Epok

En ny epok har inletts i veckan. Följande har hänt:
Lillan/minstingen/pluttisen har börjat högstadiet. Jag menar... Minns ni högstadiet? Tar man sig igenom högstadiet skulle jag vilja påstå att man klarar det mesta sedan. När jag var i tonåren hade jag lite svårt att förstå hur det kunde vara något bra att slippa den känslomässiga berg-och-dal-banan som äldre människor förklarade "var normal" och "hörde till puberteten" - själv tyckte jag att den gav livet spänning och intensitet. Numer har jag lite svårt att förstå vad all spänning skulle vara bra för. 
 
Nå, högstadiet går hon på iallafall, och går man på högstadiet tillhör man också den utvalda delen av mänskligheten som är gammal nog att delta i kyrkans ungdomssamlingar på fredagskvällar. Eftersom detta nu gäller samtliga mina barn samt maken, som är med och arrangerar nämnda samlingar, bli huset tomt. Sånär som på mig, förstås. Det som under ett par år har varit min & minstingens myskvällar är från och med igår... tja, min mystid. Jag förmodar att jag kommer att vänja mig. Jag gissar att det till och med kommer att gå snabbt. Men lite konstigt är det än så länge, det att inte ha en pluttis hemma när de stora drar iväg på äventyr. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0