Prunka

Oj, vad de släpar sig fram, de sista dagarna till min närmast oändliga semester! Det är på ett ungefär som att gå i tuggummi. Dessbättre kompar jag idag, och fick till en vederkvickande promenad i morse. Vägkanternas prunkande blomster får själen att värka lite, fast "prunkar" låter så fult att man hellre vill använda det om det ljud som uppstår när man trampar på en snigel eller nå't. Nå, vad det än heter - det är en ögonfröjd och en hjärtebalsam med den frodiga grönskan och överflödet på blommor. Lite sol på det, så ska nog kraften räcka till de sista tuggummidagarna!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0