Här sitter jag och lyssnar efter en storm. Jag har varit ute och plockat undan saker som kan tänkas blåsa iväg, jag har sett efter så att vi har tändstickor och jag har laddat ficklamporna. Nu är det bara stormen som fattas! Men för all del, så mycket såg jag ändå inte fram emot strömavbrott.

 

Nu har vi höstlov här i huset, och jag är sådär riktigt trött att det är svårt att förstå varifrån det kommer. Sedan inser jag att det inte bara är tröttheten efter en arbetsvecka, utan efter en halv termin som drabbar, och så känns det rätt normalt igen. I morse var jag hos tandläkaren, och det tycker jag inte alls om. Inte ens när jag inga hål har går jag därifrån utan att ha ont, för alltid är det någon tandsten som ska skrapas eller något annat otrevligt. Ändå höll jag på att slumra till i tandläkarstolen idag. Det kunde jag förstås inte tillåta mig, och förresten hade jag hål som skulle lagas den här gången så jag vaknade till ordentligt ganska snabbt. Men när jag kom hem gick jag och lade mig på sängen och sov en timme mitt på blanka förmiddagen. Oj, vilken duktig pensionär jag kommer att bli en vacker dag! 

Tips i hösttider: Plocka en kastanj och lägg i jackfickan. Jag har ingen statistik på det, men det kan vara så att alla blir lite gladare av att krama en kastanj i handen under ruggiga höstpromenader. 

 

Aha-upplevelse som kommit sedan jag blev förälder:

Tjat beror i regel på att det inte räcker att säga till en eller två gånger. Det är inte roligt att tjata, det ses bara som aningen mindre dåligt än alternativen. 

 

Idag städas det här hemma... Typ. 

 

Vet ni, vi är ungefär halvvägs genom terminen nu. Redan! Jag jobbar denna och nästa vecka, sedan har jag en veckas ledighet ihop med barnen. Och vilka planer jag har för den veckan! Tandläkaren, kanske Ullared... Ja, det var väl det hela. Förutom sovmorgon i dagarna sju, förstås. Hursomhelst, med eller utan planer, skönt ska det bli. (Bortsett från tandläkaren. Och Ullared.)

 

Jag tycker om att dagar går, för jag tror på något vis att allt ska bli bättre efter vad det nu kan vara som känns lite obekvämt för tillfället. Det kallas för att inte leva i nuet och brukar generellt sett inte ses som något positivt. Sådärja, då var dagens självanalys gjord. Jag hamnade bestämt något på minussidan, men å andra sidan är jag hyfsat nöjd med mig själv ändå och det ska man ju vara, så jag skjuter upp förändringen till en annan dag. Tänk, vilken dag det ska bli! Och snart är den en dag närmare...

 

Okej, jag slutar tramsa och loggar ut. Men vi är ungefär halvvägs genom terminen, glöm inte det!

Denna strålande oktoberdag har jag fotograferat lite. Det är ju så fantastiskt vackert ute, så när vi ändå hade ärende till stranden tog jag med kameran.

 

Orsaken till att vi skulle till stranden var denna: 

Igår fyllde han år, till slut, och jag hade tänkt lägga upp ett gammalt kort eller två på honom också, men det hanns inte. Idag däremot...

 

Vilken fest det blev! Det kom 85 personer (om vi räknat rätt), maten räckte, vi glömde inget viktigt, folk hade trevligt, snälla människor hjälpte till med kök och städning och maken är nöjd. Igår var vi hyfsat däckade, men det var det värt!

 

När jag letade efter gamla bilder på födelsedagsbarnet, snubblade jag över många gamla fina fotografier på barnen. De här till exempel:

 

Här bakas och fixas det så det står härliga till! Bara idag har maken hunnit göra fyra olika sorters muffins samt en rejäl omgång soppa, och jag har klämt till med ytterligare en variant av muffins samt glutenfritt bröd. Han hann lite mer eftersom han har kompat från jobbet idag - så att ingen tror att jag är lat... (Det är jag väl kanske, i och för sig, men i det här fallet var det irrelevant.)

 

Inbjudan är ytterst öppen, så det kan bli en del folk. Har du inte fått ett kort i lådan, beror det på att vi inte spridit informationen den vägen alls. Så känner du för att komma, skriv en kommentar så svarar jag med tid och plats.