Stressiga maj bjuder då och då på en liten sysslolös stund, inte sällan i samband med väntan på transporter. Häromdagen när jag stod och väntade fladdrade en fjäril förbi, och jag hade tid att följa den med blicken. Jamen, okej då, det är klart att jag överdriver stressen. Men lite galet är det ju att maj, som är så enormt vacker, bjuder så få stunder av kontemplation för föräldrar, lärare och ungdomspastorer.

 

Hursomhelst, en fjäril. Jag vet inte vad det var för sort, men den liknade en blek citronfjäril som doppat vingspetsarna i en bytta med orange färg. Som många gånger förut slogs jag av hur ineffektivt fjärilar tar sig fram. Än hit och än dit, planlöst, nästan kraftlöst. Eftersom jag lyssnar på P1 typ hela tiden och hör alldeles för mycket vetenskapsradio, bestämde sig min hjärna hastigt för att det förmodligen finns en helt genialisk orsak till det till synes velande rörelsemönstret - utnyttjande av vinden, inhämtande av information av ett eller annat slag, förvirrande av förföljare... Vad vet jag. Men sedan, eftersom det är maj och jag hade fått ett par minuters lugn och solljus, ändrade mitt hjärta på hjärnans beslut. Det är klart att fjärilarna flyger sådär för att de blir lyckligare av det! Jag menar, lägg lycka i ena vågskålen och effektivitet i andra - hur svårt blir det att välja då?

 

 

 

 

 

(I teorin iallfall. För ett djur som inte har jobb och hus och livspussel och så'nt.)

 

 

Lättad över att det blev fredag den här veckan också. Nästa vecka torde bli mer av rutin på jobbet, och något mindre tröttande. Annars har vi en del annat att göra de närmsta dagarna, men det mesta känns som en baggis i förhållande till det jag gjort nu. Jag menar, hur svårt är det att gå med barnen till frissan, hjälpa till att packa för en hajk, gå på träff med ena dotterns nya klass, fira en student och skjutsa till en maskerad jämfört med att bedöma prov i ett ämne man inte undervisat i och ha huvudansvaret för en veckas lektioner i ytterligare ett ämne man inte brukar ha? (Okej då, båda ämnena var Svenska som andraspråk, men på andra nivåer än jag jobbar nu och har jobbat förut.) Typ inte svårt alls, faktiskt. 

 

Förresten fick jag en ny jobbdator häromdagen; någon slags hybrid mellan laptop och läsplatta. Windows 8 har den också. Det ska bli lite kul att komma igång med den, men än har jag bara hunnit kika på den helt snabbt, och konstatera att en del av det nya nog kommer bli lite svårt att vänja sig vid. Som att startknappen är borttagen till exempel. Störigt att inte direkt veta var man hittar kontrollpanel, program (förlåt, appar heter det visst), dokument m.m. Det kanske slutar med att jag täcker skrivbordet med genvägar till allt som inte ligger där jag är van! 

 

Strax ska maken och jag se En oväntad vänskap tillsammans. Det är inte ofta han är hemma på fredagskvällar, så nu ska vi passa på att mysa! 

Skulle vilja skriva ett blogginlägg som inte handlar om jobb eller hushållssysslor, men jag minns inte - vad finns det mer i livet? Om en månad har jag redan hunnit ha semester i några dagar, så då... Då fyller jag fälten med filosofi, finurligheter, fotografier och funderingar! Kanske. 

 

Vi har så gott som inga planer för semestern i år. Så småningom vore det bra om vi skaffar oss några, för modern i huset kan börja klättra på väggarna efter ett tag annars, men än så länge känns det rätt okej att ha vecka efter vecka av möjlighet till "så lite som möjligt" framför sig. Bada lite, promenera, måla ett par dörrar, åka på någon utflykt, läsa mycket... Det finns en björkskog på vägen mellan vårat och sta'n - en så'n där som bara är en oändlighet av smala vita stammar i nederkant, och en väldig massa ljusgrönt i överkant. Den skulle jag vilja promenera i någon gång i sommar. Så snart jag kommit på var jag ska parkera bilen och så snart pollensäsongen är över...

Igår gick jag upp tidigt och satt på balkongen och läste en bok om den finska skolans framgång tills familjen vaknade. Sedan tog jag tjejerna och drog en sväng på sta'n - köpte lite sommarprylar och åt glass och hade det bra. När jag kom hem fixade jag mat, och sedan gick jag ut och klippte gräs ett tag. Och så var det ju Melodifestival på kvällen (natten). 

 

Idag har jag varit i kyrkan, surat, lagat mat, surat, diskat, surat... Väder, hormoner, huvudvärk, trötthet. Håhåjaja. Tur att det finns den andra sortens dagar också! Tur för mig och tur för dem runtomkring.

Å, det är torsdag - tack och lov! Som den här veckan har burit sig åt! Stressigt värre på jobbet, noll koll, alldeles för många bollar i luften och så vidare. Imorgon är det fredag, alltså den dagen som är vikt åt planering och att komma ikapp och få ordning på saker. Äntligen!

