Predikantveckan

Nästa vecka är det pingströrelsens årliga predikantvecka. Den får jag inte vara med på längre, det är ju bevars ett tag sedan jag var predikant, men maken däremot försvinner till Stockholm för några dagars ryggdunkningar, restaurangjaktspromenader, kollegiala samtal och annat uppbyggligt. Som gräsänka har jag en åsikt. Lyssna nu, alla i ledningsgruppen:

Det är ingen bra idé att ha predikantveckan i december! Faktiskt!

Det är få tider på året som det händer så mycket i både kyrkan och familjen, och det blir lite struligt att få ihop vardagen för oss kvarlämnade. Faktiskt. Att predikantveckan infaller i december har varit så självklart så länge, att jag inte kom på tanken att ifrågasätta det förrän det året när jag fick pallra mig upp innan gryningen, för att hinna med den timslånga snöskottningen innan jag väckte barnen och gjorde dem iordning för skolan. Men då insåg jag det med full kraft. PREDIKANTVECKAN BEHÖVER FLYTTAS! Oktober är en ganska stillsam månad, liksom november. Se det som ett förslag. De pastorer som passar på att köpa julklappar i Stockholm, ja, de kan ju bara känna sig tacksamma och välplanerade när de får det undanstökat i bättre tid.

I år löser vi logistiken genom att jag ber om ledigt för sexåringen så att jag kan ta ut en lite rest av föräldradagarna. Min arbetsgivare jublar inte precis, men barnen och jag tycker att det ska bli ganska skönt. Vi planerar att hinna med både utvecklingssamtal, tandläkarbesök, besök i barnens klasser samt pepparkaksbak under dessa dagar. Så ni kan andas ut för tillfället, kära ledningsgrupp, men slappna inte av helt. Det kan hända att vi som vill ha hjälp med julstök, terminsavslutningsaktiviteter och snöskottning organiserar oss...

Novemberregn

Jaja. Man slipper iallafall skotta när det regnar.

Och det är inte så kallt. Kanske är regnet små varma vattenhjärtan, som faller för att göra mig glad?

Glashänge blått hjärta med ränder ca 33x37 mm   Hjärta blå  Halskedja med blå hjärtan
 
             Necklace, Chai on Blue Heart  

                     Glittery Blue Heart Necklace 

                                                  fused glass pendant, necklace,  dark blue love heart




Om någon undrar, är mina favoriter 4, 9, 10 och 11. Jag är nog helt enkelt inte den glittriga typen...
Vilket tycker du är finast?

Pluttifikation

Så mattelärare jag nästan är, tycker jag inte att multiplikationstabellen är det viktigaste att kunna. Visst underlättar det om man inte behöver fundera och räkna varje gång, men å andra sidan - hittar man strategier för att snabba uträkningar, klarar man sig långt ändå. Men nu är det så, att mitt i en skolvärld som påstås bli mer inriktad på "man ska veta var man ska söka kunskapen, man behöver inte veta allt" så tragglas alltjämt multiplikationstabell. Och trots att jag inte tycker det är viktigast, tycker jag nog egentligen att det är bra. Åtminstone för de barn som inte brottar sig svettiga med siffror och symboler.

Oavsett vad jag tycker, är jag nödd och tvungen att traggla jag med. Sonen tycker definitivt inte att den kunskapen är prioriterad, och i hans hjärna, som rymmer de mest udda fakta, ryms blott en smula multiplikation. Så ikväll har vi tjatat oss igenom kvällsmaten. Vad är nio gånger nio? Åtta gånger åtta? Nio gånger fem? Vad är nio gånger nio? "Det vet jag" piper den två år yngre systern till slut. "Det är åttioett." Även sexåringen visste en stund senare. Så tjatet verkar iallafall göra verkan i småsyskonens huvuden. Kanske har vi det till godo när det blir deras tur...

Men strategier för att räkna ut, det har han. Även om jag inte begriper dem.
"Vad är nio gånger sex?"
"...hmm... fyrtiosex plus åtta... det är femtiofyra!"
Öh, jaa, men... Varifrån kom fyrtiosex? Och åtta? Fyrtiofem plus nio hade jag förstått, likaså fyrtioåtta plus sex, men... Fyrtiosex?? Åtta??

