Avslöjad

En av döttrarna har tagit sig för att läsa min blogg, och hon läser gamla inlägg också. Igår hittade hon en kommentar om att jag råkat kalla hennes marsipanjesusbarn för "spöke". (Se själv!) Man får sina fiskar varma! Även detta inlägg lär jag få äta upp, så för att blidka henne (hrm...) lägger jag upp ett snyggt kort.
 
 
 
Min go'a, finurliga busa!

Strax kommer hennes kompis hit för att sova över, som det så felaktigt heter. Men vad gör väl en natt med lite mindre sömn - dels blir det vintertid inatt, och dessutom väntar en hel veckas ledighet att ta igen sig på! 
 
 
 

Ungarna

Tycker om mina barn. Stora sonen, som lär sig snabbt och lätt, har språkkänsla och är bra på att analysera och se samband - och som skrattar åt dåliga ordvitsar fast han egentligen inte vill. Mellandottern som är fantasifull, kreativ och skriver och målar så att 12-åringen inom mig blir grön av avund... Lillan, som är social, har humor, och som kan organisera och leda så att andra lyssnar och är med på noterna. Varför skulle man inte vara stolt, liksom?!

Hot

 
Om man skulle "råka" sätta en fot i nacken på lillasyster, kan det hända att man bestraffas å det grymmaste. Till exempel kan man bli avbildad som en galning som har idolbilder av toaletter. Bara så ni vet.

Tjejkväll

Snart vankas det tjejkväll i huset. Far och son åker på ungdomssamling, mor och döttrar sitter i soffan och tittar på En prinsessas dagbok. Det är inte utan att jag önskar att de kunde välja en film som 
1. vi inte sett nyss
2. inte innehåller ekorrar med pipiga röster
3. inte är en barbiefilm
- men, men, de är överens och nöjda, och det är inte illa det heller. 
 
Nu kom min rara dotter och frågade mig om jag har sett den där gubben vid Ica Maxi som gömmer sig för alla fula. Jag gick på det och svarade nej. Håhåjaja.
 
 

Sovmorgon

Föräldrarna i det här huset är bättre på sovmorgnar än barnen. På väg till köket hittade jag ett antal meddelanden från en som varit uppe ett tag.
 
På vardagsrumsgolvet:
"Jag är dödshungrig! Jag vill ha frukost nu! Detta skrev jag kl. 9:26."
 
I trappan:
"Min mage gör ont av hunger och den kurrar."
 
Ovanför trappan:
 
I köket:
 
 
 
Och när hon ändå höll på med instruktioner...
 
Min stackars lidande skrutta överlevde trots allt. Nu är hon mätt och glad och har öppnat affär i sitt rum. Jag har bland annat köpt en hemmagjord ängel för två gelehallon.
 

Högläsning

Lillskruttepluttan läser högt för mig. Mio min Mio. Bra arbetsfördelning, tycker jag! Hon läser med äggklockan tickande bredvid sig, för att hon inte ska råka läsa längre än vad fröken beordrat, men inlevelse har hon. Det är nog rentav svårt att ryckas med när man läser Astrid Lindgren. "Landet Utanför, viskade Jum-Jum." Bara en sådan mening! Precis när Mio och Jum-Jum ser riddar Katos borg första gången, avbryter den kallhjärtade flickan för att räkna hur många sidor hon läst, upptäcker att hon fyllt sitt beting, plockar upp Oppfinnar-Jockes kluriga magasin och läser högt ur det istället. Jaja. Men hon läser det också med inlevelse, det gör hon. 
 

Idefix

Min dotter tycker om träd. Eller kanske är det så att hon mer ogillar när träd fälls än vad hon gillar träd, vad vet jag. Vad det än är, har det tagit sig uttryck i tårar och ilska den gången när skogen nedanför oss gallrades, och när världens bästa träd höggs ner för att ge plats för parkeringar, plockade hon kvistar och satte i vatten i förhoppningen att de skulle få rötter och gå att plantera. Det tog månader innan hon gav upp det projektet. 
 
