Jag är en av de många som kan fullständigt förlora mig i Harry Potter-böckerna. Det är, har jag insett, inte helt okontroversiellt i kyrkvärlden, eftersom de vimlar av trollkarlar, häxor och diverse hokus-pokus. Eftersom det är en sagovärld, och eftersom trolleriet är helt fritt från riter och tillbedjan av mystiska krafter, ser jag dock inget problem med att läsa böckerna. Har man läst sista boken, kan man rentav få en del väldigt kristna associationer utan att anstränga sig särskilt mycket alls.

Hursomhelst har vi valt att vänta med att låta äldste sonen läsa böckerna, trots att han slukar rejäla luntor, helt enkelt för att det faktiskt blir rättså otäckt och invecklat ibland. Men igår tyckte vi att det var dags, och han började ivrigt. Nu har det gått två dagar, och han är halvvägs igenom tredje boken. Det är roligt att diskutera med honom, och höra vad han tänker och tror! Så skulle det vara alltid - att man läste samma bok som barnen och kunde prata med dem om innehållet. Bortsett från att det är bra att veta vad som fyller barnens tankar, är reflektion tillsammans med andra är ett roligt och givande sätt att växa i sin förståelse av litteraturen.  


En skön bild av en Weasly-tvilling, målad av go'aste Marre. Om du klickar på bilden kommer du till Elfwood, där hon har fler härliga bilder publicerade.