Som min bokmässeburk så riktigt påpekar - det är ett hopplöst projekt att få både mig och huset att se bra ut på samma gång. Idag var det husets tur, och familjen sattes i mer eller mindre arbete. Resultatet är fint, särskilt med tanke på utgångspunkten.

Jag är varken remarkabelt strukturerad eller ordningsam, så själva idén att ålägga mig huvudansvaret för ett hems organisation är lite skrämmande. Hur ringa min förmåga än må vara, tycks den alltjämt vida överstiga övriga familjens (än så länge), så skrämmande eller inte - ska det bli städat är det oftast jag som får rulla upp ärmarna. Mina och de andras. Det går ärligt talat sådär, det där att ha det fint här. Vi är trots allt fem personer som med liv, lust och lättja stökar ner oavbrutet, och bara städar sporadiskt. Men å andra sidan är vi samtliga väldigt snygga, och det är ju inte heller illa...