Smått & gott direkt ur huvudet på en annan:

Vi kom i väg och vi hade en rolig och givande kväll allihop. Hurra!

Det är bra att välja vilka strider man tar som förälder (och som människa) har jag hört. Just nu funderar jag på om det är värt att ta striden om att åka till kyrkan ikväll. Talar gör en kompis som för tillfället är hemma från Turkiet, och jag vill gärna höra vad han har att berätta, även om jag tycker att det är lite ofint av honom att komma till Sverige utan sin go'a fru. Å andra sidan lär inte barnen vara lika intresserade av att sitta still och lyssna en lördagskväll, särskilt som han har fräckheten att inte heller ta med sina mysiga barn. Så strid kan det nog bli. Men om jag mutar dem med att de får ta med något att pyssla med och inte behöver sitta inne hela mötet (som om de någonsing gjorde det), kanske. Och toppar med något ätbart. Hm. Kanske. 

Tills vidare kan jag ju kika in på vännernas blogg...

Föräldramöte igår. Någon som har satt sig in i nya läroplanen för högstadiet? Kan du i så fall förklara för mig vad "entreprenöriellt lärande" innebär? Rektorn sa det hur många gånger som helst, och jag ville fråga vad det innebär, men kände på mig att jag inte skulle kunna uttala entrepenöriellt (Hade rätt, jag testade när jag kom ut från mötet. Skulle aldrig kunna bli rektor.) så jag sa inget. Helt klart är att vi ska uppfatta det som en ynnest av stora mått att våra barn ska få ta del av det entreprenöriella lärandet. Det var ju bra att höra, för annars var jag böjd att uppfatta det som en ny fluga, lätt utbytbar, eller möjligen ett nytt ord för gamla tankar.

Sista lovdagen - låg vaken och tänkte på jobbet ett slag inatt... Det blir väl så när grubbleriet inte ges tid på dagen, och nu var det längesedan jag tog en långpromenad och bara lät tankarna löpa. På min arbetsplats får man ta en av sina arbetstimmar varje vecka till valfri friskvård, och när snön börjar smälta undan skulle det sitta fint med en långpromenad mitt i arbetsdagen. Det är lite svårt att hinna, bara; det är ju inte som att det plötsligt ligger en timma framför en som inte kan fyllas med något annat än friskvård. I det långa loppet blir jag å andra sidan kanske effektivare och mer kreativ resten av arbetstimmarna, om jag får fylla lungorna med luft en stund emellanåt. Och så kanske det blir färre grubbelnätter. Värt ett försök!


Nej, här kan jag inte promenera på arbetstid, tyvärr. Men det finns backar och sjöutsikt iallafall.


På förmiddagen idag har vi varit i kyrkan och - känns det som - visat upp min frisyr. Att maken predikade var blott en bisak... Eller hur var det nu? Många kommentarer blev det iallafall, när folk så småningom kände igen mig. Alla var så snälla, så snälla, så det var riktigt uppfriskande när mellandottern kom och fräste att jag visst inte är fin utan faktiskt ser ut som en tant! Hon började faktiskt nästan gråta när hon fick se mig, pluttan. Storebror tittade till en gång extra och sa "Du är läskig, mamma!", medan lillfröken verkar ha vant sig. Hon har ju haft några dagar på sig... Själv är jag nöjd med hur det känns (lättskött, otrassligt, snabbtorkande, inte i vägen och utan kluvna hårtoppar) men mer osäker på hur fint det egentligen är. Tröstar mig med att jag bara inte lärt mig att få ordning på det än.

Alla barn är hemma igen, och jag har kommit på den största orsaken till att det är lugnare när bara ett barn är hemma: antalet konflikter sjunker med ca 100%. Det där småtetiga och lättretliga, som tycks vara oundvikligt syskon emellan, är väldigt skönt att slippa ifrån då och då. Vid frukostbordet suckade lillan djupt över hur svårt det var att få ordet jämfört med hur det har varit förut i veckan...

