Nu har jag vår-designat bloggen, som ni ser. Lite tryter fantasin, som ni kanske också ser. Prickar och kakmonster... Men varför ändra på ett vinnande koncept? Jag har också lyckats lägga in en "gilla på facebook"-funktion; den dyker upp längst ner i varje inlägg. Egentligen hade jag bara velat ha en gilla-knapp utan att koppla det till fejjan, men det vet jag inte hur man gör. Det är ju roligt med lite respons, tänkte jag, och det är mindre krävande att bara trycka "gilla" än att skriva en kommentar, och nu går det ju iallafall för dig som har facebook. 

 

För den som undrar är jag medelbra på det här med datorer, men det finns en bra sida där jag hämtar tips: designadinblogg.se. 

Långfredagskväll, och - ute i god tid som alltid - sitter jag och skriver ledtrådar till barnens påskäggsjakt imorgon. Maken har i eftermiddag avrest till Österrike för en veckas skidläger med de äldre ungdomarna. Jag har med tiden vant mig vid att han är borta en vecka nu och då, och får vi bara ihop det med mina och barnens tider brukar det fungera bra. Det var lite tyngre när barnen var mindre och det var lyx att få sitta på toaletten fem minuter utan att behöva göra någon krisutryckning.

 

Vad jag däremot tycker är trist, det är att han nästan alltid är borta på nyår, och nu är det tredje året i rad han är borta på påskhelgen också. Det betyder att jag och barnen får skapa traditioner utan honom på två av årets största helger, och det känns sådär, ärligt talat. Ingen katastrof, precis, men trist ändå. För att det skulle bli lite påsk tillsammans iallafall målade vi ägg vid frukosten i morse, fast det bara är långfredag. (Vi ska måla imorgon också, för nu har vi kommit på nya motiv.) Jaja, så känns det ikväll. Imorgon är det en ny dag och då behöver jag inte sätta ihop en påskäggsjakt på egen hand, så då kommer det vara ljusare igen.

 

Glad påsk!

 

Dottern (12 år imorgon) har haft "världens pinsammaste lektion" i veckan - om puberteten. Mycket fniss och rodnad och genans hade lektionen bjudit på, förstod jag av redogörelsen efteråt. En och annan insikt hade det också blivit, förstod jag idag när hon berättade om skolan: "Mamma, jag har haft värsta humörsvängningen idag!". Det lät som en rättså lyckad tilldragelse när hon återgav det, för övrigt. Månne är det skönt att veta vad som händer...

Det kan vara lite läskigt att börja prata med någon som kanske inte kommer förstå vad man säger. Jag vet, för jag gör det ofta i mitt jobb. Allra värst är det att ringa blivande elever - alltså personer som inte kan ett ord svenska - för då har man ingen hjälp av kroppsspråket eller kontexten. Det märkliga är att det löser sig varje gång! Till och med när den jag ringer inte kan varken svenska eller engelska brukar det ordna sig. För ett tag sedan behövde jag få tag på en person, så jag ringde upp och hoppades att det skulle fungera på något sätt. Personen var helt oförstående, och jag fick avsluta samtalet utan att ha förmedlat mitt ärende, säga "ursäkta" och "excuse me" och hoppas att åtminstone det gick fram. Sedan gick det en stund, och så ringde telefonen på kontoret. Den jag ringt hade raskt luskat reda på en kompis som kunde svenska, och så fick kompisen tolka. Ännu en gång fungerade det att försöka!

 

Babels torn och språkbarriärer till trots kan vi kommunicera mer än vi tror. Det är klart att vi kanske inte kan avhandla de mest komplicerade ämnena, men ganska mycket kan vi dela med varandra. Dra efter andan och kasta dig ut - chansen är stor att du kommer åtminstone en bit på vägen. Så det är vad jag tänker göra i morgon, när jag ska träffa några blivande elever första gången. En stund ska jag treva mig fram, men sedan har jag bokat tolk, för allt klarar man inte på egen hand. Jag är dock säker på att vi kommer veta lite om varandra redan innan tolken kommer in i bilden. 

 

Det är ganska fascinerande, faktiskt. Testa du också! 

 

 

 

 

Soken skiner! Det är så banalt att skriva om, men den skiner och den värmer och plötsligt känns inte våren som en omöjlighet längre. Jag längtar så att jag blir tokig och inte ens minns vad det är som är så dumt med pollen. Efter en eller två dagar med snö är jag trött på den, och nu har vi haft snö rättså mycket mer än så. Dags för vår! Eller varför inte sommar, förresten...

 

Om man skulle "råka" sätta en fot i nacken på lillasyster, kan det hända att man bestraffas å det grymmaste. Till exempel kan man bli avbildad som en galning som har idolbilder av toaletter. Bara så ni vet.

Jag är så sakteliga på väg att ta mig ur musikalbubblan. När jag pluggade insåg jag att det bara var att acceptera att inför tentor och prov fick man låta sig totalt absorberas av det man höll på med och vara beredd på att tankarna i varje given sekund kunde plocka upp ett tankespår från det man pluggade, och då var det bara att hänga med. När musikalen närmade sig undrade jag om jag fortfarande är kapabel till den sortens försjunkenhet, och nu har jag svaret. Fullständigt! Det bådar ju gott inför de där studierna jag nog måste ta tag i till hösten, även om jag tvivlar på att det kommer ge samma nöje som musikalbubblan gjorde.

