Idag har jag haft mitt nuvarande arbete i ett helt decennium. För en vanemänniska som jag är det enormt skönt att ha tio års erfarenhet i ryggen. Jag minns att jag i början kunde vänta lite med att säga "hej" bara för att den långa, läskiga lektionen skulle bli några sekunder kortare - utifall att jag hade för lite material för att fylla hela den. Att inte veta vad jag egentligen ska lära ut, vilken nivå som är lagom att lägga sig på, vad som passar att ta upp på personalmöten, vad alla olika förkortningar står för, vem man frågar när man inte vet hur allt fungerar osv etc mm... Nej, minsann, det saknar jag inte!

 

Det är skönt att ha ett gäng pärmar, mappar och böcker med bra och beprövat material - mycket som jag själv har satt ihop (dock inte i böckerna). Det känns fint att förstå varför verksamheten ser ut som den gör, att faktiskt ha varit med och utformat den för att den ska fungera på bästa sätt. Det är gott att veta att många elever har lärt sig det som var meningen att de skulle lära sig, och att jag således har någorlunda kläm på hur man lär ut. Det är tryggt, helt enkelt. Trygghet är kanske inte det coolaste, men jag uppskattar det. Mycket.