Så går det märkliga året 2022 mot sitt slut. I Sverige i stort har vi vant oss av vid coronarestriktioner men istället fått ta följderna av att ha ett krig i vårt närområde - inte har vi mycket att klaga på om man jämför med dem som är mitt uppe i kriget såklart, men likväl. En ny regering är på plats och om den är förstås åsikterna delade. Mitt i allt detta pågår allas liv med allt det som människors liv genom alla tider har inneburit, och så också för mig.   

 

Ja, flera saker:

Jag har begravt en förälder.
Alla mina barn bor hemifrån.
Jag har ett barn som är förlovat.

Jag har planerat och genomfört två utlandsresor utan att ha någon mer erfaren resenär med mig. 

Jag har firat silverbröllop. 

 

Den största förändringen i vår vardag är att alla våra barn numera bor i andra städer. 

Sonen är inne på sitt femte år på universitetet i Linköping, så det är inte precis nytt - tvärtom har han inte särskilt långt kvar av utbildningen. I vår vankas det uppsatsskrivande och hans psykologexamen börjar vara inom räckhåll. 

 

Mellandotterna har avslutat konstlinjen på Hjo folkhögskola. I samband med avslutningen hade skolan en utställning. Därifrån kommer dessa två bilder:
I höst har mellandottern gått vidare till bibliotekariestudier i Växjö. Hon står på egna ben i en ny stad, i egen lägenhet och på en ny utbildning, och det går alldeles utmärkt. 

 

Minstingen gör ett år på Mariannelunds folkhögskola och hon trivs utomordentligt bra där.  

Pappas död och begravning. 

 

Minstingen tog studenten i juni - vilken lycklig dag det var för henne! Och nu är hon iväg på egna äventyr. 

Sonen förlovade sig i juni och om inte alltför lång tid vankas det bröllop. En fin, kreativ och rolig svärdotter är det jag ska få! 

Mellandottern flyttade som sagt hemifrån igen - den här gången lite mer på riktigt. 

 

Som jag redan har skrivit om, så gick pappa bort i juli. Vad kan man skriva om det? Det gick snabbt på slutet och det var nog skönt för honom. Med tanke på allt han genomlevt är det ganska stort att han fick bli 77 år, men samtidigt tycker jag småaktigt att det är lite orättvist att han inte fick vara kvar hos oss längre. Det är djupt märkligt att han är borta, men det är fint att ha en stor familj i sådana här situationer. Begravningen höll vi en av sommarens varmaste dagar. Det var värdefullt att höra andras berättelser om pappa, men som allt annat runt det här känns hela begravningen lite diffus och svårgreppbar. Som sagt, det är djupt märkligt att han inte finns här längre.    

Vilka länder besökte du?
Vi har vi bestämt att barnen ska få varsin resa som studentpresent. Sonen var i Skottland med maken det år det begav sig. Mellandottern har fått vänta in sin resa pga corona, men i år, två år efter hennes student, blev det av till slut. Enligt hennes önskemål tog hon och jag tåget till Paris. Just själva tågresandet krånglade en smula, men i Paris hade vi det bra. Två dagar spenderade vi på konstmuséer, och det var väldigt roligt! Jag rekommenderar Musée d'Orsay framför Louvren faktiskt - deras betoning på den impressionistiska konsten tilltalar mig. Jag rekommenderar också att ha en estetare med vid besöket. Det var ingen risk att hon skulle tröttna, och dessutom kunde hon fylla i mina kunskapsluckor. Vi gick också i katakomberna, såg solen gå ner över Eifelltornet m.m.

Lillan fick sin resa utan coronafördröjning, och hon och jag var i Venedig. Pga att hon fick sitt sommarjobbsschema sent hade vi inte mycket tid att planera resan och vi fick ta de biljetter som fanns, så flygresan gick härs och tvärs över Europa, men väl på plats hade vi härliga dagar. Venedig är verkligen hur mysigt som helst! Vi gick i gränder och över broar, åkte gondol, köpte glas på Murano och badade i Medelhavet. Bland annat. Om man kan bli förälskad i en plats så ligger Venedig bra till! 

 

Jag tycker, pinsamt nog, att det är roligt att handla, men bästa köpet? Man måste nog köpa lite större och viktigare saker än vad jag plägar göra för att kunna både minnas och gradera det. 