 

Torsdag är till yttermera visso en extra bra dag den här veckan, för nu är diskmaskinen på plats! Än är den inte körd, eftersom jag inte lyckats fylla den, men diskbänken är tom och jag behöver inte diska. Yeay! Det känns lite fånigt att jag liksom tycker mig behöva en diskmaskin, som egentligen är något av en lyxprodukt. Men är man fem i familjen och hoppar över disken en enda dag så har man ett ganska drygt arbete framför sig. En timma sisådär. Och en timma är mycket tid när man kommer hem från en kaosdag på jobbet, och mest bara vill ta en huvudvärkstablett, gömma sig i ett mörkt, tyst rum en liten stund och bli som folk igen. Så idag är det en bra dag!

 

 

 

 

 

(Jag skrev "till yttermera visso". Det händer inte ofta. Särskilt inte i samma text som "yeay". Hehe.)

Nu, ser ni, nu har det kört ihop sig på jobbet. En jobbarkompis är sjuk och då blir det kedjereaktioner - själv ska jag ägna närmaste veckan åt att vara lärare i en grupp som är helt ny för mig, samt medbedöma nationella prov på en nivå jag inte arbetat själv och därför måste läsa in mig på. Wihoo! Annars är maj som maj brukar vara - längtar efter semestern och fyller dagarna med osedvanligt många barn-relaterade aktiviteter (hajk, avslutningsfester, utvecklingssamtal, träff med ny klass m.m.). Men om blott en månad har jag redan semester, och det kommer jag vara värd!

Nu har jag läst en bra bok igen! Drömhjärta av Cecilia Samartin. Den handlar om ett par flickor som växer upp på Kuba i revolutionstider. Den ena flyr landet, den andra blir kvar. Intressant skeende, fängslande historia och vackert språk. Förstås blir jag sugen på att åka till Kuba - det verkar vara en underbar miljö - men samtidigt inte, för med beskrivningar av skillnaden mellan inhemskas och turisters villkkor i minnet, skulle det vara svårt att njuta. 

 

Vårtecknen står som spön i backen, och när maken börjar klaga på värmen kan man lika gärna sluta räkna dem. Jag avskyr kylan, han avskyr värmen. Tänk, så väl vi kompletterar varandra! En av oss är alltid nöjd. Fint, va?! Dessvärre är en alltid missnöjd också... 

 

Töserna vill köpa glass varenda dag solen skiner. Kanske lärde de sig förra sommaren att man måste passa på - vem vet om det blir mer sommar än så här? Snälla, snälla, snälla.... Inte en sommar till som regnar bort! Jag vill njuta i lugn och ro, och inte i panik för att det här kan vara den sista soliga dagen på månader, och sedan får vi vänta till nästa år. Sådetså! 

 

 

Jag är med barnsjukdom. Femte sjukan heter den, och jag hade inte hört talas om den förrän en av Lillans fröknar påpekade att dotterns väldigt rosiga kinder kunde vara ett tecken på just femte sjukan. Vi hade undrat lite över de där kinderna, för visserligen hade hon varit ute i solen (det ser ut som soleksem), men hon kände inget själv och riktigt så mycket tar ju inte solen i början av maj. Hursomhelst kommer det tydligen epidemier med femte sjukan med tre till sex års mellanrum, och just nu är det många som har den på skolan.

 

På 1177.se finns det bra information, och när vi läste den var det mer än bara de röda kinderna som fick sin förklaring. Inte just för Lillans del, faktiskt, men för min och makens. Under den 2-3 veckors långa inkubationstiden kan man ha en lätt sjukdomskänsla, feber och magproblem. Check, check och check. Sedan drabbas barn så att skinnet blir rött och kliar - check dottern och mig. Vuxna får ofta ledproblem - sedärja. Maken hade redan varit i kontakt med vården, för han fick plötsligt väldigt ont i knäna, och sedan har det fyllt på med värk i flera andra leder. Han ska till vårdcentralen om ett par dagar, och då får vi se om de håller med om femte sjukan. Min rodnad och klåda gick över under dagen igår, men idag har jag stolligt ont i handleder, knän, ryggslut, nacke etc. Jag har tagit en Ipren nu, så att jag ska kunna duscha om en stund... Smittar gör det, men mest innan symptomen kommer, så att jag och flickan är hemma idag beror snarast på omsorg om oss själva. 

 

Vad skönt ändå, när man hittar en förklaring på flera märkliga symptom man gått och funderat på! Jag var orolig för allergi, reumatism och det ena med det andra. Nu är det "bara" en vanlig barnsjukdom, som snart kommer ha passerat och som vi blir immuna mot automatiskt. Skönt är det också att lilltösen inte lider alls. Hon har faktiskt lite svårt att förstå att hon är sjuk - hon är ju bara lite flammig och det kliar inte alls mycket.

 

Ursäkta om vi har smittat någon! Vi hade ingen aning. Sjukdomen är dock inte farlig normalt sett, men är du gravid eller har en blodsjukdom bör du uppsöka vård. 

 

(Sedär vad man lär sig av nätet ibland!)