Häromveckan ringde jag en skola för att tala om att jag gärna vikarierar där om det skulle finnas behov. Kvinnan jag talade med tyckte att jag skulle komma dit och prata med henne, och det lät ju bra. Gensvaret jag brukar få är att de inte har något för närvarande, "men du kan väl maila dina uppgifter så har vi dem ifall behov skulle uppstå", så att komma dit kändes i sammanhanget som ett framsteg. Samtidigt hade skolan inte utlyst någon tjänst, så det jag hade i åtanke var några timmars vikariat nu och då.

Men väl där kom samtalet att gälla en specifik tjänst. Hoppsan!  - men vad kul! Det var alltså en anställningsintervju jag var på, helt oförberedd... Det är det närmaste jobb jag har kommit hittills. Återstår att se hur det går; jag tror att nästa steg är ytterligare ett "samtal", med en annan person. Hoppas, hoppas, hoppas!