Förstås för morden i Alingsås, på snälla, trogna, strävsamma människor. Paret är en liten men självklar del av min uppväxt. Han sjöng ofta, bland annat på morfars begravning. Han la sin hand på söndagsskolbarnens huvud när de fyllde år och bad Gud välsigna dem.

Det är längesedan jag bodde i Alingsås nu, och längesedan jag såg dem. Jag är bara låg, medan sorgen och chocken förstås är enorm för barnen och barnbarnen. Tänker på dem.