Ålder

Den tiden närmar sig när jag kan säga om allt möjligt: Jag har ... längre tid än jag inte har det.
Om mindre än tre år kan jag säga: Jag har haft körkort längre tid än jag inte haft det.
Om sisådär tio år har jag varit gift längre än jag inte varit det.
Efter ytterligare fyra år har jag haft barn längre än jag inte haft det.
Nu låter väl föralldel inte 10 och 14 år som så kort tid, men jag har redan börjat märka av den ökade hastigheten i årens passage som lär komma med åldern...
Förresten är det inte särskilt långt kvar tills över halva livet har gått efter att jag tog studenten.

Det är lite kul att bli "gammal" när man tänker på det så!

Helg

Så skönt det kan vara med helg! Jag börjar bli härdad som pastorsfru, och förmår därför att njuta någotsånär av min ledighet trots att maken just nu är iväg och predikar för tredje gången den här helgen. Det är annars lätt att dras med i stressen, men eftersom förståndet säger att inget blir bättre av att jag också är trött, har jag unnat mig läsning på sängen en lååång stund på eftermiddagen. Skönt! Och imorgon, när jag jobbar, får maken göra det jag gör idag. Det är ingen idé att ta ut stressen i förväg; den kommer ändå tids nog. (Tänker jag, och försöker jag leva efter. Inte så lätt, tyvärr.)

Vi var på byns second hand-affär igår. I vanliga fall brukar resultatet av ett sådant besök vara en bunt böcker till pappa, ett par gosedjur och några märkliga prydnadssaker till barnen och ibland - men inte alltid - en burk till mamma. Men igår var jag på hugget och kom hem med, förutom ovannämnda saker
- en helfigursspegel. Jag har saknat en de senaste 13 åren, så det var på tiden. Den andas lite 70-tal, men det gör inte så mycket tycker jag, och den passar in i hopplocksandan i vårt hem.
- två stora rottingkorgar till flickornas gosedjur. Hittills har sängar och banankartonger använts för förvaring, men det här är mer dekorativt, och mellantösen tyckte det var skönt att ha plats med benen i sängen...
- tre böcker i Lotta-serien. Gamla hederliga Wahlströms flickböcker - jag började samla för säkert 20 år sedan, och har lite svårt att sluta. Försöker få maken med på att det skulle vara klädsamt med ett hyllplan i mörkt trä i sängkammaren, vigt åt min samling. Det har inte gått igenom än. Det är för övrigt dessa böcker jag läst i eftermiddag. Förutsägbara, tämligen odramatiska, sedesamma och ytterst vilsamma.
- en gammal nappflaska i glas, att användas till vas eller bara som prydnad i sig själv.
Och en burk då, men bara en.

Och igår, när ugnen ändå var varm efter ugnspannkakemiddag, passade jag på att baka kladdkaka. Jag har kommit på ett par olika knep för att piffa till den lite, men jag känner mig en smula ogin, och behåller mina knep för mig själv - ett tag iallafall. Men god blev den, och den är inte slut än. Så jag har det ganska bra!


Burk 22

Det sägs att man ska vara ärlig.

Så:
Jag skulle inte ha köpt den här burken själv.
Förvisso är grönt en favorit bland färger, men just
den här gröna... Och så gässen med rosetter... 
Nix, den skulle jag inte köpt.
Men jag tycker allt om den ändå.
 
Här är dess historia:
Ett par vänner var på besök i vårt första gemensamma
hem; det på den halländska kusten. Just då tyckte vi
att det var kul att köpa godis efter färg, och hade väl
utsatt vännerna för ett estetiskt hopplock av godsaker.
När det var dags för dem att fara hemåt, fick vi denna 
burk fylld med färgkoordinerat godis. I ett försök att
välja något som skulle se riktigt oaptitligt ut tillsammans, 
satsade de på brunt och rosa - men till deras besvikelse
blev det ganska snyggt. Vilket möjligen är mer än vad 
man kan säga om behållaren.
 
Varför var det så populärt med vita gäss på 90-talet?
Så'na med prickiga rosetter? De fanns på blomkrukor,
hushållspappersrullar, servetter och allt möjligt. Nästan
som dödskallar på senare tid. Inte för att jag är så 
förtjust i dödskallar hellre - då är nog gäss att föredra.
Och, för den som tycker att en dödskalleburk vore 
pricken över i i mitt hem: Jag klarar mig bra utan! 


