Debatt

Jag är inte mycket för att debattera. Allra oftast tycker jag att tonen blir onödigt otrevlig, att man misstolkar varandra mer eller mindre med flit eller helt enkelt inte lyssnar på varandras argument. Dessutom är jag sällan tvärsäker på saker och ting, och det är inte en bra förutsättning i debatter. Samtal där man lyssnar och lär, delar och kan våga blotta osäkerhet, det är mer min melodi.
 
Min man däremot är en hängiven debattör, och eftersom det finns gott om människor som gärna delar åsikter på det viset är det ju bra att inte alla är som jag. Jag brukar (till en viss gräns, eftersom arga människor gör mig illa till mods) ögna debatterna och grunna på vad jag själv tycker, och förstås pratar vi om det som för närvarande är på tapeten. Tycker lika, håller inte med, påverkar varandra litegrann, kommer med nya infallsvinklar... Ja, ni vet. 
 
Har jag sagt att min make är en vit, medelålders, heterosexuell man? Så är det i alla fall. Något som är lätt att notera, är att det är svårt att tas på allvar som vit, medelålders, heterosexuell man (VMHM). Det finns förstås orsaker till det, eftersom den gruppen liksom varit själva den norm som gärna ifrågasätts idag. Men ändå... Det finns inte mycket man kan göra åt saken. Är man VMHM så är man. Det borde inte göra en diskvalificerad att delta i diskussioner. Även VMHM kan besitta såväl empati som inlevelseförmåga, och det tror jag räcker långt. Hur skulle debatten kring apartheid sett ut om bara de med förstahandserfarenhet fått lov att delta i den, till exempel? Ibland kanske det rentav kan vara en fördel att ha lite distans, för att kunna få överblick. Men mest undrar jag över själva idén att man inte kan förstå eller leva sig in i en annans situation som VMHM. Det är en ganska trist slutsats, skulle jag allt drista mig till att säga. Trots att jag inte tycker om att debattera. 

Kommentarer
Postat av: Marre

Jag tycker att det är en knepig fråga du tar upp. Delvis håller jag med dig, men sen finns ju baksidan med det hela: det är inte helt oproblematiskt att som VMHM tycka att man har en självklar plats i debatten. Om man kan göra det på ett ödmjukt, respektfullt sätt utan att ta sig tolkningsföreträde - visst. Men allt för många privilegierade (säkert jag själv också utan att jag tänkte på det) ser det som en självklarhet att man har rätt att delta i alla debatter och diskussioner utan att lämna över samtalsutrymme till andra.

Ett ganska tydligt exempel: för något år sedan skrev Jan-E en statusuppdatering på Facebook och löd som följer: "Så vansinnigt trött på att det är så många (inklusive mig själv) män, killar och pojkar som tycker, tänker, vill bestämma om, har åsikter om och ska avgöra vad som är rätt och fel när det kommer till abort...
Kan vi inte bestämma att göra det illegalt med aborter för alla med en penis så kan resten av befolkningen sköta resten av diskursen?" Visst, det är en ganska förenklad ståndpunkt och det är en himla komplex fråga, men det intressanta var alla kommentarer som vällde in. Det var en hel del snubbar som kände sig tvungna att berätta vad de tyckte om abort. Och det var ju just det ursprungsinlägget ifrågasatte: varför måste snubbar alltid tala om vad de tycker, oavsett om frågan berör dem eller ej? Eller vita som styvnackat vill hålla fast vid ord som "negerboll" eller rasistiska delar av Kalla Ankas julafton och fnysa åt rasifierade som blir illa berörda?

Jag menar inte att man ska dra alla privilegierade över en kam, men man får tänka efter och se sin egen ställning i det hela. Tar jag tolkningsföreträde över någon annan? Stjäl jag talutrymme från någon annan? Bör jag ta ett steg tillbaka? Osv. Självklart kan jag vara ödmjuk och respektfull och tillföra något i diskussionen även om jag är den privilegierad i det här fallet, jag kan vara en god allierad. Men jag bör inte ta för givet att jag har en rättmätig plats i varje diskussion. Typ så tänker jag.

Svar: Nej, men precis. Förstås får man tänka sig för och se sin plats och sina ev. privilegier. Det är trist när det förutsätts att man inte kan det, bara. Sedan tycker jag att man ska kunna diskutera principer och vara generell, även om man inte berörs i första hand - men inte utan att kunna leva sig in och lyssna på dem är direkt berörda.
Emmakaka

2015-06-06 @ 11:10:00
URL: http://arinya.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0