Orosmoment
Häromdagen satt jag vid havet och lät tankarna löpa medan vinden rufsade till håret och drev upp vågor. Då, plötsligt, såg jag att vågbrytningen är en tämligen exakt avbildning av vad jag oroar mig för. Ni vet, när det blåser täcks ju havsytan av oändligt många små krusningar, som i sin tur rycks med i de stora vågorna. Vågorna är liksom vågiga. En del av de små krusningarna passerar förbi innan vågen bryts, men andra klättrar uppåt i motlut, för att plötsligt - just det - slå över i en bakåtvolt. Precis som det som möjligen skulle kunna hända mig den dagen när alla mardrömmar besannas.
Jag blev egendomligt upprymd av att ha lyckats koppla ihop vågspelet med min ologiska oro; det kändes som att jag kommit på något stort. När jag nu har hunnit smälta insikten något, har entusiasmen också smält en aning - sådär väldigt revolutionärt var det väl precis inte. Knappt värt att blogga om ens. Men det roar mig lite att det förmodligen såg ut som att jag satt och tänkte på något riktigt djupt, alternativt lät vindarna, bruset och saltstänket vagga in lite ro i mig, medan jag egentligen bara var lika konstig som vanligt.
Man vet aldrig!
Utmattning
Sarah
Enkelt
Det blev således inte alls så enkelt som jag föreställt mig, men nu är cyklarna fixade till nästa träningspass - för det lär behövas fler. Både för den nervöst vinglande dottern, och den konditionssvaga, flåsande modern.
Och makens fot... Om jag hade orkat, skulle jag fotat den igårkväll så skulle ni fått se ett manligt bandage. Jodå, det finns så'na. För om man inte hittar den elastiska bindan, vad gör man då om man är man? Tydligen är det som ligger närmast till hands bomull, plast, papper och - silvertejp. Flera varv. Kära nå'n. Men manligt blev det, och fast satt det.
Äta
Ambitioner
-Å, kan vi inte göra riktig, med kakao och socker? säger maken lyriskt. Jo, det är klart att han får det om han vill. Och det vill han. För min man kan göra mycket i köket, men att hålla sig till det enkla och standardiserade utförandet hör inte dit. Det slutar med att den varma chokladen innehöll mjölk, kakao, socker, smält mjölkchoklad, vaniljsocker och en gnutta chilipulver. Att man kan ha så skilda ambitioner kring en så'n sak som o'boy!
Sudoku
Jag körde fast totalt på ett sudoku idag, så jag tänkte be om hjälp. I vanlig ordning hade jag nämligen börjat anta att sudokomakaren hade gjort fel, och jag ville gärna få det bekräftat från alla tänkbara håll... Så jag scannade in sudokot och redigerade bort mitt klotter, för att kunna publicera det här. Sedan var jag förstås tvungen att försöka en gång till - det skulle ju vara retligt om någon levererade en korrekt lösning efter några minuter - och då klarade jag det. Jag vet visserligen ännu inte var jag tänkte fel de andra gångerna jag försökte, men det få jag väl leva med. Jag fixade det iallafall! Och för att förberedelserna för publiceringen inte ska vara förspillt arbete (som ni ser tog det ju lång tid att få det så rakt och fint, och med så jämna färger dessutom), kan ni ju få ta del av det ändå. Lös och var glad!
Neeej
Det var väl onödigt! Jag förstår att de hoppas på hjälp och bidrag mitt i krisen som drabbat dem, men nog känns det som att deras väl bevarade särart står på spel. Trist!
Kärlek
Det verkligt stora är inte att någon kan bli kär i en annan, utan att någon faktiskt fortsätter vara det år efter år. En som hänger i när livet krånglar och är en till synes oändlig radda av råkalla, dimmiga novembermåndagar, likväl som när allt fungerar och är mer silverkant än moln.
Det är skojigt att få parfym och rosor, men det är nästan häftigare att få det där som man vet är en bra gåva bara om man känner mig väldigt väl. 
Som jag fick igår.
(Naturligtvis är det bara yoghurtdoppat naturgodis i påsen...)
Godis
1. Naturgodis är tillåtet att äta så länge det inte är doppat i choklad. Därför kan jag stå och kräset peta i de bunkar som innehåller både choklad- och yoghurtdoppade mandlar. Just i det ögonblicket får jag erkänna att min, för mig så självklara, gränsdragning blir absurd t.o.m. för mig.