Och så förra veckan var det dags igen. I Dungen, dvs favoritlekplatsen vid skolan, togs gamla sjuka träd ner. Vad gör man åt det om man är 11 år och inte har något att säga till om? Jo, man strejkar. Ett lämpligt sätt, tycks iallafall dottern tycka, är att vägra att nyttja saker av trä under den tiden man sörjer som värst. Således tillbringade vår älskade, men kanske för läraren aningen prövande, dotter lektionen efter den förfärliga upptäckten sittandes på golvet. Bänken och stolen var båda bevis på nedrig skövling, nämligen. 
 
Kära hjärtanes. Men ingen lärare ringde hem, det var dottern som glad och nöjd och aningens fnissig själv berättade om sitt tilltag. Ja, vad säger man? Inte säger man "Hurra, det var bra gjort!" inte - men skrattar lite i smyg, det gör man allt. 
 

11-åring

Ni stackars tålmodiga som tittar in här, nu ska ni få en liten uppdatering. Vi firar födelsedag här i huset, Mittemellan fyller 11 och det är minsann inget att ta lätt på. Hon börjar planera sitt födelsedagskalas ungefär dagen efter att hon haft det förra, och då blir det ju pirrigt när det väl är så dags. I år är jag lite extra stolt över henne, för efter en del funderande fram och tillbaka har hon bestämt sig för att bjuda alla tjejer i klassen. Det låter väl inte så märkvärdigt, men hon har inte haft det så lätt i sin nya klass. Att killarna är besvärliga bryr hon sig inte så hemskt mycket om, men med tjejerna är det jobbigare. Jag har inte tjatat på henne om att bjuda alla - även de som orsakar mest ledsnad - för jag tycker att hon kan få välja att vara ifred på hemmaplan. Ändå tycker jag att det är starkt att hon bjuder dem också, och jag hoppas att hon ska få gott tillbaka av det. 

Häromdagen hittade jag förresten ett ord som beskriver min tös väldigt väl, och det är integritet. Det gäller ovanstående, och det gäller att hon minsann tänker ha sin guldpaljettkeps fastän kompisen tycker den är ful. Det gäller att hon sticker ut hakan när klassen röstar fram att sjunga Sean Banan i skolans melodifestival, skriver om texten så att de fula orden försvinner och får igenom att klassen ska sjunga hennes censurerade version. Integritet!



För övrigt står husets manliga invånare och trummar på sina magar i bakgrunden. Vet inte vilket ord som skulle beskriva dem...

Syskonkärlek

Alla barn är hemma igen, och jag har kommit på den största orsaken till att det är lugnare när bara ett barn är hemma: antalet konflikter sjunker med ca 100%. Det där småtetiga och lättretliga, som tycks vara oundvikligt syskon emellan, är väldigt skönt att slippa ifrån då och då. Vid frukostbordet suckade lillan djupt över hur svårt det var att få ordet jämfört med hur det har varit förut i veckan...

Å andra sidan är det fantastiskt roligt att se hur de både liksom slappnar av och lever upp när de är tillsammans igen. På förmiddagen, när den ena dottern var och red, hölls lillasyster och storebror i samma rum hela tiden; gjorde olika saker men småpratade med varandra. På eftermiddagen, när sonen hade fotbollsträning, försjönk tjejerna i gemensam lek och den enda gången jag har sett och hört ifrån dem är när jag har tittat in på rummet för att det är så mysigt att se dem tillsammans.











Lovlunk

Det är verkligen annorlunda att bara ha ett barn hemma! Nu är vi ju dessutom lediga, både lillan och jag, så det blir förstås lugnare av den orsaken också. Hon har önskat att få göra några speciella saker under sitt lov, och vi bockar av dem en efter en. Tro nu inte att hon blir så särskilt bortskämd, hennes önskningar är påfallande enkla: få hjälp att städa rummet, dricka varm choklad i termos, bada fotbad... Idag har vi ägnat åtskilliga timmar åt städningen. Vi har vänt upp och ner på varenda låda och påse och sorterat, slängt och lagt undan. Rummet är väldigt fint nu, särskilt om man jämför med utgångsläget. Minstingen är för övrigt det enda av våra barn som ber om att få städa, de andra undviker det helst även om de får hjälp. Men en av tre är väl inte så illa?

