Alltså, jag vill ju inte vara sjuk, men vad skönt det vore att få stanna i sängen en hel dag!

I morse borstade jag årets första snö av bilen. Garageporten är trasig, så vi kan inte njuta av lyxen att inte behöva skrapa för närvarande. Vi hade en kille hemma för att titta på den - konstatera att motorn inte tillverkas längre och att ett hjul behöver fixas - och bara det kostade 1300 kr. Hej hopp. Han gjorde alltså ingenting, bara tittade och konstaterade. Jag tror att vi får satsa på lagning utan motor, för visserligen är det väldigt skönt med fjärrstyrd port, men det är inte riktigt värt de där 7000 som det skulle kosta bara för att slippa använda musklerna... Än så länge får vi hursomhelst skrapa och borsta, för in i garaget kommer vi inte förrän vi pungar ut med pengarna.

 

I kväll ska jag komma ihåg att impregnerings-spreja mina vinterskor.

I morgon ska jag vara duktig på jobbet och sedan gå hem tidigt. 

I helgen ska musikalkören återförenas och se vad vi minns.

Nästa vecka ska jag jobba, klippa mig och julpynta. 

Nästa år vet man aldrig vad som händer.

Men i kväll ska jag iallfall spreja stövlarna. 

 

Tänk om man vore programledare i något klämkäckt TV-program, en sådan där som kommer inspringande i början till folkets jubel, drar av några vitsiga inledningsfraser, skämtar och skrattar med kändisgäster, bjuder på sig själv och har jättekul hela tiden.

 

Bara det att det kan man väl inte ha? Jättekul hela tiden, menar jag. Det måste ju finnas dagar när man vaknat med huvudvärk, varit småsur och låtit det gå ut över fel personer, vält ut mjölkpaketet över den nytvättade duken, glömt busskortet hemma... Ni vet, de där dagarna. Och då måste man ändå springa in i showen, vinka glatt, vara rolig, kvick och intresserad och framför allt le inbjudande och skratta hjärtligt. 

 

Lite kommer man väl igång av bara farten, antar jag. Det vill bara till att ha orken att gå upp i det man gör till hundra procent, så kan man släppa det andra. Så fungerar det ju iallafall för oss vanliga dödliga när livet är tungt eller bara tråkigt. Har man något annat att koncentrera sig på, får de andra känslorna vila och kanske rentav mattas av under tiden. Så är det förstås för programledare också, fastän det är svårt att minnas när man bara ser ytan. 

 

Kanske inte så politiskt korrekt, men ibland är det rätt skönt med yta ändå. Att inte behöva ge ut eller ta in allt, allt, allt. 

Regnet vräker ner i mörkret, men jag är inomhus, invirad i en filt, så det må väl vara hänt då. Veckan på jobbet har varit utmattande och fredagen var mycket välkommen. Jag försökte sitta uppe och mysa in helgen igårkväll, men jag somnade i soffan precis den tid jag brukar lägga mig. I morse var jag lite rastlös, men övriga familjen var inte utflyktssugna och därmed har jag också fått en lugn dag - som jag behövde. Tur att jag har familjen! 

 

För närvarande pågår digital kompetensutveckling, och som led i det har jag startat en parallell blogg för de uppgifter som ska göras i kursen. Jag har inte hunnit fixa med den knappt alls (men jag har idén till sidhuvud nästan färdig). Skulle någon till äventyrs vara nyfiken heter den emmakakalararen.blogg.se. Känn inget tvång, den är inte särskilt rolig.

 

Annars kämpar jag med stora och allvarliga frågor, som vad jag egentligen ska ha på mig imorgon som passar till både förmiddagsgudstjänst och 40+50-årsfest för mina kusiner. Jag kommer inte hinna att byta emellan; faktum är att det är ganska bra om vi lyckas komma i tid ens. Hursomhelst, jag har en ny snygg blus, men då måste jag ha jeans. Jeans är väl snajsigt?! Inte för att min släkt är så rysligt finkänslig, för all del. (Gissa varför jag inte bjuder på "dagens outfit"...)

 

Jaja. Det är lördag, det regnar, jag har min filt. Det ska nog lösa sig. 

 

En del lov lunkar långsamt framåt, andra susar förbi. Det här var av den susande sorten. Imorgon bitti ska jag få glädje av att det är vintertid; förhoppningsvis hinner solen åtminstone färga himlen litegrann innan jag är framme på jobbet...

 

Så här har lovet tillbringats: en dag hos tandläkaren (okej, inte hela dagen, men vi var två som hade tid, så det blev rätt stor del av dagen ändå), en dag med städning, en dag på Ge-Kås, en dag hos mamma och pappa, och på det tre dagar utan nästan någon action alls. Utvandrarna och How I met your mother har underhållit mig. Väldigt olika sorts underhållning, olika lättåtkomlig och olika givande... Ska jag rekommendera någon blir det lätt Utvandrarna.

 

Skönt med ledighet utan stora planer så här mitt i hösten!