Lördag

Nu har vädret hyfsat till sig och varit promenaddugligt, men det gällde att passa på för nu har snön börjat dala igen och imorgon väntas slask tror jag. Skönt att hinna med några kilometer i friska luften iallafall!
 
Rörmokaren gjorde tre-fyra timmar i källaren och nu ska allt vara i ordning igen. En full billast till tippen med fuktskadade saker blev det, mest kartonger (Av någon outgrundlig orsak har vi - hade vi - mängder och åter mängder med tomma kartonger i källlaren. Kanske hade vi svårt att tro att vi inte skulle behöva dem snart igen när vi tömt dem efter inflyttningen.), böcker och papper. Det var trist att behöva slänga gamla skolkataloger och liknande, men de gick inte ens att ta isär. Kartongerna misstänker jag att vi inte kommer att sakna. För min del var den en lättnad att mina gamla dagböcker inte var helt förstörda. Jag vet inte riktigt vem som ska orka ta sig igenom alltihop - jag skrev i princip varje dag från kanske 9-årsåldern och många år framöver - eller förresten vem som skulle få lov att läsa dem, men någon gång kanske jag själv vill. Det allra hemligaste hamnade dock aldrig i dagböckerna. En viss självbevarelsedrift utvecklar man ju när man har fem syskon. 
 
Vi passade på att gå på bio igår kväll, maken och jag, när samtliga barn ändå var iväg på annat. Det blev en film som heter Dolda tillgångar (Hidden figures) som handlar om tre grymt smarta svarta kvinnor som var med och möjliggjorde de amerikanska rymdfärderna på 60-talet - en inte obetydlig bedrift i amerikanska södern. Den liksom hänger kvar, filmen, så här dagen efter. Roligt med filmer som får en att grubbla vidare på sådant som faktiskt betyder något!
 
Snart är mitt lilla lov slut och jag ska tillbaka i vardagen igen. Jag har faktiskt jobbat en del under lovet också. Jag har hållit på att förbättra en del av mitt undervisningsmaterial när jag har fått stunder över på jobbet, men på sistone har det inte blivit så många sådana tillfällen och jag skulle vilja ha det färdigt när jag får nya elever nästa vecka. Men nu har jag lagt undan jobbdatorn och jobbtankarna och laddar för ytterligare en ledig dag. 

Läcka

Lovet går sin gilla gång och jag gör en del av det jag tänkt: i måndags en välbehövd avfrostning av frysen, igår Ullared och idag frissan. Imorgon ska vi röja lite i källaren, för tänka sig, vi har en vattenläcka igen. Förhoppningen är att det ska räcka att byta den del av röret som ligger utanpå väggen, men vi får se. Eventuellt behöver det gås ner i golvet också och då blir det lite stökigare. Hursomhaver så har vi en del lådor och så'nt som behöver flyttas på för framkomlighets skull och gissningsvis en hel del som ska slängas eftersom det har förstörts av läckan. Vi hade en del böcker där, tyvärr, men å andra sidan är det böcker som vi inte har prioriterat att ha i bokhyllorna här uppe, så vi ska väl klara oss utan dem i framtiden också.
 
Regn, slask och blåst är det, så än så länge har jag inte kommit ut på promenad, men vi gick ju en del inne på GeKås. Det var dock inte lika rogivande som min vanliga runda.
 
Läser gör jag som planerat, för tillfället den här:
 
 
och den är rolig på ett sådant där lätt lågmält, brittiskt vis. 
 
Ikväll ska jag till kyrkan och lyssna på ett par församlingsmedlemmar som tillbringat tre månader på ett sjukhusskepp i Benin, och jag tror att det blir intressant och inspirerande. De har tagit ett år ledigt från sina jobb för att göra bl.a. det men också för att få tid att reflektera och göra sådant som är svårt att hinna annars. Här skriver de om sitt friår. 
 
Och sådant är läget denna lediga vecka. 
 
