Yngsta dottern sitter och bläddrar i en Krakel Spektakel-bok. Plötsligt tittar hon upp.

-Mamma, vad är "negerbollar"?

Där ser man. Jag vet att det finns åsikter om att det är lite tramsigt att byta namn på bakverk, men jag tycker att "chokladbollar" fungerar väldigt bra, och uppenbarligen tycker den uppväxande generationen det också. Nu vet jag ju att ordet neger inte uppfattades som så särdeles rasistiskt för några årtionden sedan, men det var nog både ett och annat man tänkte och sa då som inte skulle passa så värst bra idag. Jag föredrar allt att vi låter bli att lära våra barn att slentrianmässigt använda det historiskt så belastade "neger". Ord är inte oviktiga.

 

Det ena ledde till det andra, och igår rullades chokladbollar. Efter ett recept med titeln Negerbollar i min gamla Sju sorters kakor. Jaja.

Här är det stilla, stilla, till skillnad från på andra ställen. Jobbet, till exempel.

 

Jag känner att jag har fullbordat vägen från vänster bild till höger, och att jag är fullt redo att ta mig an resan från höger till vänster.

 

Snart!

 

 

 

 

Helgen har ägnats åt firande av en fyrtioårig bror samt två syskonsöner, två respektive arton år. Tänk att en annan har syskon som är medelålders och syskonbarn som är vuxna! Det är allt lite skönt att åtminstone en brorson fortfarande sjunger om bajsande får och kiknar av skratt. (Om någon undrar: det var inte artonåringen.)

 

Utanför den ena festlokalen radade småfåglarna upp sig för fotografering i grönskan, så det var ju bara att plocka fram kameran. Sedan vi var på Naturhistoriska häromveckan, har jag gått och skapat mig en teori. Om man förenklar litegrann, och det gör man ju: Svenska småfåglar har i regel försiktigt mjuka färgtoner. Sydamerikanska och afrikanska fåglar sprakar. I Asien finns fåglar med läckra tofsar, brunorangea toner och skarpa röda kontraster. Jämför estetiken mellan de olika områdena i världen; konst, kläder, inredning... Visst går det igen? Min teori är att naturens variation är grunden till skillnader i färgskalor och mönster mellan traditioner. Att vi helt enkelt föredrar att omge oss med sådant som liknar naturen vi redan omges av. 

 

Det var kanske inte så revolutionerande tankar, i och för sig, men... De är mina, så jag tycker om dem!

 

 

Allvarligt talat. Det är något mellan mig och såskokning just nu. Jag brukade kunna göra fina, krämiga såser, men nu - allt skär sig! Varenda gryta jag gör blir kornig och ful. Varför?! En bra mjölredning räddade det mesta på den tiden när jag inte lagade glutenfritt, men det är ju inget alternativ nu. Jag har lärt mig att det är knixigt med tomat, lök eller äpple i såsen, men idag hade jag föriallsindar bara creme fraiche, mjölk och kryddor på kycklingen och ändå! 

 

Vad gör jag för fel? Hjälp mig, någon som faktiskt vet vad den håller på med och inte bara gissar sig fram!