Så var vi framme i trakterna där maken tillbringade sitt läsår som utbytesstudent. Tre nätter huserade vi i Shreveport, och därifrån gjorde vi turer i trakten. Vi var förstås i Coushatta, som är så litet att det knappt går att kalla för stad, och tittade på var han bodde, gick i skolan osv. Det var en mysig plats! På söndagen gick vi till kyrkan där han var med, och det är alltid spännande att gå på gudstjänst i nya sammanhang. Det här var en liten församling där alla kände alla, och det passerade minsann inte obemärkt att en europeisk familj plötsligt fyllde en bänkrad... Om vi hade velat hade vi nog fått sjunga och spela och allt möjligt, men vi lyckades begränsa det till att maken berättade lite om sig och vad församlingen betytt för honom.  

 

Vi träffade också delar av familjen maken bodde i, och hade en riktigt trevlig eftermiddag med nya (nygamla) bekantskaper. Stämningen var varm och lite små-tjötig, så det var lätt att hänga på och slappna av. Vi grillade, testade fyrhjulingen, hängde i skuggan, diskuterade politik/tittade på tecknat på TV alltefter intresse. Jag är lite avundsjuk på sonen som satt på verandan och fick se kolibrier, och så är jag stolt över minstingen, som trots att hon avskyr engelska, helt på egen hand sprang runt och kommunicerade med ett av barnen i huset.  

En dag åkte vi till en alligatorfarm och tittade på alligatorer (jaha!), emuer, tvättbjörnar, söta getter och lite annat. Det var lite High Chaparall-stuk på hela anläggningen; ganska gemytligt sådär. Väldigt varmt också. Väldigt. Vi testade att äta alligatorkött, och det gick väl ner, men det kommer inte göra ont att avstå resten av livet.

Den äldsta staden i Louisiana heter Nachitoches (uttalas ungefär som McIntosh), och där gjorde vi ett snabbstopp. Jag hade gärna promenerat där längre, för det var väldigt fint längs strandpromenaden, men värmen var överväldigande så vi nöjde oss med en snabbtitt och lunch.

 En kväll träffade maken ett par gamla klasskompisar också, men då hängde familjen på hotellet. Pool, Wifi och Disney Channel, så klarar man sig långt...

 

Den dagen vi lämnade Shreveport hann vi med följande:

- fortkörningsböter

- träsktur

- bilkö

- inkvartering i Baton Rouge hos makens Area Coordinator från utbytesåret.

 

Fortkörningsboten fick jag, håhåjaja, för att vi hade fel uppgifter om hur lång tid det skulle ta att ta sig till träsktursstället. Min första fortkörningsbot, måste jag tillägga. Om någon undrar vad det kostar att köra för fort i USA, vet jag - det kostar på ett ungefär som i Sverige. 

 

På en hårsmån hann vi med träskturen - de hade precis lagt ut när vi kom susande (lagligt, förstås), men vände för att plocka upp oss. Det var en underbar upplevelse! Naturen var så trolsk att man liksom såg älvor flyga fram mellan de mossbeklädda träden. Värmen byttes ut i åska och störtskur efter en stund, och även om regnet var befriande skönt, var åskan för mycket för mellantösen, så jag och tjejerna avbröt turen i förtid. Det var lite trist, tycker jag, men jag är ändå glad över det jag hann se. 

 

 

Därifrån körde vi till New Orleans, som tyvärr inte återhämtat sig efter orkanen Katrina. Maten var god, och man kunde tänka sig hur det har sett ut med de fina husen, men det var rätt nedgånget och lite sunkigt sådär. Vi stannade bara ett par timmar och gick längs Bourbon Street och tittade på krimskrams. Sedan körde vi västerut igen, mot Texas.

Det är häftigt att köra nere i träskmarkerna, för mil efter mil består vägen av långsträckta, raka broat tvärs över träsken. Någon gång då och då kommer det en avfart, och sedan är det träsk igen, och så sitter man i bilen och undrar vem i hela världen som kommer på tanken att bosätta sig så att man har miltals av träsk åt alla håll. Någon som gillar älvor och alligatorer, kanske.