 

Sportlov

Barnens sportlov går mot sitt slut, men mitt är bara några timmar gammalt. Jag planerar att till en viss del tillbringa mitt lov som barnen sitt - i bekväm ställning i pyjamas och med en bok till hands. Inför lovveckan frågade de mig med viss oro i rösten om "ni har planerat massa saker vi ska göra". De kunde lättat andas ut när beskedet var att både pappa och jag skulle jobba, så nej, det hade vi inte. Lite hittar de dock på alldeles själva. En övernattning här, ett Harry Potter-maraton där och minsann om det inte blev en basketmatch någonstans också. Ganska lagom på det stora hela.
 
Själv har jag då, som jag eventuellt nämnt en eller ganska många gånger, ett plugg-fritt lov framför mig. Förutom att vara färdig med det där, har jag också precis klarat av några veckor som lärare i en klass jag inte är van vid att ha. Det har gått riktigt bra, tycker jag och noterar att jag har utvecklats en del i min lärarroll över åren. Dock råkade jag häromdagen lära eleverna att öga i bestämd form plural heter ögona. Dessbättre kom jag ganska snabbt på att det kan vara en smula (?) dialektalt och rättade mig själv innan det hunnit sätta sig särskilt hårt (hoppas jag). Det är tur att eleverna hade hunnit få en smula förtroende för mitt språkkunnande innan jag hittade på sådana saker! Värre var det med en grupp jag hade i den nervösa begynnelsen av min lärarkarriär. En av de första dagarna skulle jag lotsa dem genom alfabetet, men råkade i hastigheten utelämna flera bokstäver. Det var tämligen svårt att känna sig proffsig och kunnig efter att en elev påpekat det - möjligen den elev som har varit mest skeptisk till mig någonsin. Undrar varför.   
 
Nå, nu får det vara hur det vill med pluralformer och alfabet i några dagar, för nu har jag semester. Nu kan jag slarva och skarva som jag vill med språket eller kanske bara läsa tills ögona går i kors. 
 
 

Högskolepoäng

När jag ansökte om examensbevis fick jag syn på att jag har 405 högskolepoäng. Om jag hade läst allt i ett svep och på helfart (vilket jag verkligen inte har; de första poängen är från 1997 och de senaste från 2017), så skulle jag ha studerat 13,5 termin. Sex och trekvarts år. Det är ju en del. Å andra sidan hade jag behövt läsa fem år även om jag hade vetat från början vad jag ville bli, så det är inte alltför illa ändå.

Färdig!

Igår fick jag äntligen besked om att den sista uppgiften i min sista kurs är godkänd, så nu ska bara alla formaliteter ordnas innan jag får lärarlegitimationen. Det kommer garanterat att vara en hel del väntetid på både examensbevis och legitimation, så om sisådär ett halvår kanske jag kan ha pappret. Min stora arbetsinsats är dock avslutad och det har vi förstås firat.
 
Första firandet gjorde vi redan dagen efter att jag varit i Linköping sista gången för några veckor sedan. Då bjöd jag familjen på en rejäl glassbuffé med massa tillbehör och barnen tyckte att jag borde sluta skolan oftare.
 
Förra helgen var jag och maken i Stockholm och njöt av livet. Vi är sällan borta på egen hand sådär över natt, så det kändes lyxigt och roligt. Jag önskade att få gå på en utställning av kungliga brudklänningar på slottet, så det gjorde vi. Den var fin, men det var nog rent av en större höjdpunkt att gå runt i resten av slottet. Ingen av oss har gjort det förut (förutom livrustkammaren, som vi faktiskt har varit på bröllop i) så det var intressant. Och roligt. Av någon orsak tycker jag att saker som necissärer i bärnsten, orimligt stora dryckesbägare, gigantiska kristallkronor med svanhuvuden och själva förekomsten av fältsilver är tämligen komiskt, så jag fnissade en hel del. (Alla bra kort finns dock i makens mobil, så ni får använda er föreställningsförmåga.) Det blir ju också en konkret lektion i svensk historia och alla lustigheter människor hittar på. Som sagt - intressant!
 
