Inatt har vi bytt barn, min bror och jag. I ett av sovrummet ovanför mig sover två små gossar sött - otroligt nog somnade de innan tio - och jag hoppas att dottern sover lika sött i några mil härifrån. Hon har funderat på denna övernattning ett par dagar; om hon kan sova hemifrån, utan mamma eller ens storebror i närheten, och så sent som i morse var hon säker på att det inte skulle gå. Men så ändrade hon sig, för "om man inte gör det en gång, så kanske man aldrig vågar". (...det ska egentligen inte vara citattecken, för ordagrant är det inte, men innehållet stämmer på ett ungefär...)

Vi har pratat om det där med mod några gånger, för det har hänt att hon inte vågat prova saker och sedan ångrat sig så gruvligt efteråt. Hon vill så gärna vara modig, men det är ju så svårt när man blir så rädd... Och som god mamma säger jag förstås att det verkligt modiga är att göra något man räds för.