De där avbrotten jag hade i veckan visade sig vara lite mer än jag mådde bra av efter en intensiv helg. Man tror att man vet vad man behöver, men tydligen inte. Den här helgen har jag absolut ingenting inplanerat, och det är bestämt lika bra. Denna dag har jag till stor del tillbringat i soffan, om än med avbrott för en riktigt lång promenad, dammning och dammsugning (de där aspfröna som ligger i drivor längs vägarna låg även i drivor under vår bokhylla, minsann!) och lite sådant där som inte hunnits med på ett tag. Det känns lagom och bra, och imorgon är det söndag och mer tid för vila.

 

Ett udda dilemma jag står inför är att jag efter c:a 12 veckors diet har gått ner såpass att jag är som vanligt igen och alltså kan äta lite mer som vanligt igen - men att jag inte riktigt lyckas hitta en bra nivå att lägga mig på. Under vintern har jag ätit i princip oavbrutet (kan bero på en bieffekt av en medicin jag har ätit, men kan också bero på självömkan och dålig karaktär) och det kan jag ju inte börja med igen å ena sidan. Å andra sidan är ju inte tanken att jag ska räkna kalorier och väga mig dagligen, utan bara hitta något slags normalläge som jag kan trivas med och må bra av. Känner inte riktigt att jag är där än, men men. Skönt att vara färdigbantad för den här gången iallafall. 

 

Summa summarum tycks jag ha svårt för lagom. Att äta lagom, att göra lagom mycket. Jag kanske lär mig när jag blir stor.