Hej i regnet!

 

Vira in dig i en filt, värm en mugg oboy att doppa ostmackan i, kryp upp i soffan och ha en skön kväll.

 

Kram

/Emmakaka

 

Jag har, till slut, skickat in ämnet som jag vill skriva om i mitt examensarbete under hösten. Nu är det bara att hoppas att det går igenom och att jag får en bra handledare. Böcker har jag redan en trave att börja forska i, det som saknas nu är tiden. Idén är att jag ska vara ledig från jobbet en dag i veckan, men än så länge finns det ingen som kan ta mina lektioner, så det är lite trångt med lästiden.

 

Det jag tänker skriva om är läsförståelse. Då och då kommer det en eller annan rapport om hur läsförståelsen hos svenska niondeklassare är på stadig nedgång, men i läroplanen lyfts det förstås upp som en viktig kunskap. Min fråga är hur skolan hanterar den klyfta som finns mellan mål och resultat, både på lednings- och lärarnivå. Lite teori kring undervisning i läsförståelse ska jag också klämma in, för det är väl det jag själv kan få praktisk användning för. 

 

Nu väntar jag som sagt på jubel och klartecken för min fantastiska frågeställning, och funderar på vilken bok jag först ska lyfta ur högen. Jag måste nog dessvärre börja med tråkig metod- och intervjuteori, innan jag får ge mig på självaste pedagogiken. Men, men, snart nog är jag klar med det också. 

Idag blir vårt äktenskap myndigt - vad det nu kan innebära... Hur det är möjligt att vi, som väl är sisådär 25 år, har varit gifta i arton år, övergår mitt förstånd. Firat har vi gjort iallafall. Igår hade jag i princip gett upp tanken på att komma på något bra att överraska maken med, så jag föreslog på skämt för döttrarna att jag skulle låtsas att jag hade glömt det istället. Då fick jag en utskällning - man får INTE glömma en bröllopsdag, och det är ÄNNU VÄRRE att LÅTSAS att man gör det, FAKTISKT!!! - och fullt med tips på vad man kan ta sig för. Så jag tog ett av deras tips och bjöd på extra god frukost. I gengäld fick jag trerätters på restaurang, så idag är vi välätna.

 

Det finns ett lugn i att ha varit tillsammans så länge. Ibland är det gott och roligt, ibland snarare kärvar det och ibland har man inte tid att tänka på hur det är - precis som med det mesta i livet. Det är inte mycket att stressa upp sig över när romantiken går på sparlåga ett tag, för det bara är så ibland. Tycker man att det blir alltför trist, kan man ju faktiskt greja lite själv och inte bara vänta på att det automatiskt ska vända. En lapp, en blomma, lite omsorg... Så oändligt vis kan man bli av att vara gift i arton år. Det ni!

 

Det är fint att se att så många ställer sig frågan "Vad kan jag göra?" angående flyktingkatastrofen. På precis den frågan inväntar jag också ett svar. Jag antar att jag gör en del i min yrkesroll - hjälper till med integration (språket är ju rätt viktigt)  och ger en smula vardagstrygghet och så där - men situationen runt Medelhavet och i Syrien är så akut. Man skulle vilja se lite vita bussar eller chartrade plan eller så... Iallafall är det gott att så många rullar upp ärmarna nu. Det borde ge avtryck i politiken, tycker jag, för den ska ju ändå spegla folkets åsikter. Dessvärre tycks SD vara immuna mot alla logiska konsekvenser av de dumheter de säger och gör, men öppnade ögon för krigsflyktingarnas verklighet kanske kan vända opinionen snart.

 

Sluta aldrig hoppas.

Sluta aldrig be.

Sluta aldrig önska.

Under kan ju ske!

 

Jobbar så det står härliga till, inget att blogga om, men så är det. Jag tror att jag har besvarat alla frågor om hur olika saker går med "jag vet inte" den här veckan, för så är det. Allt går i hundra knyck och det tar för mycket på kraften att fundera på hur det går hela tiden... Jag hoppas att lunken infinner sig snart!

 

Annars:

 

Helgen tillbringade familjen på gästabud i medeltidsstil i Söderköping - mysigt, och ett utmärkt tillfälle att äta landets bästa glass.

 

I måndags var jag i Linköping och blev student igen, och det var ganska rörigt, men jag tror att jag vet vad jag ska skriva min uppsats om iallafall. Nu ska jag bara fräsha upp lite uppsatsteoretiska kunskaper och hitta tid att skriva också...

 

På söndag är det dopförrättning för vår Lilla, och det är roligt förstås. Det är inte en dum ålder att fatta viktiga beslut i, den där när barnens speciella klokskap kombineras med ungdomens grubbel.

 

Och så'nt är läget här.