2. Godis på tårtor och kakor är inte godis. Det är pynt. Denna regel innebär att jag inte kan äta ett geléhallon en minut innan det placeras på en tårta, men sedan går det bra - om det stoppas in i munnen samtidigt med åtminstone en liten bit tårta. Faktiskt gäller det glass också, om något kassabiträde (t.ex. den synnerligen trevliga damen på Jamjam) envisas med att oombedd sätta ett geléhallon som pricken över i bland chokladströsslet på min mjukglass. Jag skulle däremot aldrig sätta dit ett själv.
3. Halstabletter var länge tabu om jag faktiskt inte hade ont i halsen. Efter ett tag lyckades dock mina låtsashostningar inte lura mig längre, och numera är halstabletter fritt fram. Även Läkerol, som väl aldrig fått någon att prata egentligen.
4. Mashmallows i varm choklad är OK. Maken petade i Polly i min varma choklad en födelsedag, och eftersom jag är så snäll gick jag med på det, fast jag egentligen tyckte det var över gränsen. (Dessvärre var det så'na där Pollys med julsmaker, och saffran passar inte i varm choklad.)
Summa summarum: Inte är jag så duktig som man kan tro, men å andra sidan har jag inte lovat någon något, och kan ställa upp regler hur konstigt jag vill!
Barnen tycker att jag är hur skum som helst som inte äter godis, och länge trodde de att jag var allergisk. Nu har de lärt sig att hitta fördelarna med min avhållsamhet - nyss fick jag två egenhändigt tillverkade godisarmband av mellandottern. Hon lyckades alltså att samtidigt vara generös och säkra att hon själv får äta upp godiset!
Burk 11
Inte kan man vara i Leksand utan att besöka fabriksförsäljningen på Leksands knäckebröd! Jag gillar tanken på att de stora silosarna (silorna? silosen? silona?) är fyllda från topp till botten med bara råg. Det är säkert inte alls realistiskt, men nog blir man lite sugen på att hoppa i och von Anka-simma bland kornen. Fast vad vet jag som inte är så insatt i knäckebrödsbakning i stor skala - de kanske får mjölet färdigmalet till fabriken. Det är rent av ganska troligt att det är så.
Hursomhelst fanns där (i butiken, inte i silosarna), förutom knäckebröd i löjliga mängder, så'nt som en annan faller för. Eller vad sägs om min nya burk, specialdesignad för Leksandknäckes trekantiga bitar?
Så här kul är det att fynda knäckebröd och burkar:
(Om man skulle råka glömma ett j när man skriver fabriksförsäljning, blir det istället fabriksförsälning. Det är jag alldeles säker på eftersom det hände mig nyss. Mindre säker är jag på vad fabriksförsälning innebär och om det är praktiskt genomförbart.)
Som sagt
Fick inte med boken på bild, men den finns där i knät...
Semester
Spridda tankar från vår vecka i Dalarna:
Det är inte jättekul att åka bil när solen gassar, men det har sina höjdpunkter. En sådan är Fagersta, iallafall om man är begåvad med min typ av humor. Fagersta har som slogan "Här får du Livstid". Hmm... Det känns inte helt lockande, tycker jag, och får förmodligen medhåll av den person som förbättrat skyltningen mot byns centrala delar. Ett par citationstecken gör stor skillnad; istället för att visa vägen till CENTRUM pekar skylten nu mot "CENTRUM".
I Kinnarp/Slutarp beskådades resans raraste busshållplatser; små ombonade gula stugor. Dessvärre fångades ingen av dessa på foto, och mitt googlande gav föga resultat. Däremot hittade jag en websida om Stockholms busshållplatser, med bilder på fulast och finast (http://www.busshallplats.se/). Utifrån den sidan kan jag dra två slutsatser: 1. Det är olika vad man lägger tid på. 2. Stockholm ligger långt efter västgötahålor på hållplatsfronten. (Också, skulle jag kunna tillägga om jag ville vara så'n, men det vill jag ju inte. Bara inom parantes.)
Min son är besläktad med Fenchurch.
(Läs Liftarens guide till galaxen om du inte förstår, och om du tycker det är viktigt att göra det. Men du måste verkligen tycka att det är viktigt, för den är rättså tjock och förmodligen en plåga för dem som inte delar min sorts humor. Den där som gör att jag tycker det är kul att passera Fagersta, du vet.)
