Sitter och tittar över veckan som kommer och inser att det är som det brukar i maj. Förutom det vanliga - jobb, skola, fotbollsträning, stall och fredax - tillkommer två tandläkarbesök, ett utvecklingssamtal, ett kalas, en sommarfest, en hajk, en lägerplanering och en fotbollsmatch. Dessutom har vi en del extra på jobbet, både maken och jag, såhär inför terminsavslutningen.

Jag tycker, som bekant, inte om att ha tusen saker på gång, många järn i elden eller bollar i luften, så det är väl tur att det bara är närmaste veckan som är så'n här, och att jag dessutom fått vila upp mig ett par dagar extra inför den. Och förresten, fixade vi maj förra året, när allting var uppochner och orken hade farit all världens väg, ska vi väl fixa årets maj också!

När man tror att det är söndag kväll och kommer på att det bara är lördag.
Det är fint, det.

Oj, förstår ni, här är det soft! Jag inledde långhelgen med att låta allting i morgonproceduren ta längre tid än vanligt - att vakna, att komma ur sängen, att äta frukost, att borsta tänderna, att duscha. Ingen gökotta för mig i år heller, med andra ord. Faktum är att jag inte kommit ur pyjamasbyxorna än, och nu är klockan halv sju så jag tror jag hoppar över det steget helt och hållet. 

Sedan jobbade jag faktiskt lite. Jag renskrev ett prov som eleverna ska utsättas för så småningom. Det är ett rätt okej jobb att småpyssla med när tiden finns, som idag. Att vara stressad när man försöker redigera och få snyggt i datorn fungerar däremot inte särskilt bra, så jag är nöjd med att ha det undanstökat. Om det riktigt vill sig kanske jag får till lösningsförslag till uppgifterna innan helgen är slut. Det är också ganska roligt, för då får jag räkna matte. Japp, så'n är jag.  

Stora grabben hjälpte mig att laga mat idag, och han fick högsta betyg av samtliga dinerande - men man kanske måste känna till minstingens förhållande till köttfärssås för att förstå att "går att äta" är beröm på hög nivå. 

Efter middagen har jag förmått mig till att sortera tvätt och plocka  bort vissna löv från krukväxterna, men det är i stort sett det hela. Barnen roar sig tillsammans och jag får gå och titta till dem ibland för att inte glömma att de finns. Om vädret är fint, tror jag att vi tar bussen in till vårmarknaden imorgon - det brukar vara uppskattat av alla.

Och mannen, han är på äventyrshajk med konfirmanderna och gör massa roliga saker - crosscart, skytte medelst pilbåge och blåsrör, yxkastning, bad i tunna m.m. De som har varit med tidigare år låter "ååå" när det kommer på tal, så jag anar att det är uppskattat.

Sedär, en uttömmande redogörelse för familjens dag. Grattis!

Förresten, jag brukar passa på att prata lite om helgernas bakgrund och de traditioner vi har när det är aktuellt. Men vad finns det egentligen för traditioner kring Kristi himmelsfärd? Jag kan bara komma på gökotta, och det vet jag inte hur utbrett det är nuförtiden. Själv har jag aldrig varit på någon. 

Har ni något på lager som jag glömmer?

En intensiv arbetsvecka följs snart av ännu en, men den som kommer är bara tre dagar, och det blir så rysligt skönt! Maken ska vara borta hela nästa helg (konfirmationshajk), så jag kommer inte ens ha bil och kan inte hitta på särskilt mycket. Det känns, ärligt talat, väldigt bra. Och att helgen är hela fyra dagar lång, innebär att jag kommer ha tid över när jag har städat och tvättat. Finfint! Summa: Det är söndag kväll före en intensiv vecka, men modet är gott ändå. 

Tänkte jag skulle blogga, men inget kom till mig. Lagar mat istället - är man som jag krävs ingen som helst inspiration för matlagning. Så blir maten därefter också...

Just det, skrev ju om större saker i livet häromdagen. Här är han, den stora lilla "saken":



Min brorson! Tyvärr har jag inte träffat honom än, men vad söt han är!

