Det var kanske inte helt genomtänkt att börja blogga igen, men långhelgen och det faktum att jag blev färdig med alla inlämningsuppgifter till min kurs gav så mycket energi att jag trodde att det var dags. Nu känner jag mig lite blockerad av att jag hade tänkt att skriva något lite (eller mycket) om varför jag pausade, och det vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Tills vidare räcker det kanske med att "det har varit lite turbulent"?

Under de senaste månadernas turbulens har jag önskat att någon ska komma och säga att vi inte behöver orka, att vi bara kan strunta i alla vardagsmåsten och att det kommer gå bra ändå. Tyvärr fungerar det ju inte så (utom möjligen när något som leder till sjukskrivning inträffar) - jobbet måste skötas, skoluppgifter behöver lämnas in och alla möten och kom-i-håg runt barnen kvarstår. I maj håller allt det där dessutom lite högre tempo än vanligt. Så jag har gjort allt det där som helt enkelt måste göras, och det har gått bra och nu mår jag helt okej. Konstigt att det går, men det gör det. Jag vet att det är många runtomkring oss, bl.a. flera av er som läser min blogg, som bett och ber för oss, och jag tror att det gör skillnad. Det är så gott att bli buren när man inte orkar riktigt själv. Tack!

För dig som inte alls vet vad det är jag skriver om - jag kanske återkommer till det, men jag har ännu inte kommit fram till hur vist det är att blogga om det, så vi får se. Hursomhaver är jag ganska säker på att jag borde koppla ner mig för dagen och komma i säng. Godnatt!