Emellanåt tänker jag på att det inte är särskilt många som läser det jag skriver här, och så funderar jag på varför. Sedan händer det att jag kommer på att det konstigaste egentligen är att någon alls läser. När skrev jag sist något läsvärt egentligen?

Nu är halva kursen avslutad! Jag var i Göteborg igår och lämnade ifrån mig 18 sidor inlämningsuppgifter och hemtenta, och sparkade igång delkurs 3: "Inlärning ur ett andraspråksperspektiv (7,5 hp)", tror jag den heter, men jag minns ofta fel. Det är nyttigt för lärare att vara elever ibland; få sitta och tänka på hårda stolar och hur gäspningar är ostoppbara... Ja, och så den där lilla detaljen att man lär sig saker också, förstås, den är ju också nyttig. Fast ärligt talat lär man sig inte så lite av att träffa elever heller, och då behöver man inte ens sitta på en hård stol.

Det var dagens vishet härifrån.
Ha det gott!

Ungdomarna i kyrkan har erbjudits en bibelläsningsplan i år, med möjlighet till diskussion på facebook som tillbehör. Bra idé, tycker jag, så jag har hakat på fast jag väl inte direkt hör till målgruppen.

Idag har jag läst den förfärliga berättelsen om Herodias dotter som dansar så betagande att hon får önska sig vad hon vill. När hon frågar sin mor om råd, tar modern tillfället i akt att hämnas å det grymmaste på Johannes döparen, som hon är helt galet arg på eftersom han fördömer att hon lämnat en man för mannens bror. Johannes döparens huvud på ett fat är vad hon råder dottern att önska sig, och det är vad dottern får. Tjena. Inte för att det är särskilt kul när folk pekar ut ens fel och brister, men nog finns det både bättre och mer sansade sätt att hantera sådant... Och Herodes, den veklingen, satte inget emot. Lite magstarkt är det väl att Johannes får sätta livet till för att andra människor lever på fel sätt. Inte är han den enda som fått göra det genom tiderna heller.

Jaha, vad vill jag ha sagt med det här? Jag vet inte riktigt, men en gräslig historia är det iallafall. Och ett bra bevis på att det inte behöver betyda att man har gjort fel när det går illa för en. Fast Herodes blev nojig sedan, det blev han, så någon sorts rättvisa finns det kanske ändå.

Ursäkta att här nästan ingenting händer. Det beror på att det gör det, väldigt mycket, i resten av livet. Jag har en och annan tanke som jag kanske vill dela med mig av, men det dröjer nog tills efter inlämningen av hemtentan (dvs på lördag). Så kasta inte bort er tid på att gå in här på några dagar.

PS. Hur skönt är det inte att bli av med graneländet? Jag tror aldrig att vi haft en gran som barrat så mycket, och dessutom var den ful redan från början. Till råga på allt hittade maken på ett fånigt skämt som barnen tyckte var jättekul, så det har jag fått höra ett otal gånger den här julen.
- Vi har en spansk gran i år.
- ?
- Ja, den är från Barr-celona.
Suck!

På det färgsprakande temat...
Jag fick ett kort till. Det inbjuder till förundran och skratt, men mindre till djupa tankar.