Makens önskemål var att gå på en utställning om Tutankhamun, som tillfälligt huserar i Frihamnen. (Utställningen alltså. Mr T vet jag inte riktigt var han hålls.) Där kan man verkligen tala om en historielektion! Där finns replikor av alla föremål från graven uppbyggt både som de hittades och vart och ett för sig, och så fakta och kringhistorier i all oändlighet. Jag blir nyfiken på hur faraonerna levde till vardags med tanke på alla dyrbarheter i deras gravar.
 
Ja, och så gick vi runt på sta'n, shoppade lite, åt gott (Vapianos apelsin- och chilipasta! För att inte tala om Vete-Kattens mojavidôme!), vilade fötterna på hotellrummet och trivdes med att vara tillsammans i storstaden och med att få åka hem till vårt lilla fridfulla samhälle igen. 
 
Fint firande, eller hur? Det var ju väl att jag faktiskt blev godkänd utan kompletteringar, när vi nu tagit ut glädjen i förskott. 

Vila

Dessa ljuvliga dagar efter jul! Jag sover mer än nio timmar varje natt och gör inte många knop om dagarna och känner hur jag kommer igen. Ett par - tre lovdagar har jag ägnat åt studier, men häromdagen drabbades jag av en plötslig insikt. Nästa gång jag har lov (februari alltså) kommer jag faktiskt vara ledig. Det kommer inte att vara några praktiska dagar att komma ikapp med läsning eller skrivande som jag redan borde ha gjort, utan bara ledighet. Jag tror att det kommer kännas bra. 
 
Här kommer ett par bilder för att visa att det händer att jag kommer ut på promenader fastän det är superkallt och bara ljust några få timmar varje dag. 
   
 
I ärlighetens namn har det inte varit så mycket promenerande, utan mer av detta:  
Och ja, det är kakor i burken.
 
Förresten, vi har en konstig gran i år. Den luktar inte nästan någonting och fastän det är trettondag har den inte börjat barra än. Som en plastgran, men ojämnare. Saknar lukten, men barrandet - inte direkt. 
 

2016

Många människor älskar julen passionerat. Själv föredrar jag mellandagarna eftersom kravlöshet ligger mig varmt om hjärtat. Nu har jag t.ex. tid att summera 2016, och jag tar hjälp av en frågelista jag hittade på Underbara Claras blogg.
 
Gjorde du något du aldrig gjort förut?
Ja, jag undervisade på högstadiet, övningskörde med sonen och skaffade glasögon.
 
Genomdrev du någon stor förändring?
Nja, inte direkt. Vi tapetserade om Lillans rum föralldel, och det är ganska stort för mig och för henne. 
 
Blev någon av dina vänner föräldrar?
Ja, jag fick två nya syskonbarn!
 
Datum att minnas från 2016
Det skulle väl vara 3:e juni då, när jag äntligen lade fram mitt examensarbete. Själva framläggningen var inte så rolig egentligen, men sedan tog det bara ett par veckor till innan det var färdigt.
 
Dog någon närstående?
Nej, som väl är.
 
Vilka länder besökte du?
Jag höll mig innanför Sveriges gränser hela året.
 
Bästa köpet?
Inget speciellt. Kanske legobilen till maken, för den blev mycket uppskattad.
 
Gjorde något dig riktigt glad?
Naturen under vackert väder-dagar. Jag har träffat kompisar lite oftare i år än annars. 
 
Har du saknat något år 2016 som du vill ha 2017?
Ja, ork och lust till mer än det nödvändigaste. 
 
Vad önskar du att du hade gjort mer?
Promenerat och, tro't eller ej, städat. Det är så mycket att ta tag i nu...
 
