för jag vill inte ha fler åsikter att väga in. (Om jag använde smileys, vilket jag undviker på bloggen, skulle det vara en blinkande nu. Om ni undrade.)
Wordfeud
När elvaåringen skulle begåvas med mobil, fick maken i uppdrag att sondera marknaden och införskaffa lämpligt objekt, eftersom undertecknad lider av obegåvning/otur inom det området. En liten baksida finns det dock med att uppdra åt maken sådant som innefattar besök i teknologiska butiker. Den här gången slutade det hela med en uppskattad telefon åt dottern, precis som tanken var, men även - bland annat - en ny telefon till mig, en av den smartare varianten.
Jag har dröjt lite med att starta upp telefonen, mest av bekvämlighet - det tar trots allt sin lilla tid att bli hemma i nya system - men idag tyckte jag det var dags. Och att jag till sist kom till skott, det medger jag generat, beror på att jag också vill kunna spela spel... Så: om du fortfarande tycker wordfeud är roligt - jag heter emmakaka!
Rit-spelet har inte velat installera sig än, men jag återkommer när (om) jag övertalat det.
Jag har dröjt lite med att starta upp telefonen, mest av bekvämlighet - det tar trots allt sin lilla tid att bli hemma i nya system - men idag tyckte jag det var dags. Och att jag till sist kom till skott, det medger jag generat, beror på att jag också vill kunna spela spel... Så: om du fortfarande tycker wordfeud är roligt - jag heter emmakaka!
Rit-spelet har inte velat installera sig än, men jag återkommer när (om) jag övertalat det.
Steven
Äntligen har vi fått ihop det, och nästa vecka bär det av på konsert!
Jag kan ju inte veta precis vad vi kommer få höra, för det finns ett digert låtmaterial att välja mellan, men jag gissar på:
och kanske den här:
och denna:
eller den här:
...och massor andra fina grejer. Måste ju inte länka till allt...
Dessutom ska jag få mig en liten dos av Bengt Johansson, Michael Johnsson och Eric Tilling. Känns helt okej!
Invasion
Vad har det tagit åt mössen? Från att ha fångat en eller två per vinter och aldrig - på sju år - sett någon utanför sopskåpet, har vi den senaste veckan haft en i sovrummet, tagit tre i fällan och nu senast, i morse, hade jag sällskap av en i matrummet när jag åt frukost. Visserligen är det är förfärligt tråkigt väder för att vara april, men det är trots allt plusgrader och barmark, så jag vet verkligen inte vad mössen har fått för sig. Tröttsamt är det iallafall, och aldrig förr har jag varit så sugen på att skaffa katt. Hursomhelst är jag tacksam för att ingen mer mus har synts till i närheten av sängkammaren, och att de inte har kommit på hur de ska ta sig in i skafferiet. Om man nu ska tänka positivt... Det är inte råttor heller, det är jag också tacksam för.
Snö
Stackars små vitsipporna, så kalla de ska bli om fötterna.
Macho
Hej igen!
För den som undrar har jag sedan sist gillrat två musfällor och fått tömma den ena på mus. Den andra tömde musen på lockbete utan att den slog igen. Ytterligare en mus har synts till i sopskåpet, men där är jag van vid att ha dem och bryr mig inte så mycket. Sängkammaren känns hyfsat trygg igen.
Att tömma musfällor är förvisso inget jag tycker om att göra, och därför gärna delegerar till mannen i huset. Dessvärre har han ju varit borta, och jag ville inte heller ha en död mus i skåpet i några dagar, så... Man kan om man måste. Nu är dock mannen hemma igen, och jag planerar att inte ens titta på fällorna, sådetså!
Samma dag som jag tagit mig i musfällstömmarkragen, besiktade jag bilen. Det gick precis som väntat, och vi är välkomna tillbaka inom en månad. En av sakerna som behövde åtgärdas var vår så kallade löstagbara dragkrok. Fråga mig inte varför, men de får inte rosta fast utan måste gå att ta bort. Vad spelar det för roll egentligen? Huvudsaken är väl att de inte lossnar när man drar något efter bilen. Det är väl bara bra om de sitter lite extra fast! Hursomhaver var det si och så med löstagbarheten. Det var inte enda punkten på åtgärdslistan, så jag svängde förbi vår bilverkstad på hemvägen för att boka tid. Han suckade lite över dragkroken och "kunde väl försöka, men om det inte går..." och "kostar bara..." osv. Men eftersom jag redan hade lyckats med stordådet att tömma en musfälla den dagen, var jag lite övermodig och tänkte att jag nog kunde mecka loss en dragkrok också - och minsann! Med lite våld, lirkande och ganska mycket fem-femtiosex gick det!
Kände mig som värsta macho-kvinnan. Sedan tog jag en tablett mot mensvärken, åt kladdkaka och tittade på romantisk komedi. Man får ju se till att balansen upprätthålls.
För den som undrar har jag sedan sist gillrat två musfällor och fått tömma den ena på mus. Den andra tömde musen på lockbete utan att den slog igen. Ytterligare en mus har synts till i sopskåpet, men där är jag van vid att ha dem och bryr mig inte så mycket. Sängkammaren känns hyfsat trygg igen.