 

Vi hade avtackningsfest i söndags efter föreställningen, och jag skrattade så att tårarna rann och jag grät av rörelse (och kanske en smula av trötthet också). Så fint det har varit! Totalt 770 personer kom på föreställningarna, men trots att några av dem faktiskt var där alla tre kvällar kan budskapet knappast ha hamrats in i dem lika stadigt som i oss som nött in det sen i september. Budskapet att Gud längtar efter mig, ser mig som sin, tycker att jag är underbar. Och dig!

 

 

 

 

(Eller ska det vara "Och du!"? Klantigt att byta från objektsform till subjektsform mitt i meningen.)

På elementen hänger kläderna jag ska ha ikväll igen. Tre kvällar i rad i strålkastarljus tarvar ombyte eller snabbtorkande kläder. Jag körde på det sista. 

 

Det går bra, tycker jag, och publiken verkar vara med på noterna. Hoppas att någon tanke och känsla följer med hem...

 

Maken fotade lite:

 

Och själv ska jag ägna kvällen åt genrep. Hoppas det går bättre än vad genrep brukar göra, så att vi kan slappna av efteråt. Själv har jag tre saker jag särskilt vill lyckas med ikväll:

- Komma in i stämman på ett särskilt svårt ställe. Lägger mig hela tiden på fel ton - inom ackordet, som tur är, men ett snäpp för lågt.

- Komma ihåg att sätta på min mick.

- Hitta ett lämpligt tillfälle att flytta min rekvisita inför andra akten. 

 

Å, vad det här är roligt!

 

 

 

Jag föreslog lite försiktigt att min man skulle ägna en av sina semesterdagar åt att åka till Ullared och titta efter lite saker han behöver. Han gjorde det! Och han tyckte nog faktiskt att det var en bra idé också - för han gillar liksom Ullared. Min man är inte som alla andra män, och han är inte heller som folk tenderar att tro att han är. Det är bra, det. Det kan rentav vara så att han är bäst.  

Huvudvärk och kyla. Men det kan ju inte vara så länge till, det där med is i vinden? Kollegorna går hem sjuka en efter annan, och jag - som nästan aldrig är sjuk och därför nästan aldrig oroar mig för att bli det heller - spritar händer och sitter långt ifrån för att inte smittas av något till helgen. Jag ser väldigt mycket fram emot musikalen! Sista genrepet är i övermorgon, och sedan kör vi. Biljetterna går åt också, fastän varken vi eller musikalen är något känt. Roligt!

 

Ikväll ska jag ägna mig åt att komma ikapp med tvätten som jag inte riktigt hann med i helgen. Tror jag. Å andra sidan var jag och köpte lite pärlor igår, så kanske ska jag försöka pilla ihop örhängen istället. Eller båda. Och så ska jag visst ha fikat på arbetslagsträffen imorgon; det behöver också ordnas. Bestämt att det får bli köpefika den här gången. 

 

Barnen, de har fullt upp med studiedagar den här veckan. De båda stora avverkade sin andra idag, men minstingen har fredag istället. Det är klart att det är lite stökigt när de inte är lediga samma dagar, så att det blir tre extra dagar att få ihop för oss föräldrar, men det är ju skönt för barnen att få ta det lite extra lugnt ibland. 

 

 

Låg vaken och funderade på jobbet i natt, trots att jag försökte låta bli - men det var kanske lika bra, för på jobbet blev det just inte mycket tid över att tänka på. Lika bra då att ha det gjort i förväg. Tyvärr är jag inte alls färdig med planeringen för imorgon, så det kan hända att jag upprepar proceduren i natt. Hoppas inte!

 

Arbetsdagen avslutades med en tvåtimmars föreläsning av typen där man får prata med sin granne om varför det är viktigt att vara förebilder, hur en opreciserad förändring av arbetsmiljön bäst ska kunna realiseras och varför man ska vara positiv. Osäker på den sista frågan; jag tyckte att jag lyssnade men jag förstod ändå inte riktigt vad vi skulle diskutera. Hursomhelst är jag nu en förändrad person, en bättre lärare och dessutom är jag odelat positiv till att få delta i ännu en föreläsning av detta slag om ett par veckor! ...

 

Men en sak är väldigt skön: Nu har jag bedömt alla elever som behöver bedömas just nu, och ska inte göra mer sådant på några veckor. Alla elever är dessutom meddelade resultatet och ingen protesterade. Fint! Och nästa vecka ska jag inte ha någon egen grupp, utan fungera som resurslärare i ett par andra grupper. Det blir lite omväxling, och dessutom får jag se hur det går för "mina" gamla elever i sina nya grupper. Det är bra att få göra sådär ibland, för man blir lätt lite insnöad på sin egen elevgrupp och det man själv fokuserar på i lärandet.

 

Så, nu har jag skrivit av mig om jobbet. Då kanske jag kan släppa det i natt i alla fall!

Långövning på musikalen idag. Det skaver fortfarande här och där, men vi har flera övningstillfällen kvar och det känns som att det kommer bli väldigt bra. Det finns så många begåvningar! Idag har vi kört med komp, solister och vissa aktörer, och - ja, vilka gåvor det finns i de medverkande! Kan du komma tycker jag att du ska göra det; man får skratta lite, får lite gåshud och blir berörd av ett och annat. (Iallafall jag.)

 

Och du missar inte ens mello, för det är över då. Tack och lov. Är inte alls särskilt sugen på att titta ikväll, men barnen "måste faktiskt", så... Bara två gånger kvar, se'n får jag ägna nästa lördagskväll (och fredag och söndag) åt mer givande saker. Musikalen, alltså, om du inte förstod det.

 

Är jag tjatig? Lite kanske...