Vad hade velat göra mindre?
Grubblat om nätterna. 
 
Favoritprogram på TV?
Vi har ingen TV, men jag tittar gärna på Big Bang Theory och har under året upptäckt och uppskattat Gilmore Girls också.
 
Bästa boken i år?
Jag minns inte exakt vad jag har läst, men Le baiser du mammouth var söt och det var roligt att lyckas läsa en bok på franska. Det var också en höjdare att få läsa Harry Potter med minstingen.
 
Största musikaliska upptäckten?
Jag lyssnar inte så mycket på musik och när jag väl fastnar för något håller det ofta många år, så jag har nöjt mig med gamla upptäckter.
 
Största framgången på jobbet 2016?
Mitt arbete är ju inte ett karriäryrke på det sättet, men jag har varit nöjd när jag har kunnat göra ett bra jobb och fått ihop saker och ting trots att jag har arbetat deltid. Jag har också studerat halvtid och är nöjd med att ha betat av ett antal kurser under året och att snart vara färdigt med den sista kursen.
 
Störst framgång privat?
Hur mäter man det? Ingen aning! 
 
Största misstaget?
Som vanligt har mina största misstag skett när jag har pratat eller gjort saker utan att tänka efter före. Dessbättre händer det alltmer sällan.
 
Har du varit gladare eller ledsnare än tidigare år?
Ledsnare tror jag, pga stress. Jag har vilat och tagit det lugnt, men sällan helt kunnat glömma "borden" och "måsten". 
 
Vad spenderade du mest pengar på?
Studierna, lätt! I våras var jag helt tjänstledig i sju veckor och hela höstterminen har jag jobbat 80%.
 
Något du önskade dig och fick?
Många saker! Allt från materiella saker som hörlurar och pyjamasbyxor till en kväll ute med maken och några dagars sol och värme på semestern.
 
Något du önskade dig men inte fick?
En robotgräsklippare. Å, denna gräsklippning!  
 
Vad gjorde du på din födelsedag?
Slappade och struntade.
 
Något som skulle ha gjort året bättre?
Mindre huvudvärk.
 
Vad fick dig att må bra?
En rofylld vecka i skärgården med tid för pussel, promenader, fotograferande och bara vila.
Den efterlängtade värmen när den kom.
Kören.
Återträffen med bibelskolegänget.
 
Vem saknade du?
Ingen särskild, faktiskt.
 
Vilka var de bästa nya människorna du träffade?
Eleverna!
 
Vad är du mest stolt över?
Mitt examensarbete. Efter enormt mycket letande efter och i böcker, analyserande av intervjuer och situationer, filande på detaljer och formuleringar, blev det till slut färdigt.
 
Vad är din högsta önskan just nu?
Att det reder ut sig i Syrien.
Att medmänskligheten vinner mark.
För mig personligen: Ett år med mer energi.
 
Vad vill du göra annorlunda nästa år?
Jag vill försöka variera min lediga tid bättre, ge mig tid till böcker, sudoko, spel och promenader t.ex. 
 
 
 
 
  

41

Hej hej!
 
Jag fyller år idag och ämnar fira i all stillhet. Lämpligt nog är jag tjänstledig för studier på tisdagar, så jag sitter hemma och tänker mig födelsedagen så här:
 
- Plugga ganska flitigt ett slag.
- Fixa till en tårta och baka en chokladkaka.
- Tjuväta av chokladkakan i upphöjd ensamhet.
- Titta på sista avsnittet av Gilmore Girls (eventuellt kombineras det med ovanstående punkt.)
- Köpa hem middag för att slippa matlagning.
- Fika fram emot eftermiddagen/kvällen när familjen har kommit hem. Ingen av oss är så pigg på att gå upp före sex på morgonen för att hinna äta frukost på sängen och öppna paket, så paketöppningen är fortfarande i den ljuva förväntansfasen.
- Om jag spricker av paketsugenhet: Hämta vad jag hoppas är ett paket till mig på Ica och öppna det. Jag har fått en avi, och jag kan inte minnas att jag har beställt något, så... Hoppas att det inte är ett par strumpor som jag har glömt hemma hos någon!
 