Hon tycker allt att det är ganska skönt att vara själv hemma, om inte annat för att hon har fri tillgång till storebrors Nintendo. Den roliga lilla skruttan har förresten utnämnt vattenkokaren och ett element till sina bästa vänner och namngett dem (Bertil och Lisa). Hon liknar sin mamma på den punkten - varma saker tycker vi om. Kan man sitta med ryggen mot ett element, Lisa till exempel, när man borstar tänderna, så gör man det. Om man har en varm vattenkokare som Bertil till hands, varför inte krama den lite för att få upp värmen? 

Klagomål

Bakar muffins till jobbet. Mellandottern sticker in huvudet och suckar över att det är gluten i dem.
"Varför bakar du aldrig muffins som jag kan äta?" säger hon glömsk av att det händer ganska ofta, och att det brukar sluta med att vi får slänga de sista eftersom de inte går åt. Jag har jobbat länge idag, från sju i morse till strax före fem. Aningens trött är jag ju, och är ännu mindre förtjust i frågor som börjar med "Varför gör du aldrig..." än vanligt. Minstingen har ett stort arsenal av den sortens frågor för närvarande, och nästan vilket samtal som helst mynnar ut i att hon är djupt orättvist behandlad och att vi borde läsa "barnkonvetikationen". När hon så blandar sig i samtalet med klagomål som är vagt associerade till det jag och storasyster pratar om, suckar jag "Men vad klagar du för egentligen?" På det svarar hon med en plötslig insiktsfullhet "Allting!"

Hon tycker förresten att jag också klagar för mycket, så vårt plågande av varandra är alldeles rättvist.

Vardagsnoteringar

Det första som händer när barnen har sett en film är att de paxar varsin figur ur filmen, och sedan startar leken. Böcker, SuperMario och nästan vad som helst är också så'nt som är startskott för lekar. Jag tycker det är härligt att se deras fantasi ta sig uttryck på alla möjliga vis. Så här ser det t.ex. ut i ett av barnens rum, inspirerat av en film som är favorit för närvarande. Kan du gissa vilken?




Ett stort steg i mellandotterns liv togs häromveckan, när de återkommande trasslorna i nacken helt enkelt blev för mycket. Jag tycker att det blev väldigt snyggt! Det är inte heller precis någon nackdel att tårarna och tjatet som hörde ihop med hårborstningen nu är ett minne blott. 


Efter

Dåså, operationen är genomförd och dottern tycker i det stora hela att dagen har varit suverän. Sjukhuspersonalen gör verkligen sitt bästa för att det ska gå så smidigt som möjligt - förklarar, bjuder på glass och gosedjur, låter oss titta på film, låter mig följa med in i operationssalen och vara med tills hon sover och hämtar mig så att jag är där när hon vaknar... Småsaker som gör upplevelsen så mycket lättare!

Först drogs mjölk-framtänderna ut, och sedan opererades de märkliga skapelser som suttit i vägen för de riktiga tänderna bort. De hade inga rötter, men var stora och bulliga och inte alls särskilt framtandslika. Tandfén får inte lov att hämta dem, säger lillan, för det är inga dussintänder precis. De ska sparas. Sydd är hon också, och det är kanske det otrevligaste. Det är definitivt det som ser läskigast ut iallafall, och därmed blir det inte bara otrevligt utan också ganska tufft. Hon speglar sig gärna, men storasyster tjuter och tittar åt ett annat håll...

Nu följer en troligtvis lång väntan på permanenta tänder. Över ett år ska vi räkna med att det tar, och det är ju lite drygt. Eventuellt kan det bli en tandställning med "löständer" på under väntetiden, för att inte tänderna bredvid ska växa in mot mitten. Vi får väl se. Just nu är vi glada över att allt gick bra. Lillskruttan är som sagt nöjd, och det har hon all rätt att vara. Hon har skött sig exemplariskt!

Operation

Jag lämnar härmed ordet åt minstingen:

I dag ska jag bli opererad i munnen.Det känns lite pirrigt. Jag får inte äta idag bara för det. 

Jag ska ta ett par konstiga plåster som bedövar lite.