Träligt

Träliga, tråkiga, trista november! Sjukdom, leda, irritation och inspirationsbrist... Jag tänder ljus, för det är den fördel som oftast framhålls med höst och vinter, men morgnarna är ändå ruggiga och arbetsglädjen sitter likafullt långt in. Föralldel har jag inte ännu provat att äta frukost eller ha lektion till levande ljus - det kan vara värt ett försök. Och nästa adjektivlektion tar jag med leksaker till klassrummet - sådetså! Det må låta desperat, men november är en tid för desperata åtgärder.

Klackar

Så har ännu några timmar spenderats på läktaren under P99-match. Denna gång hamnade jag nära lagets klack, som har stora ambitioner med flaggor, trumma och ramsor. Det kan bli lite komiskt ibland när de travesterar ramsor de inte fullt ut förstått innebörden i. Det blir helt enkelt inte lika kul när man byter ut Göteborg mot Dannike och får "Alla luktar fisk i Dannike". Klacken själv tyckte dock att det var ett strålande infall, och skanderade så uppemot fem minuter. Då inträffade det som aldrig händer i allsvenska matcher. Domaren begärde time out, och hutade åt klacken i all vänlighet. "Ni får gärna heja på ert lag, men ni ropar inte dumheter om motståndarna!" Pojkarna blev lite snopna men tystnade, föräldrasektionen applåderade domaren och matchen återtogs.

Så skulle det vara i de stora matcherna också! När klackarna börjar gå överstyr, säger domaren till och de lyder snällt. Vilka polis- och reparationskostnader vi skulle besparas, och så mycket trevligare matcherna skulle bli! Heder åt domaren som lär killarna hur det bör vara! Hoppas de minns och förstår honom bättre än den fotbollspublik de lärt sig ramsorna och stilen av.

Olycka

Jag tror inte på att det är en otursdag idag, bara för att det är fredag den trettonde. Faktum är att jag tycker att 13 är ett trevligt tal. Eftersom jag fann en likasinnad man att gifta mig med, är en av årets trettonde-datum vår bröllopsdag - det kändes helt enkelt roligare att gifta sig den trettonde än den tjugonde. Nej, då anser jag att ett betydligt mer tyngande skäl till att betrakta denna dag med svårmod och oro, är att det är november. Kyla, mörker och snålblåst är kanske inte detsamma som otur, men inte är det bra, inte!



Även om jag faktiskt måste erkänna att det är vackert när det snöar.

äasökljtgieo

Google är en mycket tjänstvillig sökmotor. Man kan skriva in vad som helst, t.ex. det som står i rubriken, och alltid får man något förslag. "Menade du..." frågar google artigt (eller näsvist, välj själv) och anger något som kan anses ligga nära det man skrev. Bilden nedan är resultatet av en sådan sökning. Nästan som att ta en tumvers! ...om man nu tycker att det världsvida nätet och Bibeln är jämförbara...

Observera att fiskarna på kjolen simmar i färdriktningen.


Jag vet inte vad bilden kommer från, för det är svårt att minnas exakt vilka tangenter jag råkade trycka på. Ursäkta, onämnda konsnär!

Repris

Jo, det var någon som undrade hur det går för sonen med Harry Potter-läsningen. Man kan väl säga att han uppskattade böckerna. Han är på sjätte boken. Andra gången.


70-talist

Om man är född på 70-talet, då har man fått uppleva kvalitetstelevision!


Vem ville inte ha en soffa som den i Boktipset?


Vem ville inte ha en maskin som Baltazars?
("och han funderade" kommer efter ca 5 min, men missa föralldel inte avslutningen från 8:48 heller. Det är trots allt en pingvin som sover i ett kylskåp!)


Och vem, som hette Emma, fick inte ständigt höra den här sången?


Lek


Djurpark i vardande


Önska

Kikade lite på min statistik på bloggen, och blev lite nyfiken på vilka personerna bakom siffrorna egentligen är och varför ni tittar in här. Jag vet redan att storebror inte tycker mina burkinlägg är de mest intressanta, men att åtminstone två läsare uppskattar dem... Eftersom det är min alldeles egna blogg, har jag ju möjligheten att välja och vraka bland ämnen och former som jag vill - och så vill jag ha det. Men om ni fick bestämma ett ämne åt mig; vad skulle det bli? Det skulle vara roligt om några av er ville klicka på "kommentarer" och skriva en önskerubrik eller ett ämne för ett inlägg! Gör det, vet jag! ...så får vi se om jag antar utmaningen...