Att tömma musfällor är förvisso inget jag tycker om att göra, och därför gärna delegerar till mannen i huset. Dessvärre har han ju varit borta, och jag ville inte heller ha en död mus i skåpet i några dagar, så... Man kan om man måste. Nu är dock mannen hemma igen, och jag planerar att inte ens titta på fällorna, sådetså!
Samma dag som jag tagit mig i musfällstömmarkragen, besiktade jag bilen. Det gick precis som väntat, och vi är välkomna tillbaka inom en månad. En av sakerna som behövde åtgärdas var vår så kallade löstagbara dragkrok. Fråga mig inte varför, men de får inte rosta fast utan måste gå att ta bort. Vad spelar det för roll egentligen? Huvudsaken är väl att de inte lossnar när man drar något efter bilen. Det är väl bara bra om de sitter lite extra fast! Hursomhaver var det si och så med löstagbarheten. Det var inte enda punkten på åtgärdslistan, så jag svängde förbi vår bilverkstad på hemvägen för att boka tid. Han suckade lite över dragkroken och "kunde väl försöka, men om det inte går..." och "kostar bara..." osv. Men eftersom jag redan hade lyckats med stordådet att tömma en musfälla den dagen, var jag lite övermodig och tänkte att jag nog kunde mecka loss en dragkrok också - och minsann! Med lite våld, lirkande och ganska mycket fem-femtiosex gick det!
Kände mig som värsta macho-kvinnan. Sedan tog jag en tablett mot mensvärken, åt kladdkaka och tittade på romantisk komedi. Man får ju se till att balansen upprätthålls.
Museländet
Musen är utslängd! Förhoppningsvis stannar den där... Så här skrämmer en annan ut möss:
Maken (som typiskt nog är bortrest hela veckan) menade att jag borde kolla igenom garderoberna för att eventuellt hitta vart musen tagit sig in, så när jag inte sett till musen på en stund tog jag mod till mig och gick och började stöka runt lite i sängkammaren. Då såg jag plötsligt i ögonvrån hur en svart skugga smet ut i vardagsrummet. Jag efter med min prinskorv (lockbetet) och lådan (att slänga över den) i högsta hugg. Musen smet in under bokhyllan, och när jag tröttnat på att vänta i ensamhet tjoade jag på barnen att komma. Då passade musen på att smita, och sedan såg jag den inte igen på en timma eller så.
Nå, man kan ju inte vakta på ohyra hela dagarna, så vi bestämde oss för att gå till biblioteket. När mellandottern skulle ta på sig kepsen blev det alldeles väldigt uppenbart vart musen suttit och klämt - dottern tjoade till och flög upp i trappan, och musen kilade in under skohyllan. Med musen lokaliserad alldeles intill ytterdörren blev det plötsligt mycket lättare att göra upp en bra plan, så vi stängde alla andra dörrar till hallen och öppnade ut. Sedan tömde vi skohyllan och klädhängaren på gömställen och petade runt lite bakom skohyllan med ett skohorn. Musen hann både springa ut från sitt gömställe och tillbaka igen några gånger innan den hittade ut genom dörren, men när den väl gjorde det tror jag vi var lika lättade allihop. Barnen tyckte förresten att jag skrek lite för mycket. För all del, men musen fattade ju inte utan mina tydliga och mycket sansade instruktioner av typen "Inte åt det hållet, fattar du väl!".
Usch och fy. Nu har jag iallafall kikat igenom garderoberna och satt silvertejp (jag tänker mig att min man skulle vara högeligen nöjd med att jag kom på att använda silvertejp) över de springor som eventuellt kan fungera som ingångar. Jag har nästan förlikat mig med tanken på att sova därinne inatt också, men jag misstänker att jag kommer vara rättså lättväckt.
Underbara natur...
Nå, man kan ju inte vakta på ohyra hela dagarna, så vi bestämde oss för att gå till biblioteket. När mellandottern skulle ta på sig kepsen blev det alldeles väldigt uppenbart vart musen suttit och klämt - dottern tjoade till och flög upp i trappan, och musen kilade in under skohyllan. Med musen lokaliserad alldeles intill ytterdörren blev det plötsligt mycket lättare att göra upp en bra plan, så vi stängde alla andra dörrar till hallen och öppnade ut. Sedan tömde vi skohyllan och klädhängaren på gömställen och petade runt lite bakom skohyllan med ett skohorn. Musen hann både springa ut från sitt gömställe och tillbaka igen några gånger innan den hittade ut genom dörren, men när den väl gjorde det tror jag vi var lika lättade allihop. Barnen tyckte förresten att jag skrek lite för mycket. För all del, men musen fattade ju inte utan mina tydliga och mycket sansade instruktioner av typen "Inte åt det hållet, fattar du väl!".
Usch och fy. Nu har jag iallafall kikat igenom garderoberna och satt silvertejp (jag tänker mig att min man skulle vara högeligen nöjd med att jag kom på att använda silvertejp) över de springor som eventuellt kan fungera som ingångar. Jag har nästan förlikat mig med tanken på att sova därinne inatt också, men jag misstänker att jag kommer vara rättså lättväckt.
