Ungdomarna i kyrkan har erbjudits en bibelläsningsplan i år, med möjlighet till diskussion på facebook som tillbehör. Bra idé, tycker jag, så jag har hakat på fast jag väl inte direkt hör till målgruppen.

Idag har jag läst den förfärliga berättelsen om Herodias dotter som dansar så betagande att hon får önska sig vad hon vill. När hon frågar sin mor om råd, tar modern tillfället i akt att hämnas å det grymmaste på Johannes döparen, som hon är helt galet arg på eftersom han fördömer att hon lämnat en man för mannens bror. Johannes döparens huvud på ett fat är vad hon råder dottern att önska sig, och det är vad dottern får. Tjena. Inte för att det är särskilt kul när folk pekar ut ens fel och brister, men nog finns det både bättre och mer sansade sätt att hantera sådant... Och Herodes, den veklingen, satte inget emot. Lite magstarkt är det väl att Johannes får sätta livet till för att andra människor lever på fel sätt. Inte är han den enda som fått göra det genom tiderna heller.

Jaha, vad vill jag ha sagt med det här? Jag vet inte riktigt, men en gräslig historia är det iallafall. Och ett bra bevis på att det inte behöver betyda att man har gjort fel när det går illa för en. Fast Herodes blev nojig sedan, det blev han, så någon sorts rättvisa finns det kanske ändå.