 
Jag är redan halvvägs igenom både punkt ett och två, så än så länge håller planen. Nu ska jag lyssna på nyheterna och se vad PISA-domen blir den här gången, sedan är det dags att ta tag i punkt ett igen.
 
Hoppas er dag också blir trevlig! 

November

Det här är ytterligare ett inlägg för att en månad inte ska bli helt tom. Ganska ofta tänker jag att jag borde avveckla bloggen, men sedan minns jag att det är riktigt roligt att skriva när man inte känner sig stressad och pressad och så hoppas jag att det ska bli så snart, och så får bloggen vara kvar. Ifall någon undrade...
 
November har haft bråttom att bli färdig i år, känns det som, och nu är det redan dags att dyka rakt in i december. Så här ska jag inleda månaden om allt går enligt planerna:
 
Imorgon ska jag till universitetet - Linköping över dagen med andra ord - och beta av lite till av denna min sista kurs. Det går rysligt upp och ner den här kursen. Ena dagen känns den fullständigt övermäktig och nästa dag tycker jag att allt går så fort och lätt att jag blir orolig för att jag har missförstått alltihop. Jag menar - jag har inte speciellt mycket kvar att göra (tror jag) men kursen håller officiellt på i flera veckor till. Det kan väl inte stämma? 
 
På lördag är det julkonsert, där jag står i altstämman i kören bakom Frank Ådahl och Evelina Gard. Det känns inte alls jobbigt, faktiskt. Utsåld är konserten också, kul!
 
Nästa vecka fyller jag år, och fastän jag inte är så värst ivrig att bli 40+ är det trivsamt med födelsedag. 
 
Jag önskar oss alla en fin december, och ska försöka prestera åtminstone ett blogginlägg då också!

Oktober

Oktober går mot sitt slut och jag klämmer ur mig ett blogginlägg för att i alla fall ha skrivit någon gång den här månaden. Arbete och studier fortsätter vara det som tar min tid, men förra veckan avslutade jag en kurs - åtminstone om jag blir godkänd på det jag lämnade in då - och kursen som börjar nästa vecka är den sista jag har kvar. Ljus i tunneln... När jag hade lämnat in tentan hade jag resten av veckan ledig och tillbringade i stort sett den tiden med ren vila. Ligga på soffan, ligga i sängen, läsa, se på tv-serier och filmer, ta promenader, sitta hos frissan i tre timmar, tjejkväll, inflyttningsfest, musikal, ligga lite mer i sängen... Väldigt skönt. Jag hade kunnat fortsätta så en vecka till, men så är det ju det här med jobbet också. 
 
Barnen, däremot, är lediga den här veckan, och det är dem väl unt. Det tar på krafterna att gå i skolan - att koncentrera sig i stökiga miljöer, att skifta fokus från det ena ämnet till det andra flera gånger om dagen, att ha läxor att ta itu med när skoldagen väl är över och så hela det sociala spelet på det. Skönt då att få vara hemma och göra så lite eller mycket man själv vill en vecka mitt i terminen. 
 
 
 

Hejhej

Så går en intensiv vecka mot sitt slut. Jag har tränat på att strunta den här veckan. Strunta i att plugga, närmare bestämt. Det är inte helt smart, men stundom känns det livsnödvändigt, och efter att ha tillbringat hela tisdagen på universitetet (samt i bilen dit och hem) infann sig en känsla av att behöva komma upp till ytan och andas. Det är svårt, tycker jag, det där att veta när man faktiskt inte orkar mer och när man egentligen bara behöver ta sig i kragen. Vem vet om jag gissade rätt den här gången?
 
