Förändringar

Att se hur trettonåringen håller på att växa om en, att leta efter ansiktstvätt mot acne, att höra hur rösten vinglar och spretar - det är en konstig känsla. På något vis har det smugit sig på, det där med puberteten och vuxenblivandet, och jag är inte riktigt beredd. Visserligen har vi sedan länge fått köpa hans skor på herravdelningen, och han går onekligen i högstadiet och får betyg och sådär, men ändå. Det är inte så väldigt längesedan vi smög in och kikade ner i vaggan och hoppades att han skulle vakna, för att han var så söt när han sträckte på sig...
 
Preadolescensen är också något som gör sig bemärkt här i huset, dock inte särskilt smygande. Lärarkollegor har berättat hur mysiga små tjejer slutar fyran, har sommarlov och kommer tillbaka som andra personer. Jomen. Det måste vara så förvirrande att tårarna plötsligt sprutar utan att man vet hur det gick till - särskilt om man faktiskt är en ganska klok och resonerande person, och plötsligt inte kan sätta ord på vad som fick ilskan eller förtvivlan ta överhanden. 
 
Lättare är det då att vara elva, störst på skolan men fortfarande liten, lekfull och glad. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0