Jag tycker om mitt jobb.
Med det sagt ska jag ta mig tid att tala om två orsaker till att det inte är så kul att jobba just nu. Läs den som orkar och vill - men det är inte särskilt festligt!

 

I.

Liksom övriga skolformer har SFI fått förändrade förordningar och lagar att förhålla sig till. För vår del innebär det (förutom nya betygsstegar och dylikt) att loven avskaffas. Elever inom SFI och vuxenutbildningen ska nämligen utbildas kontinuerligt under hela året. För att lösa det är våra avtal under bearbetning, och de innovativa lösningsförslag vi lärare har lagt fram, har ratats till förmån för att alla SFI-lärare går över till semestertjänst. Alltså: 40 timmars arbetsvecka mot dagens 45,5 timmar, och istället ungefär fem veckor mer arbete per år (sex för mig, eftersom jag inte fyllt fyrtio än). Antalet arbetstimmar ska alltså inte förändras, bara fördelas annorlunda över året. Så långt är det begripligt, om än trist. (Väldigt trist, faktiskt. Loven betyder väldigt mycket för orken!)

 

Det riktigt knepiga att förstå är det här: Eleverna ska vara på skolan ett betydande antal fler dagar per år - ungefär 40, om jag minns rätt. Inga resurser ska tillföras. Alltså - vi lärare ska utöka vår undervisningstid avsevärt sett över året, trots att våra arbetstimmar inte ska bli fler. Med andra ord måste det skäras i andra arbetsuppgifter. Vad har ännu ingen talat om för oss trots att vi frågat upprepade gånger, vilket lätt leder till misstanken att planen är att vi ska göra allt vi gör en vanlig arbetsvecka just nu, bara det att det ska ta 5,5 timmar mindre - plus att vi ska göra det några veckor till varje år. Känns inte helt okej.

 

Idag kom ett bud från arbetsgivaren som på plussidan innebar tre extra semesterdagar jämfört med originalplanen samt 1500 kr löneökning per månad första året och 1000 andra, dock med möjlighet till individuell variation. Det behöver kanske inte sägas att vi har begärt mer på båda punkter. Ska man producera motsvarande en månads arbete mer per år, kan man ju tycka att man borde få åtminstone en månadslön mer per år också, samt gärna kompensation för de försämrade arbetsförhållandena. Visserligen är lärare inte högavlönade, men något mer än 1500x12 tjänar vi ändå per månad... På minussidan kommer att undervisningstiden per vecka utökas istället för att minskas, vilket hade varit det rimliga med tanke på att vi ska arbeta färre timmar. 

 

Ja, vem orkar läsa det här? Deprimerande. 

Det var iallafall del I. Helt fristående från den, men olyckligt sammanfallande i tiden, kommer nu del

 

II.

När jag började arbeta på SFI för drygt tre år sedan, hade jag inte helt relevant utbildning. Jag är folkhögskollärare och alltså utbildad för att undervisa vuxna. Mycket passande. Mina ämnen var svenska och matematik, med en liten släng av religion. Svenska som andraspråk är inte alls samma ämne som svenska, så när jag hade jobbat ett tag läste jag upp ämnet (ni som hängt med ett tag minns kanske att jag brukade klaga över pluggandet...) och blev behörig och fast anställd. Några månader senare kom reformen med lärarlegitimationer, behörighetsdefinitionerna skrevs om, och plötsligt var jag obehörig igen. Den här gången är det inte ämneskunskaperna som brister, utan att jag är fel sorts lärare. Folkhögskollärare räknas nämligen inte, trots att de har vuxenpedagogik (okej, jag vet att det heter andragogik, men jag har en känsla av att det inte är ett allmänt känt ord) till skillnad från grundskole- och gymnasielärare, som är behöriga att undervisa på SFI. Suck! Alltså får jag ingen legitimation. Blir det övertalighet är det jag som ryker - jag vet, för jag frågade rektorn. Nå, för att hjälpa alla stackars lärare som plötsligt gått från att vara behöriga till att inte vara det längre, har en specialutformad vidareutbildning skapats. Dessvärre kan man inte läsa den med ekonomiskt stöd från skolan, utan får bekosta den själv. Jag har sökt utbildningen, men har svårt att hitta motivationen till att faktiskt gå den, eftersom

1. det enda skolan frågar efter är rätt papper, inte rätt kunskaper

2. jag har svårt att se vad jag och mina elever skulle vinna på att jag också blir behörig att undervisa 4-9-elever

3. jag orkar inte läsa utöver arbetet, så jag behöver gå ner i tjänst för att kunna läsa. Mindre pengar alltså.

4. jag kommer inte att få högre lön trots det arbete och den ekonomi jag skulle satsa, eftersom jag redan har en behörig lärares lön. (För övrigt var min belöning förra gången jag gick från obehörig till behörig ca 700 kr i månaden. När jag nu ändå är igång och gnäller.)

5. ja, och hur mycket vill jag satsa på att behålla mitt jobb med tanke på del I?

 

Nu, ser ni, har jag talat om hur det är. Förhoppningsvis kan jag därmed släppa det någotsånär inför nästa vecka, när jag har höstlov (kanske mitt sista någonsin) och njuta av livet.

 

PS. Det fåniga är att jag ju faktiskt gillar mitt jobb och inte vill byta. Typiskt!