Kalas har vi haft i helgen, drygt två månader efter själva födelsedagen. Blott fyra gäster var inbjudna, ehuru det vankades övernattning, men med våra egna allergier och gästernas behov sammantaget, behövde det ändå ordnas förtäring lämplig för glutenintoleranta, laktosintoleranta, diabetiker och vegitarianer. Det gick ganska problemfritt, faktiskt, men jag tycker ändå att det är intressant, det här att ordna barnkalas idag jämfört med när jag själv var barn. Är vi mer känsliga eller är vi bara bättre på att upptäcka allergier och liknande? (Inte för att vegitarianism är en sjukdom, men ni förstår vad jag menar.) Kalaset var uppskattat och lyckat iallafall. Go'a kompisar de har, mina barn!
 
Nästa vecka tänker jag mig tre saker utöver det vanliga:
1. En föreläsning med en överlevare från koncentrationsläger. Jag känner att jag måste passa på när chansen ges, snart finns det ingen kvar och vi får inte glömma. 
2. Bokmässan! Tjoho!
3. Fikavandring i Alingsås med mor och syster. Jag är inte hundra procent säker på upplägget, men det kan väl knappast sluta annat än väl?!
 
Men först: En lugn avslutning på söndagskvällen i soffan tillsammans med maken. 

Epok

En ny epok har inletts i veckan. Följande har hänt:
Lillan/minstingen/pluttisen har börjat högstadiet. Jag menar... Minns ni högstadiet? Tar man sig igenom högstadiet skulle jag vilja påstå att man klarar det mesta sedan. När jag var i tonåren hade jag lite svårt att förstå hur det kunde vara något bra att slippa den känslomässiga berg-och-dal-banan som äldre människor förklarade "var normal" och "hörde till puberteten" - själv tyckte jag att den gav livet spänning och intensitet. Numer har jag lite svårt att förstå vad all spänning skulle vara bra för. 
 
Nå, högstadiet går hon på iallafall, och går man på högstadiet tillhör man också den utvalda delen av mänskligheten som är gammal nog att delta i kyrkans ungdomssamlingar på fredagskvällar. Eftersom detta nu gäller samtliga mina barn samt maken, som är med och arrangerar nämnda samlingar, bli huset tomt. Sånär som på mig, förstås. Det som under ett par år har varit min & minstingens myskvällar är från och med igår... tja, min mystid. Jag förmodar att jag kommer att vänja mig. Jag gissar att det till och med kommer att gå snabbt. Men lite konstigt är det än så länge, det att inte ha en pluttis hemma när de stora drar iväg på äventyr. 

Semestern

Jag är tillbaka på jobbet sedan några dagar, men har lagrat en hel del fina minnen från årets semester. Vädret har väl lämnat lite i övrigt att önska stor del av tiden, och det är inte alltid tonåringarna - vi har ju tre nu, bevars - uppskattar att vi tvingar dem att lämna sina rum, huset och till och med staden, men ändå har summan och resultatet blivit bra. 
 
Nu var planen att leta igenom den externa hårddisken efter snygga semesterbilder, men de har visst inte hamnat där än och mannens dator (där de förhoppningsvis finns) fick följa med honom på läger. Så... Istället får det bli lite från mobilen. Det kommer dock att saknas en del, eftersom det ibland är så väldigt skönt att bara njuta av stunden och inte föreviga den...
 
En av de mycket få morgonpromenader som blev av den här semestern gick längs Göta kanal. När det har varit dåligt väder har jag stannat i sängen istället. Det fungerar också okej. 
 
17 år och alltmer självständig - precis som sig bör. 
 
13 år, minsann, idag avlämnad på högstadieläger för första gången. 
En present krävde ett cafébesök för återhämtning, nämligen - tada - 
hål i öronen!
Den stora presenten, en knallrosa cykel, invigde vi på riktigt häromdagen genom att cykla en halvmil längs gamla banvallen för att köpa glass, och sedan cykla hem igen. Det låter kanske inte så imponerande, men vi är nöjda med oss själva ändå!
 
