Denna burk är snarast en ask. Dess text tillkännager att den ursprungligen innehöll 10 stycken tabletter "mot sjösjuka bil- tåg- flygsjuka" att intas enligt följande: "1 à 2 tabletter c:a 2 timmar före avresan; därefter 1 à 2 tabletter per 24 timmar." Man kan också läsa att de innehåller bl.a. phenylaethylmalonylcarbamidum, att de tillverkas av Pharmacia i
Stockholm, samt att påskriften ej får göras oläslig. Allt denna information
tillhandahålles på asken vars omfång är mindre än en tändsticksasks. 

Tänk om Treo kom i sådär näpna förpackningar! Det hade väl förstås inte
rymts mer än en och en halv tablett i varje dosa, men nog skulle ytan ha 
uppvägt den förfärliga smaken... 

Jag tror att jag har norpat åt mig denna "burk" ur en av pappas alla lådor - möjligen en av de spiklådor han ropade in på auktion. Mitt barndomshem rymde ett och annat som kommit i vår ägo efter auktioner där pappa testade hur långt han kunde driva andra att höja priset. Det är säkert en rolig sport, men om man ska bli helt säker måste man faktiskt lägga sista budet själv. Jag är inte helt säker på ifall mamma uppskattade den leken. Möjligen kan det vara en ledtråd att pappa väldigt sällan är på auktion numera.

Denna veckas burk har jag fått av svärmors vänner. De - eller egentligen
frun i huset - håller ständigt på att rensa bland sina ägodelar, för att så
småningom ha ett hanterligt bohag. Sist vi varit där kom vi hem med bl.a.
en mandolin och en gitarr, förutom alla böcker i olika genrer vi fastnat för.
Barnen fullkomligt älskar att utforska det stora bordet med skatter av alla
de slag, och de har en del ganska märkliga saker tack vare vännernas
givmildhet. Burkar är dock svåra att fynda nuförtiden, eftersom jag lade
beslag på dem i ett tidigt skede...

Det är inte precis så att jag samlar på burkar, jag har bara väldigt svårt att motstå de där oerhört charmiga från 50-talet. Burkar à 60-, 70-, och 80-tal har förvisso också en speciell dragningskraft, och de som är ännu äldre har hunnit få så drömsk patina. Och för all del, jag ska inte vara njugg, en del av de som görs idag är också riktigt lockande.

Kort sagt lyses vårat hem upp av många burkar, trots att jag inte samlar. Varje burk har en egen liten historia; kanske inte på samma påtagliga sätt som burkarna i farbror Frippes skafferi, men ändock. Oftast tar jag över burkarna först när de blivit färdiga för second hand, så jag känner bara till en bråkdel av deras historia, men den finns ändå där.