Toarullar

Okej, här kommer de då, bilderna på de söta pysslen!
Mellantjejen är helt insnöad på Harry Potter:
Dessvärre har han varit i duell med Malfoy, och råkat få en fjäder i ändalykten.
Vad lilltjejen är insnöad på vet jag inte, men fantasi har hon definitivt!
Sådärja, nu är det dags för er att klicka in på kommentarsfältet och tala om vilken ljuvlig och makalös fantasi och kreativitet mina barn har. ...om ni vill, men ni måste inte, för jag vet ändå.

PS. Notera förresten att minstingen och hennes skapelse har matchande slingor i håret.

Bild

Är så väldigt trött... Men ni ska iallafall få en bild jag gillar på en tjej jag älskar.

Barnen är fina även när solen inte skiner!


Godmorgon



Nyvaken skrutta pusslar.


Det

En söt bild på tre gulliga småtjejer fick döttrarna att läsa tidningen. Artikeln handlade om en ung mamma, som fått tre barn innan hon var tjugo. Sjuåringen förundrades lite över hur tidigt hon fått sitt första barn (17 år).
-Hur tidigt får man gifta sig, mamma?
-Om man vill gifta sig innan 18 måste föräldrarna gå med på det. Men hon fick barn utan att vara gift med sin pojkvän. De andra barnen har en annan pappa.
-Men! Vad knäppt! "Jag gör barn med dig. Gå! Jag gör barn med dig. Gå!" gestikulerade hon, och fortsatte
-Jag tycker att det ska vara så här: "Jag gör barn med dig. Stanna hos mig!"
Uppenbarligen tyckte hon att detta var en lysande tes, för hon melodisatte den raskt och gick runt och sjöng så en god stund.

Tioåringen hade en annan fundering, som hon passade på att vädra när minstingen gått över till sång.
-Det stod att det inte var meningen att bli med barn. Hur kan det bli så?
-Tja... Vet du hur barn blir till? undrade jag lite försiktigt. Jag minns med förfärande tydlighet när jag fick berätta det för storebrodern för några år sedan, eftersom han frågade. (Han tyckte att det borde finnas ett lättare sätt.) Mellantjejen var ju med då, och tydligen mindes hon med samma tydlighet som jag, för hon svarade jakande.
-Men jag förstår inte hur det kan hända om det inte är meningen.
-Hmm... De gjorde det väl inte för att det skulle bli barn, de ville väl ändå.
-Men!! Det är ju ÄCKLIGT! Varför skrattar du? Det är det ju! Tyckte inte du det?

Och i bakgrunden mässade lillasyster "Jag gör barn med dig. Stanna hos mig!"

Utsätter man sin ganska pryda mamma för sådana här kvällsmatsupplevelser får man faktiskt finna sig i att hamna på bloggen, sådetså!

Blink

Mellandottern delade en aha-upplevelse med mig igår. Hon har tydligen länge försökt se hur hon ser ut när hon blinkar, men såvitt hon kunnat se har hon egentligen aldrig blundat, bara nästan.

Uppenbarelse: När man blundar kan man inte se hur man ser ut, eftersom... håll i er.... MAN BLUNDAR!

Tantigt

Till nyår ska vi fira jul med svärmor, och eftersom vi i den här familjen har gjort det till en konst att vara ute i sista minuten, är inte klapparna färdigköpta inför detta. Som jag ändå behövde fara och handla - t.o.m. julmatsrester tar slut till sist - frågade jag lillan om hon ville följa med och kika efter något lämpligt till farmor. Icke. Här har farits tillräckligt de sista dagarna ansåg hon.
- Men du kan få köpa något från mig.
Det var ju rart... När jag undrade vad, svarade hon resolut "ett ljus". Mhm, och hur skulle det se ut då?
- Tantigt.
- ??
- Ja, alltså inte rosa eller så, utan grått eller någon sådär konstig röd färg som tanter tycker om.
- ??
- Tanter är nämligen från förr i tiden, förklarade hon tålmodigt.

Nej, julhets är inget hon ger mycket för, tjejen. Det blir dock inget tantgrått ljus till farmor, utan en mycket konstigare, klatchigare och modernare sak. Jag tror nog hon klarar av omställningen från forntid till nutid utan större problem...

Tidigare inlägg
RSS 2.0