Kalas hade vi ju förstås, men tydligen inga bilder från det. 
 
Nästa stora grej var en vecka på Rörö. Nåja, sonen drog hem för att vara med kompisar efter några dagar, men vi andra njöt av semesterns lugnaste vecka. Ganska många dagar var vädret som så här: 
 
...så vi pusslade, läste, tittade på film och tog blåsiga promenader. 
Ett par dagar var sommaren i sitt esse - så efterlängtat!
 
 
Då är det klart att man ska bada precis när solen går ner!
 
Efter en hem-och-tvätta-och-packa-om-tur, bar det av till Landskrona och farfar. Där fotade vi nästan ingenting, fastän vi både spelade minigolf och var på Sjöbo marknad. Marknadsdagen var förresten galet varm! 
En mycket ovanlig sak (för att vara i vår familj) inträffade förresten hos farfar. Någon plockade fram ett spel och frågade vem som ville vara med och spela - och samtliga barn ville både vara med och sedan spela en omgång till. När hände det sist? Mysigt, iallafall.
 
Det blev inte ett enda kort från marknaden - jag hade nog med att titta på saker och se till att vi fick i oss vätska - men ett snygg groupie från ett sent matstopp på hemvägen fick vi till iallafall. 
 
Nästa tur gick till Söderköping för att träffa farmor och kusiner med föräldrar. På vägen dit stannade vi till på Brahehus, för någon gång ska man ju göra det, liksom. 
 
Det blev en del Pokemon-promenader för killkusinerna; Söderköping är tydligen en bra stad för sådant. 
 
På söndagen tog vi färjan ut till en ö i skärgården och gick på gudstjänst i det fria. Varmt och vindstilla, så det var skönt med fläktande vindar på färjan!
 
Vi hann också med glassrestaurang, svalkande kvällsdopp, en egendag för mig och maken i Norrköping, ett efter-solnedgången-besök vid en upplyst fontän med tillhörande vattenlek och lite annat. Härligt!
 
Och så har vi förstås varit hemma. Plöjt böcker, gjort lite nytta då och då, införskaffat övningskörningstillstånd och sådär. Nu är de båda yngsta på läger och nästa vecka är det storingens tur. Jag jobbar, men har lite tid att kompa ut så de första arbetsveckorna blir lite kortare, och höstens kurser kommer inte igång riktigt än, så jag får lite invänjningstid. 
 
Man har det ganska bra, ändå.
 
 
 
 
 
 

Ork

Nu känns det äntligen som att jag börjar komma ikapp efter ett alldeles för intensivt läsår. Idag kom jag ut på en morgonpromenad, organiserade ett par hyllor i min garderob och städade ur skåpet under diskbänken - före frukost! Sedan har jag klippt gräset, lagat mat, läst ut två böcker - varav den ena bitvis väldigt rolig och helt på franska - och nu känner jag att resten av dagen kan få gå i ingentingets tecken. Det är så skönt med lite ork! Det har varit ett par veckor nu när jag mest har halvlegat i någon fåtölj och pillat med mobilen och utöver det bara gjort det allra nödvändigaste. På nätterna har jag gjort upp storslagna planer om följande dags aktiviteter - alltifrån att städa sonens skrivbord till att bättra på målningen i brädskarvarna på gaveln ovanför garaget, men så har det slutat med Wordfeud, Netflix och Facebook. Kanske blir det en sådan dag imorgon också, vad vet jag, men hursomhelst känns det skönt när orken slår till. 

Äntligen

Så idag kom äntligen mailet - examensarbetet, responderingen och opponeringen är godkända. Jag visste väl det egentligen, men det är ändå skönt att se det svart på vitt. Till hösten har jag ytterligare ett par kurser att ta itu med, men det är långt till hösten och just nu är jag godkänd och har semester. 
 
Aaaaaah!

RSS 2.0