Annars har dagen varit så här:
-Städat så att det känns rätt OK att vara husfru i vårt hem igen, men det finns fortfarande massor som nog egentligen behöver göras. Förstås.
-Gräddat pannkakor. Det blir ofta så på lördagar, eftersom alla barn blir glada, och eftersom det är svårt att hinna på vanliga veckodagar. Fastän jag gräddar i två stekpannor och en plättlagg samtidigt, tar det ungefär en timma!
-Sytt in mellantösens nya kjol. Den ska premiärbäras imorgon när hon, i egenskap av åttaåring i församlingens barnverksamhet, ska få en egen Bibel på gudstjänsten. 
-Löst sudoko och lyssnat på radio. P1. Gillar "På minuten" och "Spanarna" men blir tokig av "Stil", eftersom programledaren gör omotiverade pauser mitt i nästan varje mening. Härligt att ha något oviktigt att reta upp sig på!
-Svarat i telefon: "Nej, han är inte hemma. Nej, han har glömt mobilen idag, så det blir nog svårt att få tag i honom."
-Tittat på Idol på tv4play.se. Japp. Jag är lite fast, faktiskt, och ganska så svag för Reza och Erik. Och när man kollar på datorn, kan man hoppa över allt mellansnack och extrajox om man vill.

Så skulle en dagboksblogg från mitt spännande liv kunna se ut.
Ja, ni ser ju... Kom med bättre förslag!

Google

Google är bra, särskilt idag!
Eller vad sägs om dagens startsida?



:)

Linjal

Det här --->
det är humor det!

En gång i tiden, för sisådär femton år sedan, läste jag ett naturvetenskapligt basår. Det var ett läkande år. Jag kom från ett arbete där jag aldrig visste när jag gjorde rätt eller tillräckligt, till en situation där min arbetsinsats bedömdes efter enkla regler med regelbundna intervall. Några siffror på ett papper, och jag visste att jag gjort vad som förväntades av mig. Jag kunde känna mig nöjd med mig själv och det jag presterat, för jag hade papper på att det var bra. Får man bara bra betyg, är betygen en befrielse, och det året fungerade det så för mig. Lite bekräftelse då och då sitter sällan fel!

Nåväl, när man studerar matematik och fysik, behöver man kunna rita såväl koordinatsystem som lutande plan, och således krävs en linjal. Jag gav mig ut på linjaljakt, och föll pladask för den här. Den är stor och besvärlig att ha med, men vad gör en pladaskfallen student? Köper den ändå, förstås! Och faktiskt, jag skrattar fortfarande åt den. Efter femton år. Att få bra betyg i matematik betyder nämligen inte nödvändigtvis att man har särskilt avancerad humor.


Ljusglimtar

Dagens ljusglimtar:

- en småtrevlig lektion med nästan inga elever alls. Hann se, hjälpa, prata med alla. Lyxigt!
- choklad- och jordgubbsbrownies som maken bakade igår och hade den goda smaken att inte frysa in direkt.
- läxläsning, ihopplockning, kvällsmat och nattning gick så gott som gnällfritt - inte ens jag kinkade!


För att inte framstå som mer positiv än jag faktiskt är:
De där ljusglimtarna behövdes, för annars har dagen varit ganska stressig och jobbtät.
Så det så.

Burk 19, 20 och 21

Svärmor utökar regelbundet mitt burkbestånd med burkar som hon bara behöver köpa några paket av ditt eller datt för att få. Eftersom de flesta livsmedelstillverkare följer samma mode, är burkarna i regel silverglänsande. Sålunda har jag en glansig burk för Zoégas kaffe, en för Friggs riskakor och en för Wasa-knäckebröd. Inte illa, va'? Nu ska jag bara komma på vad jag ska göra med min gamla kaffeburk à 1970. Kanske blogga om den?

Filmer

Nu har jag tittat på film igen, av lite olika slag, men jag gillar allihop. Dock, som jag sagt förut, jag rekommenderar inga filmer, jag bara talar om vad jag tycker...

   

Things we lost in the fire grät jag floder till. Livet, döden, sorgen, kampen...

Julie & Julia såg jag och maken på bio i en salong full med medelålders kvinnor. Det i sig var en upplevelse - positiv, men annorlunda. Jag blev glad och sugen på att använda mitt pärlhalsband oftare.

The Simpsons Movie Ja, vad säger man? Spiderpig, spiderpig... Det var ett experiment att se den tillsammans med svärmor, men jag hörde allt att hon skrattade. Kanske inte lika mycket som en annan, men ändock.

RSS 2.0