 

Sonens förlovning

Att döttrarna har funnit sig så väl tillrätta i sina nya vardagar

Tid för återhämtning. Av naturliga skäl blev sommaren intensiv med många händelser och mycket känslor, och vardagen har ju en tendens att rulla på i sitt vanliga tempo utan hänsyn till hur semestern har varit. Hösten har dock fungerat okej, men jag har inte gjort nästan något överhuvudtaget efter jobbet och varit helt nöjd med det. 

Vad önskar du att du hade gjort mer?
Något av det här, tror jag: - Sagt ifrån - Vilat - Lyssnat bättre och delat mer 

 

Vad hade du velat göra mindre?
Lite mindre av allt möjligt kanske - skapat flera luckor, bara. 

 

Den här frågan handlar egentligen om TV-program, men där har jag inget att säga. Radio och poddar däremot! Jag lyssnar gärna på På minuten, och av någon orsak sover jag bra till det programmet också, så vissa nätter rullar det timmar i taget. Bra sällskap vid pussling får man av Lantzkampen och Fråga Anders och Måns. Om vi ska röra oss bland saker man ser, skulle jag säga att bästa serien jag sett i år nog är Extraordinary Attorney Woo på Netflix. 

 

Vet inte, för som vanligt har jag mest läst på semestern och nu minns jag inte vad. Något jag däremot minns och har haft trevligt med har varit att under hösten undervisa i litteraturhistoria och därmed fräsha upp de gamla kunskaperna.  

 

Nu har jag varit tre år på min nuvarande arbetsplats, och jag börjar bli rätt bra på formalian. Det känns stabilt och bra. Under året har jag också haft glädjen att få se ett par deltagare med lågt självförtroende inför matematiken växa och klara av en hel kurs. Det är verkligen en höjdare!  

 

Störst framgång privat?
Det är det här med att barnen har flyttat hemifrån. För oss som par är det förstås en enorm förändring efter att ha haft minst en av dem hos oss de senaste 23 åren. I förväg kan man ju inte vara säker på hur det ska bli, men vi har funnit oss tillrätta i vår nya vardag och har det bra här hemma i vårat numera överdimensionerade hus.  

 

Dessutom har vi ju firat silverbröllop, maken och jag. Vi firade ganska stillsamt - förhoppningen är något större lite längre fram - men oavsett: Tänk att vi har varit gifta i 25 år! 

 

Det är svårt att hitta balans mellan att göra roliga saker, att ställa upp för andra och att ta tid för sig själv. Ni vet. 

 

Ledsnare, förstås, men det är en naturlig sorg och ledsnaden i sig oroar mig inte. Det får ta sin tid, helt enkelt. 

 

Takrenoveringen som påbörjades förra året har spillt över in på det här året, så den, skulle jag säga. Studentresorna, men vilka minnen de blev! Och el kanske. Och maten är ju dyrare... Tur i oturen för oss är att en del förbrukning har gått ner automatiskt eftersom vi är färre i hushållet nu. Också tur i oturen är att vi tog lån för taket innan räntorna skenade iväg. Dessvärre har vi rörligt elpris, men vi har stängt av en frys, sänkt temperaturen i huset och slutat att torktumla och än så länge klarar vi oss bra. 

 

Något du önskade dig och fick?
Härliga minnen från resorna med mina töser! 

 

Gott om lugna, långa, soliga strövtåg i naturen. Fast en del har jag förstås hunnit med. 

Jag arbetade traditionsenligt och blev firad i all stillhet där, precis som jag önskade. Hemma fick jag en alldeles för stor och mycket god tårta, och så hörde "alla" av sig. 

 

Den nya regeringens människosyn gör mig bekymrad. 
Om kriget i Ukraina tagit slut eller, ännu hellre, aldrig börjat.

Mindre huvudvärk. 

 

Ensamtid. Jag har sökt ensamtid så mycket i år! 

Omtanke och omsorg från medmänniskor. 

Pappa. Barnen. 

 

Jag har inte träffat så många nya människor i år, åtminstone inte utanför jobbet, men där blir det en hel del sköningar. 

Harmoni. Vila. Sol. 

Tid för andra och tid för mig själv. Skriva - jag har ett dunderprojekt som jag funderar på men som än så länge bidar sin tid. Vi får se. 

 

Det var den årssammanfattningen, det. Allt finns förstås inte med. Remmalag på Visingsö i bokarnas lövsprickningstid, upptäckandet av charmiga Karlsborg, en sväng till Örebro och en till Halland, ett bröllop, resor och kurser i jobbet för att bara nämna några saker. Man hinner ju en hel del på ett år. Och nu ligger ett alldeles nytt och krispigt 2023 framför oss. 

Gott nytt år!