Resten av lovet behöver vara mer avslappnande för ryggen. Urfrostning av frysen, Ullared och bilkörning i entimmarsintervaller är inte det. Men det har det varit värt!

 

I går träffade jag en kär gammal väninna, och vi pratade i princip oavbrutet i över nio timmar. Jag kan inte minnas när jag hade en så'n dag sist!

 

I dag har jag jobbat på att finputsa en överraskning till Lillskruttan. Hon har fått en av sina högsta önskningar uppfylld, men det vet hon inte om än. (Nej, det är inte den om ett småsyskon. Det jobbar jag inte ens på.) Inte för att jag tror att ni skvallrar, men jag låter ändå bli att skriva vad det är. När det är hennes överraskning, tycker jag inte att så många andra ska veta om det i förväg. 

 

Och så har jag haft kvalitetstid med sonens ödla. Typ. I alla fall har han varit ute och sprungit i huset flera gånger i dag. Han talar om att han vill det genom att hoppa runt där vi öppnar terrariet och banka i rutan, och det är en av de få signaler han gör som jag har lärt mig att förstå. En annan är den när han väser åt mig för att han inte vill att jag ska lyfta upp honom. Spinner gör han inte, tyvärr - det är annars ungefär det mysigaste ljudet som finns. Jag skulle vilja kunna spinna!

 

Nu blev det pladdrigt. Inte så konstigt, kanske, för jag har faktiskt inte pratat med någon alls i dag. Jo, ödlan, då. Kanske att jag sa något till kassörskan när jag handlade också, minns inte riktigt. Å andra sidan pratade jag ju en del i går, så i snitt ligger jag fortfarande på plus, tror jag.