Jodå, man tar ju sig igenom veckorna, och just nu är vädret till god hjälp. Är kanske aningen påverkad av allergipiller och hormoner, eller så är jag helt normal. Hur det än är med den saken höll jag på att aldrig kunna sluta gråta när jag upptäckte att jag följt fel instruktioner i mina studier de senaste två veckorna. Bakom mig: ett antal timmars bortkastad möda. Framför mig: ett lika stort antal timmars nytt arbete. Tack och lov har jag en förstående lärare på universitetet, och förhoppningsvis ska det kunna ordna sig så att jag får tillgodoräkna mig en del av allt det jag gjort och "bara" komplettera lite. Hoppas!

För den som undrar hur man lyckas följa fel instruktioner: Lärplattformen (eller hemsidan, som man också skulle kunna men inte får säga) som vi har som stöd i distansstudierna är tämligen ny för all personal, och det är faktiskt ganska rörigt där. Vi är dessutom två grupper som samsas om samma sida, och jag kom över instruktionerna till den andra gruppen. De läser samma kurs som oss, men för en annan lärare och har därför lite andra uppgifter.

Har jag förresten nämnt hur fantastiskt glad jag är över att jag pluggar i år?
Inte?
Undrar hur det kan komma sig. 
 

Nyss kom vi oss för att måla ägg, såhär på påskens sista dag. 

Vi har lite olika ambitionsnivå och är lite olika snabba. Mitt (längst till höger) föll i golvet innan målningen påbörjades, och blev därför mosaikartat. Minstingen hann både måla och äta sitt innan kameran kom fram (därav den tomma äggkoppen till vänster),


medan fadern tog tillfället i akt att i lugn och ro ge utlopp för sin konstnärliga ådra.

Tre av dagens glädjeämnen:

1. Vitsippor! Varifrån kom de helt plötsligt?

2. Speglingar i sjön. Efter all denna is är det fantastiskt att se sjön full av färger och liv igen!

3. Bilen behöver inte ombesiktigas. Det enda vi behöver göra är att en av lamporna över registreringsskylten.

Yes!

Det finns en alldeles lagom promenadslinga där jag bor, över Skänstad och bortåt Skälvarås-hållet. Om man håller uppe tempot litegrann tar det strax under trekvart att ta sig runt, och man är ganska snart ute ur samhället och får lite natur i själen. Nu är dessutom isen borta från vägen, så jag gav mig ut i duggregnet idag.

Jag brukar gå åt samma håll varje gång, för då blir den jobbigaste backen en nerförsbacke i slutet av promenaden, men idag vände jag på det och stretade upp för backen först. Det är faktiskt lite spännande att vända på en invand promenad - inte jättespännande kanske, men lagom för mig - eftersom man får se allt från andra hållet. Det gör större skillnad än man tror. Inte för att det är en ny insikt, men ändå. Det kan vara värt lite uppförsbacke att få se saker i ett nytt perspektiv och skaffa sig lite bättre helhetsbild. Förresten fick jag en nerförsbacke i slutet ändå, om än mer flack.

 

Tack alla som hört av sig! Idag är det ljusare, trots att omständigheterna inte förändrats nämnvärt. En lugn helg i familjens sällskap är som balsam för själen...

Här skulle jag lägga in ett youtube-clip med sången som går i stereon och huvudet just nu, men det funkar inte. En länk får ni ändå, till Floodgates You.