Vinterdvala light, det är vad jag hamnat i. Jobbar lite, skottar lite, diskar lite, men helst sveper jag in mig i en filt och försöker få upp värmen. Kyla är inte det jag omhuldar mest, men av någon orsak är jag den enda i familjen som fryser (utom på morgnarna, då ynkar sig barnen i kapp med mig). I demokratisk, ekonomisk och miljövänlig anda är värmepannan lågt ställd. Så jag fryser. Och gnäller.

När jag var i bokslukaråldern läste jag ofta om människor som utan klagan bar de gräsligaste bördor på sina axlar. Så'n skulle jag också bli, planerade jag, men tyvärr uppskattas sällan tåligt buret lidande, eftersom folk inte vet om att man lider. Således behöver jag lära mig konsten att demonstrativt lida i tysthet. Men jag vet inte, det låter liksom inte lika ädelt... Frågan är om det inte är lättare att helt enkelt höja värmen.