Samma son kommenterade vädret: "Det regnar katter och hot dogs!"
Campingliv är generellt sett inget för mig, men så'nt här tycker jag är mysigt:
Alltså: Frukost på vårt nattviste i Leksand (Västanviks folkhögskola) - ljummen juice i slush-muggar från dagen innan, flaskmarmelad som enda pålägg (om man inte, som minstingen, hellre äter en överbliven, ogrillad korv), provisoriska sittplatser - så'nt man inte skulle uppskatta en vardag, men som känns helt OK och bättre än så på semestern.
Det kommer mer (jag har berikat mitt burkbestånd om inte annat) men just nu vill jag avsluta med att länka till svägerskans blogg där det finns en mer organiserad beskrivning av veckan som gått och lite bilder på våra blöta barn, samt bjuda på ett par bilder på svågerns grillning. 
Bilderna skulle kunna betitlas: Varför män gillar att grilla.
Dalarna
Vänner
Överflödet av charmiga gamla faluröda hus
Skojiga ortsnamn
Vänner
Dialekten (så länge det inte blir hela tiden...)
Skrev jag vänner? Det är viktigt!
Stolt
Det extra och, som jag trodde, lite övermäktiga projekt jag hittat på åt mig själv, var att sy mig en elvahundratalsklänning, med blott en sömnadsbeskrivning (alltså inte ett färdigt mönster) att utgå från. Mitt sämsta betyg någonsin ådrog jag mig under högstadiets syslöjdslektioner - ja, t.o.m. sämre än gymnastik, som jag verkligen inte var bra på - så lätt dumdristigt kändes det. Men några kloka råd från svärmor, ett idogt rådgörande med maken, några uppsprättningar och vips! så hade jag min klänning.
Kortet togs sent igårkväll när vi var mitt uppe i en svettig undanstädning efter bröllopsfesten, men iallafall... Maken har en egyptisk kaftan & kråsskjorta - jag tror att han själv betecknade det som "Yngwie Malmsteen möter 1600-talet".
Härligt
Jag passerade lillans rum och hör henne säga:
-Mamma, du är bäst!
Jag tog upp henne i knät och frågade:
-Så du tycker om mig idag?
-Neej. Jag tycker om dig alla dagar!
Födelsedag
(Inom parantes kan jag berätta att innan jag fick barn satte jag mig reflexmässigt med benen i kors så fort förlossningar kom på tal - det lät så ruskigt och obehagligt och omöjligt att jag inte ville tänka in mig själv i situationen. Jag antar att det finns fler som tänker som jag gjorde. Till er: Förlossningar är så otroligt häftigt, så himlastormande känslostarkt och obeskrivligt!)
Visst är det kul att de föddes samma datum! Lite extra pyssel krävs det kanske för att de båda två ska känna sig speciella, men ärligt talat är det nog värst för tösen som inte fyller år idag - det är lite som att glömmas bort på julafton... Men hon bär det bra (för det mesta). I morse var det faktiskt hon som inte fyllde år som vaknade klockan fem av ren spänning!
Huvuddopp
Men nu är jag här igen, så alla inbrottstjuvar som tänkt dra nytta av att jag berättat att jag inte är hemma - tji fick ni! Jag har ganska mycket att pyssla med denna veckan, med två barn som fyller år och ett bröllop att värdera. Har dessutom helt dumt åtagit mig ytterligare ett projekt som tar rätt mycket tid, men som jag inte vill avslöja nu. Just nu går det, mot all förmodan, bra, och jag hoppas kunna redovisa såväl projekt som ett lysande resultat om några dagar.
Avkopplad
internätet, elnätet, vägnätet, vattennätet och avloppsnätet.
Skogen - här kommer jag!
Skorpor
Tänk, denna veckan har jag fått både två burkar med svärmormors underbara skorpor och receptet till desamma! Såhär gör man: Säg till svärmor att ifall man ska envisas med att ha hemliga recept, så är man faktiskt skyldig att hålla dem som så önskar med produkten ifråga. Sedan sköter svärmor resten. Lycka till!
Förresten har skorporna sin givna plats - i min egen mormors skorpburk, förstås. (Det är burk nr 5, det.)
Semester
jordgubbar
ljumma fläktar vid en skogssjö
skämma bort barnen
mjukglass
läsa
doften av jasmin
Semester är också
myggor
huvudvärk
svett
syskonkärlek
bilresor
...men det är det värt!
