I pappas ostaffär såldes få saker som tilltalade mig som liten flicka, men det fanns några stycken: Krämbullar, kiwimarmelad och i mina, av 80-talet förvridna ögon, sjusärdeles vackra te-burkar. Som den här.

Jag är inte helt säker, men det kan vara den första burk jag förälskade mig i. Den har aldrig varit fylld med te-fnas, utan är tillägnad smycken som är moderna igen, men som jag inte bär eftersom jag har lämnat de rosa plastkulornas årtionde bakom mig. Och eftersom mina armar inte är sjuårssmala längre.