Suckade över en företeelse häromdagen, och log belåtet när jag fann den beskriven i Anne på Grönkulla, först en gång och sedan en till. Första exemplet på företeelsen är Rachel Lynde - ni vet, grannen som gärna lägger sig i vare sig man vill eller inte:

För övrigt är jag så nära att tappa rösten som jag någonsin har varit, bortsett från de tillfällen när jag försökt mig på att sjunga solo. Då försvinner rösten all världens väg hur jag än försöker ta i, och kvar står jag och piper. Stackars värld, ni vet inte vad ni går miste om! (Eller hur var det nu?)

Jag har iallafall jobbat idag, och det gick ju, om än sådär. Bestämt att jag jobbar i morgon också, för då har jag bara en ynka lektion och det är matte, och då kan faktiskt eleverna jobba på själva utan att jag pratar så värst mycket. Det kan nog vara lika skönt för dem förresten, för när jag väl kommer igång med att förklara något kan det ta sin rundliga tid. 

Dessvärre är det strax dags att läsa för barnen, och mellantösen tycker inte om att jag viskar. Hm. Om jag skulle delegera läsandet till någon av dem istället. 

Nej, vi har inte riktigt fattat det där med ljust och fräscht. Att grönt är snyggt har vi däremot förstått. Jo, huset är grönt, eller åtminstone gröngrått, även om det inte riktigt kommer fram på bilden. Lekte med tanken på att redigera färgen i datorn, men på något vis kändes det som en galen sak att göra för att visa hur det verkligen ser ut...

Idag hade jag tänkt lägga in ett kort på vårt "nya" hus, men det får vänta för färgen syns inget vidare på korten jag tog. Det är nästan färdigt iallafall; byggnadsställningarna är på väg här utanför.

Tok-förkyld idag, men åkte till jobbet eftersom jag tänker att man egentligen inte är sjuk om man inte har feber. Ångrade mig lite när jag fick gå ut och snyta mig, suga på halstabletter och dricka vatten på lektionstid. Inte den fräschaste läraren man kan tänka sig, precis. Lite muskelvärk och huvudvärk kröp sig på frampå eftermiddagen också, men jag tänker fortfarande att jag visst kan jobba imorgon. Det är sista dagen med min lilla klass nämligen, och det skulle vara trist att missa den.

Och vädret, vilket väder! 

Sedan händer det ännu större saker i livet, men det återkommer jag till lite senare, tror jag.

Passar på att vara förkyld så här på den lediga dagen. Det gör inte särskilt mycket; jag hade inte planerat att gå i första maj-tåg ändå. Faktum är att jag aldrig ens har sett ett sådant en enda gång - så kan det gå när man varken bor i sta'n eller är lagd åt demonstrationer. Jag hoppas iallafall att förkylningen lagt sig något i morgon, för utan feber har jag inte samvete att vara hemma, men det är ju så lagom kul för eleverna att ha en lärare som snörvlar, nyser och tappar rösten...

Genom en ridå av fnitter berättade töserna för mig om vad de nyss hade läst. Storebror hade delat med sig av innehållet ur en några år gammal hemlig anteckningsbok, och på en sida stod det:

Oj, vad de jobbar på, målarna! Huset är numera tvättat och skrapat, och en hel del panel är bytt. Fortsätter de i den här takten lär det inte ta många dagar att få det färdigt. Dock har vi sagt att vi ska ta verandan och grunden själva, och det har vi inte tid till just nu. Således kommer huset se lite kul ut ett tag, men det ska vi nog kunna stå ut med. 

Vilken färg vi valde? Det får ni se när det går att fota.

Hoppsan! Vi måste bestämma vilken färg vi vill ha på huset omgående - och jag menar genast. Målarkillarna kommer imorgon och börjar tvätta och greja fick vi veta nyss. Där ser man. Nå, vi har väl sållat ner idéerna till två eller tre, så det ska nog gå. Men ni får inte veta vad vi väljer mellan, för jag vill inte ha fler åsikter att väga in. (Om jag använde smileys, vilket jag undviker på bloggen, skulle det vara en blinkande nu. Om ni undrade.)