Där står man och plockar in i diskmaskinen, när tonårssonen kommer förbi, klappar en på axeln och säger "Bra gjort, mamma, fortsätt så! Du gör så mycket för vår familj varje dag och jag tackar dig!" och man vet att man just har utsatts för en ironi-attack men inte riktigt varför. 

Nej, glöm det där med ett genomtänkt och välformulerat inlägg om tillfälliga uppehållstillstånd. Jag transkribrerar intervjuer, skriver en artikel, håller fler intervjuer och där försvinner all formuleringsförmåga. 

 

Så inte så genomformulerade, men ändå bearbetade tankar om tillfälliga uppehållstillstånd.

Den dagsaktuella idén i politiken är att den hitflyttade får ett tillstånd att stanna på tre år, sedan ska det omprövas. Om vederbörande har hunnit få arbete under den tiden blir uppehållstillståndet automatiskt permanent. Jag tror att det ska införas från januari. 

 

För det första: Svårigheten att få arbete hänger i stort sett alla fall som jag har stött på inte på den hitflyttades vilja. Ett arbete är tvärtom drömmen. Alltså behöver inte invandrarna motiveras att söka arbete, snarare behöver svenska arbetsgivare motiveras att anställa invandrare, och så skulle det inte vara så tokigt med mindre byråkrati runt att starta eget.

 

För det andra: Har någon sett hur det ser ut i t.ex. Syrien? Vem tror på fullt allvar att det ska vara möjligt att flytta tillbaka dit om tre år? Det är inte bara byggnader och vägar som behöver byggas upp, utan hela samhället - och det kan inte börja förrän konflikten är över. Tre år? Tänk tjugo år, kanske... Och det för vidare till det tredje:

Otryggheten i att inte få besked främjar ingen. De som väntar länge drabbas inte sällan av psykisk ohälsa. (Om ni minns - det handlar om människor.) Viljan att integreras avtar, och sämre integration är inget att sträva efter!

 

För det fjärde: Det kostar att göra om prövningsprocessen efter tre år, för att komma fram till att det fortfarande är otryggt att återvända till ursprungslandet, och sedan göra om den en gång till efter ytterligare tre år och... Ja, ni fattar. 

 

Och slutligen: Vad gör det med oss svenskar och med samhällsdebatten att tänka på dem som kommer hit på det sättet? Jag tror att vi måste vara försiktiga med att ta steg som gör våra hjärtan hårdare, även om det kan se samhällsekonomiskt riktigt och rationellt ut. Har du ett mjukt hjärta, var rädd om det!

 

Snabbt nedskrivet, men tankarna har växt och ältats. 

Det är ju lite läskigt när man ser på statistiken att läsarantalet har vidpass tjugodubblats, så då är det bäst att låta bli att skriva några dagar och låta siffrorna sjunka till normalnivåer... Nejdå, det är trevligt med läsare när man har något att säga! Jag inväntar en tidslucka för att skriva lite om varför jag tycker att tillfälliga uppehållstillstånd inte fungerar, men det lär ta en stund att skriva så det kan dröja. Uppenbart tycker inte alla som jag heller, eftersom det är på gång att införas i Sverige.

 

Meeeen - det har jag inte tid att skriva om idag. Nu får det bara bli en sådan här rapport:
Pluggdag. Fått ganska mycket gjort, men jag är i något av en flaskhals där jag har svårt att få tag på lärare att intervjua.

Strax: Sångövning inför julkonsert.

 

Ha det gott!