Å andra sidan är det fantastiskt roligt att se hur de både liksom slappnar av och lever upp när de är tillsammans igen. På förmiddagen, när den ena dottern var och red, hölls lillasyster och storebror i samma rum hela tiden; gjorde olika saker men småpratade med varandra. På eftermiddagen, när sonen hade fotbollsträning, försjönk tjejerna i gemensam lek och den enda gången jag har sett och hört ifrån dem är när jag har tittat in på rummet för att det är så mysigt att se dem tillsammans.

Det är verkligen annorlunda att bara ha ett barn hemma! Nu är vi ju dessutom lediga, både lillan och jag, så det blir förstås lugnare av den orsaken också. Hon har önskat att få göra några speciella saker under sitt lov, och vi bockar av dem en efter en. Tro nu inte att hon blir så särskilt bortskämd, hennes önskningar är påfallande enkla: få hjälp att städa rummet, dricka varm choklad i termos, bada fotbad... Idag har vi ägnat åtskilliga timmar åt städningen. Vi har vänt upp och ner på varenda låda och påse och sorterat, slängt och lagt undan. Rummet är väldigt fint nu, särskilt om man jämför med utgångsläget. Minstingen är för övrigt det enda av våra barn som ber om att få städa, de andra undviker det helst även om de får hjälp. Men en av tre är väl inte så illa?

Hon tycker allt att det är ganska skönt att vara själv hemma, om inte annat för att hon har fri tillgång till storebrors Nintendo. Den roliga lilla skruttan har förresten utnämnt vattenkokaren och ett element till sina bästa vänner och namngett dem (Bertil och Lisa). Hon liknar sin mamma på den punkten - varma saker tycker vi om. Kan man sitta med ryggen mot ett element, Lisa till exempel, när man borstar tänderna, så gör man det. Om man har en varm vattenkokare som Bertil till hands, varför inte krama den lite för att få upp värmen? 

Det här skulle bli ett inlägg om att klippa sig kort; om högen av hår som ligger kvar på golvet när 35 cm tjockt hår kapats; om hur min frisör nästan fnissade av förtjusning över att få kapa det och tackade mig när jag gick därifrån; om alla små vanor som blir helt meningslösa - att dra upp håret ur kragen när man tar på jackan, t.ex. Så'nt. Men så skulle jag ta kort på min nya frisyr, och det blev så rysligt fånigt att jag faktiskt måste bjuda på några av dem.

Varsågoda, en studie i hur man inte fotograferar sig själv och en av orsakerna till att jag inte har en "dagens outfit"-blogg.


Det här funkade ju igår... ...lite litet kanske...

Jag tänkte att det är bäst att beställa en tid hos frissan innan jag fegar ur igen, så jag har klipptid nästa vecka. Nu börjar jag komma på alla nackdelar med att klippa mig kort, och minns med förfärande tydlighet resultatet sist jag gjorde det (för cirka tusen år sedan) - det var inte snyggt. Mera som tantigt. Jag kommer fega ur. Eller så gör jag inte det och så blir det o-bra igen. Jag har faktiskt lätt panik nu, hur fånigt det än må låta.

Förresten har jag lite problem med att hitta frisörer som stöttar mig. När jag ville spara ut luggen lät frissan förstå att det nog inte skulle bli så bra, men för all del, om jag ville så... Nu, typ 10 lugglösa år senare, har jag upprepade gånger misslyckats med att få frisören att klippa lugg, eftersom det nog inte skulle bli så bra. Undra på om jag bangar!

Det är skönt att ha problem av verklig dignitet att fundera på...

Bakar muffins till jobbet. Mellandottern sticker in huvudet och suckar över att det är gluten i dem.

Utifallatt jag någon gång skulle bli djärv, sitter jag och tittar på frisyrer på hairworld. Här är ett litet urval av vad jag fastnar för och som möjligen skulle kunna vara helt eller delvis genomförbart. Färgerna är dock en bisak, än så länge håller jag fast vid min naturliga färg.



Om du tycker att det är roligt att tycka, så varsågod; kommentarsfunktionen är till för att användas. Men ta inte illa upp om jag kommer ifrån frissan och ser ut som vanligt - jag är ganska feg. Och lat - här läggs inte mycket tid på hårfix, minsann!