Långfredagskväll, och - ute i god tid som alltid - sitter jag och skriver ledtrådar till barnens påskäggsjakt imorgon. Maken har i eftermiddag avrest till Österrike för en veckas skidläger med de äldre ungdomarna. Jag har med tiden vant mig vid att han är borta en vecka nu och då, och får vi bara ihop det med mina och barnens tider brukar det fungera bra. Det var lite tyngre när barnen var mindre och det var lyx att få sitta på toaletten fem minuter utan att behöva göra någon krisutryckning.

 

Vad jag däremot tycker är trist, det är att han nästan alltid är borta på nyår, och nu är det tredje året i rad han är borta på påskhelgen också. Det betyder att jag och barnen får skapa traditioner utan honom på två av årets största helger, och det känns sådär, ärligt talat. Ingen katastrof, precis, men trist ändå. För att det skulle bli lite påsk tillsammans iallafall målade vi ägg vid frukosten i morse, fast det bara är långfredag. (Vi ska måla imorgon också, för nu har vi kommit på nya motiv.) Jaja, så känns det ikväll. Imorgon är det en ny dag och då behöver jag inte sätta ihop en påskäggsjakt på egen hand, så då kommer det vara ljusare igen.

 

Glad påsk!