Tillbaka på tio tillbringare. Nummer sju från vänster - den stora med en spricka vid handtaget - välte och sprack slutgiltigt. Nu har jag ett plåster på fingret, en del glas att transportera till återvinningen samt ett bekymmer mindre. 

Okej, nu har jag meddelat min chef att jag har bestämt mig för att inte gå utbildningen. Det känns bara lite nervöst... Men planen är att fortsätta vara en uppskattad lärare, hoppas på att reglerna ska ändras och om inte, någon gång i framtiden när det fungerar bättre, läsa det som behövs. 

Elva kannor, inte tio. Hittade en till, och den får stanna för att den hör ihop med en hel middagsservis.

Vi hittade en fin tillbringare i en second hand-affär. Visserligen hade jag en bestämd känsla av att behovet inte var direkt överhängande, men å andra sidan borde den där blå som inte går att hälla ur förpassas ur skåpsgömmorna ändå... Så vi köpte den. I dag när jag blandade saft i den funderade jag lite på det faktum att det sedan några veckor står en kanna på köksbänken som helt enkelt inte får plats i skåpen. Undras hur många jag har egentligen? 

 

För ett par år sedan snurrade en CD med Floodgate i bilen under våren och sommaren. Ett par sånger är väldigt medryckande, och jag kunde aldrig låta bli att sjunga med i dem. I den ena lyder refrängen så här:

 

Inför veckans bilåkande blev jag sugen på att lyssna på skivan igen, trots att jag inte kunde komma ihåg en enda av dess sånger innan jag hörde dem. Det blev en liten tidsresa av alltihop. För två år sedan var det ganska så märkligt att sjunga att livet är precis så bra som det alltid borde vara, för det var faktiskt ganska jobbigt då. Det kändes lite falskt att sjunga, men också lite skönt att bara strunta i känslorna och skråla med ändå, och minnas att det kan vara precis sådär bra i livet ibland. 

 

Den här sommaren kändes det mer helrätt. Allt är inte toppen, men mycket är bra, och det är lättare att bli glad för till exempel naturens skönhet. (Östgötaslättens gula fält som skimrar i blått och rött av blåklint och vallmo! Bråviken som glittrar så att det bländar! Alvastra klosterruin inbäddad i mjukaste grönska!) 

 

Tänk att det blev bättre igen.

Det blir lite tunnsått mellan inläggen så här i sommartid, dels för att jag inte tänker så mycket (?) och dels för att jag inte kan blogga från mobilen. Det ska gå, rent teoretiskt, men i praktiken kan jag bara skriva en rubrik och inget mer - och lite tokigt blir det ju att skriva all text i rubriken. 

 

Hursomhelst - är det inte helt underbart när det blåser som det gjort idag och det bara, endast, enbart och allena känns skönt? Man ryser inte till det allra minsta utan allt är ljumt och friskt och härligt! Jag har oroat mig lite för att vi inte skulle få en sommar värd namnet i år heller, men - hurra! (eller "halleluja!", om det känns okej) - det fick vi. 

 

Ni vet när man inte gör något för att det liksom inte passar in i folks förväntningar... Det kan bli så bra när man inte tänker så!

 

 

 

 

 

Semesterlunken har äntligen infunnit sig! Maken är också ledig nu, det hjälper. Två barn har fyllt år och firats, och det är ganska skönt att ha kalasstädningen och -bakningen bakom sig, även om vi inte tar i så vi spricker. Nyhem har vi varit på och midsommar har vi firat. Frågan är om vi inte är i den absolut bästa delen av sommaren just nu, den när vi har bockat av de traditionella aktiviteterna och gör vad vi vill. Och vädret - jag tankar värme, ljumma vindar, sol, färger och dofter så att det ska finnas ett rejält lager att ta av när det blir mörkt och kallt igen. 

 

Nyss kom vi hem från skärgården, och det var bra för lugnet att komma hemifrån litegrann. Jag har läst och löst korsord och lyssnat på havet och suttit ute i solen så att jag fläckvis är illande röd. Jag har gått omvägar bara för att det är så skönt att promenera. Om jag vaknar tidigt på morgonen ligger jag kvar och drar mig i ett par timmar, för det kan jag. Axlarna värker just inte och jag har timmar i rad när inget särskilt behöver göras. Vem vet, snart kanske minnet börjar fungera som det ska också. Eller är det hopplöst förlorat till åldern? I vilket fall - sommar och semester, det är så bra det kan bli!