Livet
Burk 37
Eftersom det är så väldans längesedan ni fick se
någon av mina tjusiga burkar, bjuder jag idag på
en av mina absoluta favoriter. Den är ett av mina
första second hand-fynd - tack till Brohjälpen i
Falkenberg!
Jag tycker att den är så läcker med sitt kaxiga zick-
zack-mönster i mintblå metallic och mattsvart. Och
märket! Det blir lite kul när man både vill framhäva
sin varas lyxighet och vara blygsam. Eller varför
stavar man annars Lucks med cks istället för x?
Inte har jag kaffe i burken, inte. Varför skulle jag?
Till det har jag både en och tre andra burkar väl
ämnade för ändamålet. Nej, jag har diverse små-
krafs av typen kinderäggsleksaker gömda där.
Fast det vet inte barnen om.
PS. För dig som har tillträde till sonens blogg:
Han sitter bredvid mig och jobbar på en uppdatering av den just i detta nu, så titta gärna in där också!
Städar
Ha det gott tills dess!
Grekland del III
Veckans upptäckt: Jag tycker inte att det är särskilt roligt att berätta om semestern. Därför gör jag detta inlägget också, sedan får det nog vara bra.
Att vara i ett land så mättat av historia är spännande för en annan som är nordbo. När vi gjorde flintaredskap i Sverige ägnade sig grekerna åt betydligt mer avancerade saker, och det blir nästan svårt att ta in. Detta Poseidon-tempel är sisådär 2500 år gammalt, ovanligt välbevarat och med underbart läge. 
Klotter finns där också - den inristade modellen. Först ut att vandalisera lär lord Byron ha varit. Hans märke hittade vi dock inte (man fick av någon underlig anledning inte längre gå in i templet), men många andra. Den äldsta vi såg var från 1827. Tänk - t.o.m. klottra kunde de före oss...
Jag tog ifrån maken kameran, så att han dels skulle komma med på bild och dels skulle få bara titta och njuta. Då tog han fram mobilen och började fota med den. Jag borde väl ha lärt mig att han njuter bättre med kameran i handen...
Tja, så var vi på Akropolis:
(Det var en smula varmt att ta sig upp dit. Vi var inte helt överens om hur nödvändigt och intressant det var...)
Och besökte en ö med vindlande gränder och terassklädda bergssluttningar:
Och badade ännu mer; åt spännande och god mat, äcklig kaka och enorma tomater; handlade på såväl marknader som Lidl; svettades och njöt av AC:n i hyrbilen; plockade fina stenar och samlade på oss många fina minnen.
Grekland del II
Kroppsspråket är inte heller att förakta i så'na här sammanhang...
Ekonomin i Grekland har ju, som väl undgått få, orsakat en del oroligheter under året. En dag under veckan vi var där var det strejk på alla offentliga kommunikationsmedel, men det hade vi lyckats snappa upp genom anslag på metron så vi planerade aktivitet utefter det. Vi sökte oss den dagen till en grotta - en så'n där med stalagmiter och stalaktiter, och där det dessutom ständigt är behagliga 17 grader. Att hitta dit var nog vårt största konststycke någonsin, och det tycker jag trots att vi snurrade över en timma mer än den tid som skulle gått åt ifall skyltningen varit som vi svenskstackare är bortskämda med. Dessvärre gällde strejken gruvguider också, upptäckte vi när vi till slut kommit dit. Men utsikten var fin, och medan jag och barnen åt de apelsiner och nektariner vi köpt på en marknad vi råkat hamna in i under grottjakten, fick maken ett ingående samtal med greken som inte guidade oss om hur han upplevde landets ekonomiska problem. Ett par dagar senare åkte vi tillbaka och fick gå i in i en Garbo-lik (sval och mystisk) underjordisk värld. Fotografera fick vi dock inte, trots att inga vykort fanns att köpa, så håll till godo med en bild av utsikten utanför grottan.
Tunga skyar över en av Atens förorter.
Grekland del I
Jag kan nog inte vänta tills intrycken är i ordning, så här kommer inledningen till en osorterad pottpurri från Grekland!
Det var knappt vi trodde det var sant när vår värd öppnade balkongdörrarna och vi blickade ut över Medelhavet - tänk att vi fick ha en sådan utsikt en hel vecka!
Bada kunde man göra där också, så det gjorde vi - många gånger.
Det här med maten oroade mig en del innan vi åkte, med tanke på att mellantjejen är glutenintollerant och dylikt inte existerar i Grekland. Första kvällen åt vi på en väldigt gatunära servering, och vi visade upp det informationskort vi skrivit ut på celiakiförbundets hemsida - mycket pedagogiskt, på grekiska, med förklaringar och exempel på vad tösen inte tål. "Nei, nei" säger de och nickar (mycket svår att vänja sig vid att ja heter nei på grekiska), för att sedan bära ut en tallrik med pommes frites, grönsaker och grillspett på en bädd av pitabröd. "No bread!" säger vi och skickar in tallriken igen. "Not bread, pita!" svarar de. Till slut fick hon dock en tallrik utan bröd, och resten av veckan gick det mycket bättre. De flesta vi träffade på var väldigt tjänstvilliga och tillmötesgående, och dottern klarade hela veckan utan magont.
Tröttnade
Dagens största problem: De två barn som fyller år i övermorgon skulle komma överens om vilken middag som önskas på den stora dagen. Det gick inte. Vår bästa lösning är att det blir hamburgare till middag och våfflor till kvällsmat. Tårta bör också hinnas med. Jag kommer må så illa så här dags i övermorgon!