Underbara natur...
Usch!
Ja, men den här natten var väl sådär. Lillpluttan blev åksjuk och spydde några gånger igår kväll, så jag satt uppe tills hon somnat till slut. I morse vaknade jag av vad jag trodde var försiktiga barntassande, för att istället inse att det var en mus som kilade fram och tillbaka över sängkammargolvet. Lillan mår bra igen, tack och lov, men musproblemet är fortfarande ytterst aktuellt. Just nu tror jag att oroskällan befinner sig någonstans i vardagsrummet tillsammans med mig, fullständigt ointresserad av mitt förrädiska prinskorvslockbete.
Hur ska jag kunna sova inatt om jag inte fångar den där eländiga musen? Det spelar faktiskt ingen som helst roll att den är söt och att den inte lär attackera mig; bara tanken på att den någon gång under natten nosar på mig, springer över mig, mosas av mig... Hittills har jag varit vaken i tre timmar, och ungefär hela den tiden har jag varit på helspänn och haft hjärtklappning. Jag må vara fånig, men det hjälper inte att inse det, tyvärr.
Önska mig lycka till!
Hur ska jag kunna sova inatt om jag inte fångar den där eländiga musen? Det spelar faktiskt ingen som helst roll att den är söt och att den inte lär attackera mig; bara tanken på att den någon gång under natten nosar på mig, springer över mig, mosas av mig... Hittills har jag varit vaken i tre timmar, och ungefär hela den tiden har jag varit på helspänn och haft hjärtklappning. Jag må vara fånig, men det hjälper inte att inse det, tyvärr.
Önska mig lycka till!
Myndig
Samma vecka som jag tog körkort föddes mitt första syskonbarn, och idag fyller hon 18 år. Jag funderar på om det är någon idé att protestera?
Okej, tjejen, så här minns jag dig som mindre:
Okej, tjejen, så här minns jag dig som mindre:
Lite snusförnuftig och förståndig sådär, som när du var på restaurang och lite i smyg förklarade för mormor att du egentligen inte tyckte om hamburgerbröd med frön på, men att du åt ändå, för "man vill ju inte besvika dem!"
Showandes! Paradnummer: Sjörövarfabbe, med dans och allt.
Fascinerad av bebisar. Jag hade fräckheten att gå nästan tre veckor över tiden med mitt första barn, och du ringde och var faktiskt rätt sur. "När kommer min kusin egentligen???" Jodu, det undrade jag med... Men så fort en bebis var kommen, kom du och din mamma farandes för att få sitta andäktigt med den i famnen. Och nu är det en ny liten kusin på gång! (Inte i den här familjen, måste jag väl tillägga för säkerhets skull. Inga nya nyheter, alltså, bara ett konstaterande.)
Och så, inte så hemskt mycket mindre (i mina ögon), men för några år sedan när du hade det jobbigt: så stark! Du gjorde typ allting rätt, fastän det egentligen var mer än man kan begära i den situationen. Det beundrar jag dig för!
Showandes! Paradnummer: Sjörövarfabbe, med dans och allt.
Fascinerad av bebisar. Jag hade fräckheten att gå nästan tre veckor över tiden med mitt första barn, och du ringde och var faktiskt rätt sur. "När kommer min kusin egentligen???" Jodu, det undrade jag med... Men så fort en bebis var kommen, kom du och din mamma farandes för att få sitta andäktigt med den i famnen. Och nu är det en ny liten kusin på gång! (Inte i den här familjen, måste jag väl tillägga för säkerhets skull. Inga nya nyheter, alltså, bara ett konstaterande.)
Och så, inte så hemskt mycket mindre (i mina ögon), men för några år sedan när du hade det jobbigt: så stark! Du gjorde typ allting rätt, fastän det egentligen var mer än man kan begära i den situationen. Det beundrar jag dig för!
Kram på dig, systerdotter!
Sovmorgon
Ni vet säkert hur det är med lediga dagar - man vaknar den tiden väckarklockan brukar gå på fastän man inte behöver. Bekant? Det har slutat hända mig. Nuförtiden sover jag utan problem tre timmar längre på lördagar än jag gör på vardagarna, och efter det ligger jag gärna och drar mig en timme till. Å andra sidan går jag upp före halv sex de flesta dagarna, så jag är väldigt nöjd med detta nya. Den här veckan ser jag fram emot en lång radda härliga sovmorgnar!
Fin blomma, eller hur? Den har faktiskt med inlägget att göra. Någon som vet hur?
Fin blomma, eller hur? Den har faktiskt med inlägget att göra. Någon som vet hur?
Loooov
Hejhej!
Jag lever, kalaset gick bra och det är långt kvar tills jag behöver fixa kalas igen, och nu ska jag vara ledig i elva dagar. Elva! Undrar om jag kommer bli rastlös. Det känns avlägset, det där med rastlöshet, men känner jag mig rätt kommer den nog drabba snart nog. Tills dess - vila!
Glad påsk!
